Gavin DeGraw – We Belong Together

Marion mötte Austins blick när han sedan gick fram till henne och la sina händer på hennes axlar. ”But I didn’t... You were as close to dying to day as I was, I gave a promise to protect you and that is what I will do even if it costs me my life. But there has been enough death for tonight so let’s just go to bed and hope nothing else happens for a while. Okay?” hon bara nickade åt det han hade sagt.
Snart drog han in henne i hans famn. Hon gömde ansiktet i hans jacka och andades in doften av cigarettrök och avgaser. De ord han hade sagt tidigare var just de ord hon behövde höra, att han skulle skydda henne med sitt liv, att han skulle göra allt för att se till så att hon var trygg. De stod där i några minuter och när han sedan tog några steg bakåt så ville hon protestera, hon ville stå där i hans trygga famn resten av hennes liv.
”Would you say it’s going to fast forward if I asked you to join in bed tonight? Nothing else than sleeping, pinky swear.” hon kollade upp på honom och kunde inte göra annat en le åt hans fråga. Nog var det att gå fort framåt. Men sättet han sa det på och hur han höll upp lillfingret medan han log oskyldigt. Det var inget man kunde säga nej till.
” But promise me you will never do so again with You looked like a little girl.” hon gav ifrån sig ett skratt och tog ett steg mot honom och sträckte lite på sig för att kunna ge honom en kyss innan hon tog hans hand och började gå i riktning mot hans lägenhet. Alla tankar om det som hade hänt under dagen och de senaste veckorna var nu som bortblåst.

Dagarna gick och dagarna blev till veckor och ingenting hände. Allt var lugnt och fridfullt och konstigt nog hade hon aldrig varit lyckligare. Austin var allt hon hade önskat sig, även ifall Theo alltid fanns inom henne så var det något speciellt med Austin. Han fick henne att känna sig glad och älskad. Han fick henne att glömma allt skit som hon hade gått igenom den senaste månaden. Den morgonen sov hon djupt, hon hörde inte hur telefonen på nattduksbordet ringde, hon kände inte heller hur mannen kysste hennes nyckelben och sedan hennes kind. Men det var inte förens mannen hade lämnat sin plats bredvid henne i sängen som hon började vakna till liv. Hon sträckte lätt på sig innan hon sakta öppnade ögonen och det hon såg fick henne att le.
”What are you awake now? Come back to bed.” hon klappade lätt med en hand på hans sida av sängen. De hade bara tagit några timmar för dem att hamna i säng med varandra. Den kvällen när det var skottlossning så hade de båda bestämt sig för att bara sova bredvid varandra, inget annat. Men bara efter några minuter som de hade lagt sig i sängen för att sova så kunde de inte hejda sig längre och hon ångrade aldrig sitt val. Även ifall hon hade nästan hotat Austin att de skulle ta det lugnt i början.
”Is it something with the club?” hon satte sig upp i sängen och drog en hand genom det rufsiga håret. Hon kollade på honom med en orolig blick innan hon ställde sig upp ur sängen och virade täcket runt hennes nakna kropp. Hon gick fram till honom och gav honom en kyss.
”Will you come back later?” även ifall de var tillsammans så hade de fortfarande varsin lägenhet, vilket var bra ibland ifall dem kände för att vara för sig själv.