Mighty Diamonds – Tell Me What's Wrong

 

Hon granskade Austins ansikte när hon frågade om det var något med klubben. ”Probably, Max didn’t say.” hon nickade till svars och snart hade han lyft upp henne i hans famn och lagt ner henne i sängen. När deras läppar möttes började hennes hjärta fladdra. Även ifall hon hade känt honom ett bra tag nu så fick hon alltid fjärilar i magen och hjärtklappningar när de kysstes. Ibland räckte det bara att han såg på henne med de isblåa ögonen.
”If you promise to not move an inch...” hon fortsatte kyssa honom utan att svara. ”I have to go now... But you go back to sleep and I’ll be back by the time you’re awake.” Hon kollade besviket på honom. “Please don’t go.” hon kollade på honom när han sedan försvann ut genom dörren. ”If you're not back in an hour is too late.” ropade hon efter honom strax innan hon hörde ytterdörren stängdes med en duns. Hon gav ifrån sig en suck innan hon la sig till rätta i sängen.
Hon kurade ihop sig under täcket och slöt ögonen för att försöka somna om igen. Men det var omöjligt. Hon vred och vände på sig i sängen, hon la sig i mitten, tvärsöver, hon la sig på rygg, på mage, på sidan, men ingenting fick henne att somna om. Hon kollade på väckarklockan som stod på nattduksbordet bredvid henne, den digitala klockan visade 07.30. Hon satte sig upp med en djup suck och klev sedan upp. Hon tassade iväg in i badrummet och satte på vattenkranen för att fylla badkaret med vatten. Medan hon väntade på att bad karet skulle fyllas gick hon in i köket för att ta sig frukost. Till sin förvåning såg hon att det regnade ute. Enda sedan hon hade kommit till klubben hade det varit strålande sol. Vilket hade varit riktigt härligt då hon hade haft chansen att förbättra hennes solbränna.
Hon satte i gång kaffekokaren och när hon sedan hade brett två smörgåsar med varsin ostskiva på var kaffet redan klart. Hon la smörgåsarna på en assiett och hällde upp lite kaffe i en mugg. Hon tog sedan med sig det in i badrummet. Hon fyllde i lite badskum i badkaret och la sig sedan ner i det varma vattnet. Hon en tugga av smörgåsen och drack sedan några klunkar av kaffet.

 

Efter en halvtimme hade hon gått upp från badkaret och nu stod hon fullt påklädd i köket. De hade gått över en timme nu sedan Austin hade gått ner till klubbhuset och hon kände oron krypa fram. En oro som hon inte hade känt på flera veckor. Någonting måste ha hänt. Hon tog på sig sina converse och tog sedan på sig en munkjacka utanpå linnet. Hon låste dörren efter sig innan hon försvann nedför trappan.
Inte en människa syntes till i klubbhuset, men från rummet bredvid hördes röster. Det ”hemliga rummet” där de hade sitt runda bord. Det var där alla beslut skedde, det var i det rummet som de stängde in sig ifall det var något viktigt som de skulle prata om. Hon satte sig ner i en av soffa på ena långsidan av lokalen. Hon hörde hur de pratade från rummet intill, hon kunde inte uppsnappa några ord men hon hörde på deras tonfall att det var allvarligt.
En av klubbens nyaste prospect, Nate, klev snart in i rummet. Han var dyngsur och hans blonda rufsiga hår var inte rufsigt längre, istället låg det slickat mot huvudet. Han kollade frågande på Marion när han hade stängt ytterdörren efter sig.
”What are you doing here?” han satte sig ner i soffan bredvid henne.
”I'm waiting for Austin. Do you know what they're talking about?”
Han nickade. “I heard earlier that they were talking about some stolen weapons. But I heard nothing more.”
Hon kollade oroligt runt i rummet. Vem skulle vilja ta vapen av dem? Bara det inte var kidnapparna som var tillbaka igen, ryssarna, Dimtri. Tanken fick henne att rysa.
Snart öppnades dörren till rummet intill och Max gick snart ut från rummet med en orolig blick. Hon förstod direkt att något var fel. Han satte sig ner vid ett ledigt bort och gav sedan Marion samma blick som han hade gett henne sen hon såg honom för första gången.