I want out - Young Guns

Austin varken ryckte till eller blinkade när brickan Marion hade hållit i sina händer föll till marken med ett krasch. Han var för fokuserad för att se skulden och rädslan växa i hennes rådjursögon.
"I did it to save your life, club life, my life… I had no choice." Austin ville fnysa. “Inget val”. Alla hade ett val. Alla gjorde sina val. Marion hade gjort sitt val, tydligen ett val som i slutändan skulle rädda hennes eget skinn. Vid första anblicken skulle man aldrig tro någonting ont om Marion Wendell. Hon med dem mörka rådjursögonen, det silkeslena håret och smittsamma leendet som kunde lysa upp ett helt rum. Men utseendet sa inte allt, det sa inget i närheten av sanningen.
"Everything is Dimitris fault, he threatened to kill everyone around me if I did not do as he said." Han hajade till en aning. Dimitri? Under den senaste tiden hade det varit väldigt tyst på Ryss-fronten, så det borde inte egentligen förvåna honom att Dimitris namn dök upp just nu eller i det sammanhang som det dök upp. Han var en manipulativ jävel och visste precis i vilka trådar han skulle dra i. Marions tårar berörde inte honom. Kanske hade han efter alla dessa år blivit immun mot hennes tårar, eller också berodde det på den situation dem befann sig i. En situation där han kände sig förrådd och lurad. Han orkade inte med detta spel längre. Han ville bort därifrån. Lämna detta bakom sig och återgå till det vanliga. Men innan han kunde återgå till dett normala så var han tvungen att göra sig av med Dimitri som flåsade honom i nacken likt en rabiat hund.

"Dimitri wanted me to fool you that we were together again, so I could give him secret information about the club. If I would not do as he said he would kill everyone in the club, you, my mom, my dad." Det fick hans tankar att genast vandra över till de känslor dem hade uttryck för varandra bara några timmar tidigare. Hade allt det bara varit en ren och skär lögn för att lura in honom? Få honom att berätta sina klubbhemligheter åt henne. För det första var Dmitri en bra dum jäkel om han trodde att Austin någonsin skulle dela med sig av sina klubbhemligheter åt Marion, eller ens åt någon utanför klubben. Det hörde till top fem av klubbens regler. När Marion försvann in i sovrummet drämde han den lilla flaskan i köksbänken och stegade ut genom dörren. Istället för att använda ord smällde han igen ytterdörren efter sig, fiskade upp sin telefon och sökte upp Maxs nummer. Signal efter signal gick fram innan Maxs raspiga skotska stämma hördes på andra sidan linjen.
”Max. We’ve got ourselves a problem. Marion has gotten involved with Dimitri.” Snabbt drog han igenom vad som hade hänt och drog en hand genom sitt hår när han var klar. En suck slank ur honom.
”You know what we do to those who betray the club but... She’s my daughter and even I aren’t that coldhearted.” Han visste precis vad Max menade. Dem som förrådde klubben blev eliminerade på något vis. Men så slog det honom.
”No. I won’t kill her, nor shun her from the town. We could still have some use for her. I’ll get back to you.” Han stannade upp i sina steg och vände på klacken för att stega tillbaka till Marions lägenhet. Han smällde knytnäven några gånger i dörren innan han ropade. ”Open the door, Marion!” Om hans plan fungerade skulle dem kunna ta ner Dimitri för alltid. Den dagen Dimitri dog skulle vara en lyckans dag.