The Royal Teens - Short shorts

”I just said it was hot outside.” Austin skrattade till åt hennes betoning på ordet ’outside’ och nickade.
”Sure, if you say so...” Hans betoning på de ord han sa avslöjade att han inte trodde på det, men det var också det som var meningen. Det gladde honom att hon inte drog sig undan  när han kysste henne, så som hon hade gjort kvällen innan. Trots att hon för en timme sedan hade gråtit ögonen ur sig och sagt att hon inte ville ge sig in i ett förhållande för snabbt. Han log under hennes beröring och besvarade nöjt den kyss hon gav honom. Även det gladde honom, att hon vågade ta eget initiativ till en kyss. Trots att dem hade kommit överens om att ’kila långsamt’. En kyss hit eller dit kunde man nog allt dela ut åt varandra. Det slog honom då att han skulle faktiskt få säga åt männen i klubben att hon var inte längre på marknaden. Han hade kvällen innan tänkt på att han inte hade rätten att få säga det, trots sin bitterhet gentemot män som försökte lägga in en stöt på henne. Se vad mycket en kyss i onyktert tillstånd kunde åstadkomma.
”But i think i must change my clothes.” Han höll henne en aning på avstånd för att inspektera hennes klädsel. Klänning på motorcykel skulle definitivt inte passa. Hela Stockton skulle då få se en hel del privata saker som han själv inte hade fått en glimt av. Så när hon försvann uppför trapporna kunde han inte undgå från att se efter henne och kom på sig själv med att le som en förälskad idiot. Han suddade snabbt bort leendet och gick till kontoret för att prata med Max.
”Do you think she’s going to bring trouble?” Han korsade armarna över sin bröstkorg och lutade sig mot dörrkarmen. ”On second thought... Don’t answer. I don’t really care, since I didn’t care what you thought about Meghan why should I start now?” Han flinade mot honom medan Max återigen grymtade.
“Maybe you should learn from your mistakes, lad. I don’t think she’ll bring the same kind of trouble that Meghan brought.” Max hade rätt. Med tanke på vad som hade hänt med henne kunde det dra förövarna till deras klubbhus och dra med sig en hel massa trubbel. Men det skulle dem helt klart klara av. Det var ingenting han tänkte låta förstöra hans humör denna dag.

”Now I'm finished.” Han vände sig om och synen han möttes av fick honom att syna henne från topp till tå. Klänningar var helt okej, men det var någonting med jeans shorts som han tyckte var otroligt snyggt. Speciellt på Marion. Förmodligen var det för att hon underbart vackra ben. Trots att dem var blåslagna så var dem fortfarande väldigt vackra. Han harklade sig lätt när hon återigen pratade med honom.
”I must admit that I am quite afraid of motorcycles.” Han gav henne ett försäkrande leende och satte armen runt hennes axlar. ”Don’t worry, you’re safe with me.” Försäkrade han henne och kysste lätt hennes tinning. ’Always fight against your fears to overcome them.’. Hennes mamma lät som en mycket klok kvinna. Det hon sa var sant. För att överkomma sina rädslor var tvungen att se dem i vitögat.  Han lade märke till Maxs reaktion vilket lämnade honom att undra. Det fick också honom att tänka på Maxs reaktion när han hade sett bilden på hennes mamma när dem hade hämtat Marions saker från lägenheten. Varje gång hon nämnde någonting om sin mamma fick han alltid ett slags undrade utseende över sig och det var en viss glimt i hans ögon, som om han försökte fundera ut någonting. Vad var det som pågick med honom egentligen?
”So should we get going?” Frågade han och var på väg att börja gå mot dörren när han hörde Maxs skotska röst bakom sig. Han vände sig om och såg att han fortfarande satt kvar på stolen men hans blick var fäst på Marion. Han såg oförstående på Max, som om han skulle kunna läsa hans tankar och få en inblick i vad som försegick inuti hans huvud.
”What is your mothers name, love?”