45. Roots Before Branches

Glee Cast – Roots Before Branches (Glee Cast Version)

 

En liten del av henne önskade innerligt att han skulle öppna dörren och se henne i trappan, springa fram till henne och säga att hon var allt han ville ha, medan den största dela ville att han inte alls skulle öppna, att hon skulle hinna därifrån och glömma allt. Precis när hon trodde att ingen skulle öppna hörde hon hur dörren bakom henne öppnades och sedan Austins röst.
”Marion.” hon stelnade till och åter igen började hennes hjärta fladdra av nervositet. Hon vände sig sakta om och när hon fick syn på Austin blev hon alldeles vimmelkantig och hon var tvungen att hålla i sig i trappräcket för att inte falla ihop på golvet. Hon tog några steg mot honom och stannade vid översta trappsteget.
”Look if you’re here to tell me to back off you don’t need to worry. I won’t be kissing you again, if it’s not what you want. Alright?” hon tog ett steg mot honom efter han hade yttrat sig. Hon kollade nervöst ner på sina skor och sedan upp på Austin igen. Han var vacker och att bara se på honom gjorde ont i hjärtat, som tusen knivhugg.
”I'm not here to tell you to stay away. Because I do not want you to.” Hon gick uppför det sista trappsteget och stod nu bara en halvmeter från Austin.
”I like you, alot.” forsatte hon och kollade sedan ner på sina händer och sedan upp på Austin igen.
”It's far too early for me to involve myself in a new relationship. I do not even know you.” hon kände hur tårarna tryckte bakom ögonlocken och att de när som helst skulle börja rinna nedför hennes kinder.
”I just know that you are a real womanizer, who have new girls every night. And I do not want to be one of your one night stands. I just want to be yours.” det sista sa hon med gråten i halsen och snart letade sig en tår ut ur hennes ena öga och nedför hennes kind.
” I want it to be just you and me.” hon tysnade. En pinsam tystnad hade nu lagt sig i trapphuset och efter någon halv minut fortsatte Marion.
”I can’t stop thinking about Theo. I talk to him a lot. I can still see his face and I can hear his voice so clearly. Do you think that I'll ever forget it? Because I'm afraid that one day I will.” Nu rann tårarna nedför hennes kinder och hon förstod inte alls varför hon berättade detta för Austin, men på något vis kändes det också bra att berätta.
Snart öppnades dörren bakom dem och Moe och en blond tjej klev ut. Båda kollade frågade på dem utan att säga ett ljud. Marion mötte Moes varma blick innan han och den blonda tjejen försvann nedför trapporna. Hon vände sina tårfyllda och rödsprängda ögon mot Austin igen.
 ”He was my person.” fortsatte hon sedan när Moe och blondinen hade lämnat byggnaden. Sedan bröt hon ihop i gråt. Hon gömde ansiktet i händerna och vände sedan på klacken.
”Im sorry.” fick hon ur sig innan hon började springa nedför trappan och ut yr byggnaden. Moe och blondinen som snart var framme vid klubbhuset vände sig om och kollade på henne när hon sprang ut från byggnaden.

 

 

Hon lutade sig mot husväggen hon gömde åter igen ansiktet i händerna medan hon grät. Nu var hon tillbaka igen, den personen hon inte ville vara. Den personen som grät för allt. Hon ville inte visa sig svag, men egentligen var det vad hon var. Hon hade alltid varit det, men hade alltid försökt visa sig stark och inte sårbar. Det hade hon fått göra i alla år som hennes mamma hade varit grovt alkoholiserad. Hon hade fått ta hand om allt, ekonomin, städningen, matlagningen, allt innan de hade fått hjälp. I 3 år pågick det, från då hon var 13 till då hon var 16. Hon hade hatat sin mamma för det, till och med efter hennes mamma hade tagit sig ur skiten. Men nu ville hon att hon skulle vara här, hon ville gråta i hennes armar, höra hennes mamma säga att allt skulle bli bra med hennes brittiska dialekt. Säga att allt skulle lösa sig tillslut.
Hon kände snart en hand på hennes axel och när hon kollade upp fick hon syn på Moes frågande ansikte.
”How are you.” han lät orolig.
”I just want to be alone.” fick hon fram mellan snyftningarna.
”Is there anything I can do?” fortsatte han utan att lyssna på det hon just hade sagt.
”Can you just leave me alone.” nästan fräste hon och Moe backade några steg utan att släppa blicken från Marion. 

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!