“You broke my heart with those words. ” Den ensamma tåren som rullade nerför hennes ansikte ville han helst av allt torka bort, därför fick han tygla sina händer och impulser. “I thought you'd never say those words to me. When I first met you I thought, this, this is what a man looks like, this is how a man loves… But I was wrong.” Det sved, verkligen. Han hade själv aldrig trott att han någonsin skulle kunna vara så elak mot någon. Speciellt inte mot Marion. Med sitt yrke var han förstås tvungen att vara kallhjärtad och elak när det väl gällde, men han hade nog aldrig kastat ur sig sådana grymma ord mot någon kvinna förut. Inte man heller för den delen. Han svalde med en tung suck, osäker på vad han egentligen skulle kunna säga åt henne för att släta över sin grymhet. Men när han inte kom på någonting teg han istället. Bättre så.
”But there was so much that happened then. I wrote about all that had happened in the letters that I sent.” Återigen pratade hon om dem där breven. Han hade aldrig sett något brev från henne.
”What are these letters that you’re talking about?” Frågade han förvirrat. Återigen dök den lilla elaka rösten upp i hans huvud och sa att kanske Meghan hade tagit dem från honom innan han hade hunnit se dem.  Det var trots allt oftast hon som tog itu med posten, eftersom han inte direkt hade tid. Okej, han hade tid men han var helt enkelt inte så brydd i det hela med brev och räkningar.

Han visste inte vilket av det hon sa var värst ”I like him. A lot.” eller ”I hope you don’t mind?”. Nej då, han hade absolut ingenting emot att hans största kärlek fick ihop det med hans bästa vän, samt att hon nu då tydligen tyckte om honom. Mycket. Han visste inte om han skulle skratta eller gråta. Eller ja, han skulle nog inte gråta. Det var inte likt honom att gråta. Han gav till ett kort skratt, någonting han inte lyckades hålla tillbaka, men det kom ut mera som en kort utandning blandat med ett fnys.
”Sure, it’s your life. You can be with whoever you like to, since it’s not my place to say otherwise.” Han försökte sig på ett leende men anade att det misslyckades fatalt. Han kände begäret att få vråla igen, men denna gång var det inte för att skälla ut henne. Okej så det var en lögn. Han ville skrika ut hur dum hon var som låg med Moe, mannen som hade en ny kvinna under sig var och varannan kväll. Mannen som avverkade kvinnor som på löpande band.
”So I'm okay with everything. Your relationship with Meghan, you're having a baby and starting a family. Everything. So can we just move on now and put this behind us?” Smärtan inom honom verkade inte ha något slut. Varje sak hon sa till honom underlättade inte smärtan, om inte annat så blev allt bara värre. Efter en stunds tystnad nickade han.
”Yeah, I’m starting a family with Meghan...” Sade han lågmält innan han lät sin blick fastna i hennes chokladbruna ögon. ”I hope you’ll be happy with Moe and uhm.. I won’t be standing in the way.” Han tvekade för en halv sekund innan han vände sig om och öppnade dörren.
“Guess I’ll be seeing you around.” Med dem orden steg han ut ur lägenheten och gick nerför trapporna.Han stannade vid trappans slut och såg sig omkring i det tomma klubbhuset.  Så... Vad skulle han göra nu?