42. Hurricane drunk

Florence + the machine - Hurricane drunk
 

Känslan av Marions läppar mot hans var obeskrivbar. Han hade kysst många kvinnor under sina dagar, han hade blivit kysst för bara någon timme sedan, och han skulle ljuga om han sa att denna kyss var precis som vilken annan kyss som helst. Han placerade sina händer på hennes höfter och drog henne tätare intill honom. Han hade velat kyssa henne hela dagen och nu när han äntligen fick chansen så kunde han bara föreställa sig hur han lyste som en stjärna. Men det ljuset slocknade snart när värmen från hennes kropp försvann och hennes höft slank undan hans fingrar. Han mötte hennes chockade blick och trots sitt berusade tillstånd så visste han vilka ord som skulle komma ur hennes mun.
”You should probably go now.” Självklart. Han kände sig nobbad och besviken, men man kunde väl inte heller förebrå honom för att känna så. Han öppnade munnen för att säga någonting men han hann inte få fram någonting innan hon hade försvunnit in i lägenheten. Mellan dem stod nu enbart en dörr. En dörr som hade texten ’Avslag’ skrivet över sig. Han var en aning förbryllad när han drog en hand genom sitt rufsiga hår och suckade. ”Good night then.” Mumlade han innan han stapplande tog sig ner tillbaka till klubben för att fortsätta sin kväll. Ett sådant avslag skulle bara raderas av hårt drickande, om så bara för stunden. Förhoppningsvis skulle han inte minnas det nästa dag.

 

 

Ett stön av djup avsky och illamående slank ur honom när hans ögon tvingades upp av solens förbannade strålar och ljudet från en motorsåg pinade hans öron. Han drog till sig en av kuddarna och satte den över sitt ansikte för att skydda det från solstrålarna som verkade vilja ge honom en ännu värre huvudvärk än den han redan hade.
”If I just lay still...” Mumlade han när en våg av illamående slog över honom som en tsunami. Att han aldrig lärde sig att inte röra på sig inom de tio första sekunderna, från det att man hade vaknat efter en kvälls hårt drickande. Efter att ha samlat sig ett par minuter, tagit några djupa mediteringsandetag och säkerställt att han inte skulle kasta upp allt sitt maginnehåll i sängen, så ställde han sig upp. Tydligen hade han varit så pass dragen kvällen innan att han inte ens hade lyckats få av sig alla sina kläder innan han hade ramlat i sängen. På sig hade han fortfarande sina boots och jeans. Det var förstås ett under att han ens hade tagit sig till sängen. Hur hade han lyckats med det egentligen? Hade han blivit hemburen? Den frågan fick han mycket snart svaret på. För när han steg ut genom sovrumsdörren möttes han av två nakna kroppar som låg på hans soffa, dem hade dock fått en filt över sig. Han fick också svaret på varifrån motorsågsljudet kom ifrån. Det var mannen som sov på hans soffa som snarkade.
”Mooner put some clothes on, I sure as hell don’t need to see that in my condition.” Ett grymtande kom från soffan och snart såg en mycket förvirrade Moe upp bakom en kurvig blondin. Tydligen hade dem hjälpt honom hem, men Moe hade antagligen inte fått med sig blondinen hem så dem hade slutfört sitt uppdrag på hans soffa. Fräscht. ”I don’t even want to know..” Ett grymt till fick han som svar innan Moe däckade igen. Han styrde sina steg mot köket, satte på en panna kaffe och passade på att duscha så länge kaffet droppade. Hur mycket hade han druckit egentligen? Det var ett bra tag sedan han hade varit så bakfull som han var denna morgon. Efter att ha duschat, och kanske tuppat av ett par sekunder vid ett tillfälle, virade han en handduk runt sina höft och gick till sovrummet för att ta på sig ett par jeans. Moe och den nakna bruden låg fortfarande lika däckade på hans soffa som tidigare. Han hämtade en kopp kaffe och steg ut på balkongen. Ett stort misstag. Inte bara för att solen väckte huvudvärkens vrede, utan också för att han såg Marion sitta på sin egen balkong på andra sidan vägen. Det fick minnet från gårdagskvällen att komma tillbaka. Han hade kysst Marion. Herregud han hade kysst Marion! Dessutom fått ett avslag på den kyssen. Han stönade uppgivet. Så mycket för att han inte skulle minnas det nästa dag. Han tog en klunk av sitt kaffe och tände en cigarett. Kaffet var hans bästa vän denna morgon, det och en hel massa huvudvärks tabletter.

 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!