De lämnade snart Moe och blondinen bakom sig. ”She’s off limits for you from now on, brother.” Austins ord fick henne att le.
Snart var de framme vid motorcykeln och hon kände hur nervositeten kastade sig över henne. Hon svalde och tog sedan emot hjälmen som Austin räckte åt henne. Hon släppte ut håret och knäppte sedan på sig hjälmen. När Austin sedan satte sig på motorcykeln och startade den så blev hon lite lugnare. Det syntes direkt att han var van, att det inte var första gången som han satt på den motorcykeln och dessutom var han riktigt snygg ut i sin klubb väst och solbrillorna. Han hörde verkligen hemma på en motorcykel.
Hon hoppade snart upp bakom honom och krokade fast sina armar runt hans kropp. Den lätta kyssen som han gav henne på kinden fick henne att känna sig säker även ifall hon hatade motorcyklar.
”Hold on tight!” hennes grepp om hans midja blev hårdare då de lämnade klubbhuset efter sig och svängde ut på vägen.
Det var verkligen en härlig känsla, att sitta där bak på motorcykeln och känna vinden i håret denna varma sommardag. Att få hålla om Austin, mannen som gjorde så att hon kände sig trygg.
Hon hade hoppats på att denna motorcykel tur skulle få henne att glömma allt och bara fokusera på nuet, men hela tiden gick tankarna tillbaka till Max. Tills hans reaktion när hon hade sagt hennes mammas namn. Hur han hade kollat konstigt på henne enda sedan hon hade klivit innanför klubbhusets dörrar. Hon försökte skaka av sig tankarna och lutade sig närmare Austin och slöt ögonen medan hon andades in den svala sommarluften. Nu skulle hon njuta av sommaren och denna motorcykel tur.

Hus och åkrar svischade förbi dem längst vägen.  De hade nu lämnat Stockton bakom dem och nu körde längst en väg där Marion aldrig hade åkt förut. Runtomkring dem syntes bara stora åkermarker, bondgårdar och en massa skog. Hon hade ingen aning om vart de var på väg, men det kändes riktigt bra att bara få lämna allt bakom sig för en dag, slippa tänka på vad hon skulle göra och vad som skulle hända.
Hon förstod inte varför hon hade varit så rädd för att åka iväg med motorcykeln, om det berodde på att hon var rädd sen motorcykel incidenten när hon var liten eller att hon nu skulle spendera flera timmar själv med Austin.
De passerade snart en nedlagd fabrik och hon greps av panik. Hon kände genast igen sig, hur kunde hon glömma? Hon knackade lätt på Austins rygg. Men precis då hon skulle prata med honom fick hon syn på en svart skåpbil som svängde ut från fabriken och hon förstod direkt vilka de var. Även dem i skåpbilen måste ha förstått vem hon och Austin var för dem började följa efter.
”Ehm, Austin.” hon höjde rösten för att försöka överrösta motorcykelns brummande. ”I think, i think the kidnappers are behind us.”
Och mycket riktigt, istället för att köra om dem låg nu bilen bara en meter ifrån motorcykeln. Hon vände blicken för att se på bilen och en kall kår letade sig nedför hennes rygg. 
”Vad ska vi göra.?” ropade hon högt och greppet om Austins midja blev ännu hårdare.
De skulle aldrig ha gett sig ut på en motorcykel tur, innerst inne hade hon känt på sig att någonting som detta skulle hända. Det var tydligt att kidnapparna inte hade gett upp henne. Men vad skulle hända ifall de fick tag på henne igen?