“Sure, it’s your life. You can be with whoever you like to, since it’s not my place to say otherwise.” Hon hade inte velat höra dem orden från honom. Hon ville att han skulle säga att han ville ha henne igen, men dem orden kom aldrig.
”Yeah, I’m starting a family with Meghan...” det högg till inom henne när han sa de orden och hon fick släppa blicken från honom för att inte börja gråta. “Guess I’ll be seeing you around.” hon ville säga till honom att allt hon sagt var lögn att hon inte alls hade gått vidare. Men hon han inte säga något förens han hade lämnat lägenheten. Hon övervägde om hon skulle springa efter honom och när hon bestämde sig för att göra det hade han redan försvunnit nedför trappen.

Marion återgick till sin plats under täcket medan tankarna snurrade i hennes huvud. Han hade tagit allt hon sagt bra, bättre än vad hon hade trott, bättre än vad hon hade hoppats på. Det hade varit mycket bättre ifall han hade skrikit på henne, sagt att hon begår ett misstag som ligger med Moe.
Marion suckade och satte sig upp i sängen. Att hennes liv kunde förändras på så kort tid. För ett år sedan vid den här tiden höll och Theo på att planera bröllopet och hon hade varit lycklig då, men hon hade varit ännu mer lycklig när hon och Austin var tillsammans. Även ifall de alltid blev utsatta av en massa händelser.

Dagarna gick och Moe var allt mer ofta hos henne. Han hade till och med börjat stanna och äta frukost. Hon gillade hans sällskap, han fick henne att le och känna sig speciell efter allt som hade hänt mellan henne och Austin. Men hon kunde inte få Austin ur sitt huvud och sina tankar. Hon och Austin pratade knappt med varandra och varje gång Marion närmade sig honom och Meghan så gjorde Meghan allt för att visa att han var hennes. Men Marion försökte alltid visa att hon inte brydde sig fast hon egentligen gjorde det, mer än vad dem trodde. Dem enda som besökte henne i lägenheten var Max och Moe och varenda gång någon knackade på hennes dörr var det alltid något inom henne som hoppades på att det skulle vara Austin som ville ha henne tillbaka igen. Men hon blev besviken varenda gång.
Denna natt hade hon knappt sovit någonting, hela tiden tänkte hon tillbaka på den dagen då hon och Austin hade förklarat för varandra att de ville gå vidare och hela tiden hörde hon hennes ord eka i hennes huvud. ”So I'm okay with everything. Your relationship with Meghan, you're having a baby and starting a family. Everything. So can we just move on now and put this behind us?” hon ångrade verkligen dem orden.
Hon vände på sig i sängen och lät blicken vila på Moe som låg och snarkade bredvid henne i sängen. Hon suckade och klev sedan upp då klockan hade hunnit bli elva på förmiddagen och hon hade verkligen ingen lust att vänta på att Moe skulle vakna då han kunde sova mest hela dagen. Så istället bestämde hon sig för att gå ut och få luft och rensa de tankar som virvlade runt i hennes huvud.
Bara några minuter sedan hade hon lämnat lägenheten och klubbhuset bakom sig och istället styrt sina steg mot Stockton’s centrum.
Det hade börjat bli allt varmare ute och träden hade börjat grönska och det kändes bra att våren och sommaren snart var här. Ju längre hon gick desto mer tänkte hon på det som hade hänt och alla tankar fick det att tåra sig i ögonen. Marion satte sig ner på en ledig bänk i parken och kollade ner i gräset med en tom blick.
Det var mycket folk i parken den här dagen, fåglarna kvittrade, barn skratt klingade runt och kring henne och bakom henne porlade vattnet från en stor fontän. Saker som skulle få vem som helst att bli glad, men inte henne. Hon ville få ett slut på det här, hon ville sluta ljuga för sig själv och för Austin.
Innan hon han ändra sig slog hon Austins nummer på mobilen och så fort det svarade i den andra änden av telefonen strömmade tårarna nedför hennes kinder.
”I lied. I’m not okey.” fick hon ur sig. ”I miss you, and I miss everything.”