Black rebel Motorcycle club - Six barrel shotgun

Trots att folket i Stockton var vana med ljudet av motorcyklar så vände dem sig alltid om när en närmade sig dem. Det var därför ingenting han lade märke till när dem körde genom staden. Småpojkarna brukade alltid vara väldigt ivriga att följa honom med blicken, lika så yngre flickor som visste vem han var och som hade kommit in i den åldern när dem kollade på alla män som fanns. Det intressanta med Stocktons befolkning var att dem hade en oerhörd respekt mot Grim Reapers, om det var av ren rädsla eller ej visste han inte men det var kul. Enkelt sagt. Varje gång han gick in i en affär såg alltid gamla tanter på honom med vaksamma blickar och tog ett hårdare grepp om sina portmonnäer. Men i den stunden brydde han sig inte i att se åt deras håll fastän han såg hur dem vände sig om, han hade ingenting annat att behöva bry sig i förutom Marion. Känslan av hennes armar kring hans midja och hennes kropp så tätt intill hans gjorde att han knappt kunde tänka på någonting annat än just hennes närhet. När dem väl var ute ur staden gasade han på ännu mera. Ljudet från motorcykelns acceleration gav honom rysningar längs med ryggraden, sköna rysningarna, så som han allt som oftast fick när han fick dra näst intill fullgas. Men med tanke på att Marion tidigare hade nämnt att hon var ganska rädd för motorcyklar så gasade han inte fullt så mycket som han skulle vilja. När han var ensam på vägen hade han ingen annan att tänka på än sig själv, men dem dagarna kunde gott och väl vara på väg att försvinna. Om det faktiskt blev någonting seriöst mellan dem två skulle han behöva lämna en del av sitt egocentriska jag och tänka på henne med.

Han vaknade upp ur sina tankar när han kände en knackning på sin axel och det var då han lade märke till den svarta skåpbilen som närmade sig dem. Vilket gjorde honom misstänksam. En svart skåpbil bådade aldrig gott.
”I think, i think the kidnappers are behind us.” Dem orden fick hans blod att snabbt frysa till is innan det började koka. Han var arg på männen som hade upptäckt dem och på sig själv för att han hade tagit med henne ut på den här åkturen. Hade han helt enkelt lämnat henne med Max så skulle inte detta ha hänt.
”What do we do?” Han hörde undertonen av panik i hennes röst och han lade även märke till hennes rädsla när hennes grepp om hans midja blev lika starkt som en boas. Han behövde nog inte säga åt henne att hålla i sig.
”Shit...” Väste han och gav mera gas. ”We lose them!” Ropade han tillbaka som svar, det var det enda alternativet som fanns i och med att dem var ensamma och han inte hade med sig sitt eget vapen. Typiskt nog. Precis som han så gasade även skåpbilen på. Det som var en fördel med en motorcykel var att man slapp lättare in på mindre ställen jämfört med en stor och klumpig skåpbil. Ett skott hördes. Det som var en fördel med att ha skåpbil var att man kunde skjuta bättre än vad man kunde göra från en motorcykel. Han såg hur skåpbilen kom upp bredvid dem och en man med en huva framför ansiktet siktade sin pistol mot dem. Han lade märke till de tatueringar som mannen hade på sina fingrar och någonting inom honom klickade till. Ryssar. Det kunde väl ändå inte vara Dmitri. Vad hade han att göra i Stockton? Han bromsade hastigt till för att undvika att bli påskjuten. Inte tillräckligt hårt för att få dem att slå runt på grund av hastigheten, men tillräckligt för att undgå att få ett hål i kroppen. Han hade ett för mycket redan. Med tanke på vilket slags vapen dem använde sig av så skulle det bli ett sjuhelvetes enormt hål om dem träffades. Enda utvägen han såg var att ta till ’offroad’-körning och försöka skaka av sig dem, trots att det var mest ödemark där ute.