Boston - More than a feeling

Austin hade satt sig ner på sin plats vid ändan av det runda bordet och lutade sig tillbaka sin stol. Dem hade bollat fram och tillbaka olika idéer och teorier till varför någon skulle ta deras vapen, samt hur dem visste att dem ens hade vapen och var dem fanns.
”What ever the reason is we have to prepare. They took our guns and that means that they might come tonight or the next, we won’t know that before they’re here. But we have to stand ready for a potential attack... So no outsider’s gets in to this clubhouse tonight.” Han såg runt på dem män som satt vid bordet med honom och dem nickade instämmande. Han drog e hand över sitt ansikte och ställde sig upp efter det att han hade slagit klubban i bordet för att avsluta diskussionen. Dem hade tidigare planerat att ta sig  in i det gamla industrihuset, som han och Marion hade kört förbi när dem hade hamnat i biljakten, för att se om det var där dem höll hus. Det var nu då inte längre något alternativ med tanke på att dem inte hade kvar några vapen. Han följde Max ut ur rummet och in till det ’allmänna utrymmet’. Där såg han först en mycket dränkt Nate och därefter sig han Marion. Dem hade diskuterat så pass in intensivt och grubblat så djupt att Austin hade helt glömt bort tiden. Han hade lovat Marion att vara tillbaka inom en timme, men i sådana här fall var han tvungen att sätta klubben före en stund till sängs med henne. Han suckade.
”Where the hell have you been? Taking a golden shower?” Hörde han Moe utbrista bakom sig, Nate skrattade lite halvt nervöst och kliade sig i nacken. Han själv gick fram till Marion, böjde sig ner och tog tag i hennes haka med tummen och pekfingret för att sedan kyssa henne mjukt.
”Sorry... Turned out that Max did have some bad news.” Mumlade han. “Hey, Nate where’s the coffee? It’s bloody nine in the morning and some of us haven’t had the luxury of drinking coffee yet.” Inget kaffe och bara dåliga nyheter. Vilken ljuvlig start på morgonen. Han såg Nate smita undan Moes lätta snärt till skallen och försvann in till kontoret för att sätta på en kanna kaffe.

Dagen löpte på som vanligt utan några missöden. Gubbarna jobbade i garaget, regnet vräkte ner och Max jobbade med sina papper men alla var fortfarande på helspänn. Speciellt dem som hade varit med på mötet och visste precis vad som väntade, men alla som var medlemmar hade fått höra om stölden. En nyhet som inte skulle få spridas ut till allmänheten, dem ville inte direkt dra tills sig ännu mera uppmärksamhet från några andra rival klubbar. Austin hade inte ens berättat det åt Marion, så vitt hon visste så var det bara några dåliga nyheter. Inga detaljer. Det var det ingen som fick veta förutom dem som var inblandade i det hela. Tack vare regnet hade Austin hållit sig uppe i lägenheten med Marion. Men när mörkret föll började känningar av någonting göra sig till känna hos honom. Det var dags för honom att ta sig ner till klubbhuset och se till så att ingenting mycket dåligt hände.
”I’ve gotta go down and check on Max, to see that he hasn’t lost his mind in the middle of all that paperwork.” Han ställde sig upp från soffan och suckade. ”You stay here... There’s no need for you to come tonight, we’ll just discuss money.” Han visste att de than sa var väldigt svävande och otydligt, men han kunde inte säga att ’jo vi tror att Dimitri kommer med sitt gäng, men lugn du bara vi tar hand om det’. Om han sa det så var det ett säkert kort att hon antingen skulle komma ner eller också försöka binda fast honom till soffan. Han böjde sig ner och kysste henne länge länge innan han slutligen släppte taget om henne. Fick inte få det att se ut som om han sa adjö. För ett ’adjö’ skulle det inte bli, blev det ett slagsmål så skulle dem helt klart ta hem det.
”See you later, honey.” På vägen ut ur lägenheten snappade han till sig sin pistol, satte den i byxlinningen och steg ut i trapphuset. Återigen hade den äckliga magkänslan kommit tillbaka. Någonting skulle definitivt hända ikväll. När han steg ut genom dörren och ut på gatan såg han att vissa män satt på taket och vissa satt utanför på sina motorcyklarna och rökte lugnt. Som om det var en helt vanlig kväll och ingenting skulle hända. Vänta bara. Så fort han kom över till klubbhuset hörde han ljudet av motorcyklar. Hans hand flög automatiskt till pistolen som dolde sig under lädervästen. Som han hade anat var detta inga vänliga motorcyklar. Från den första motorcykeln steg en äldre man, vars kropp var fylld med tatueringar, och tog av sig sin hjälm. De små tatueringarna på hans fingrar avslöjade vem han egentligen var. Dimitri Belikov.
"I see that you have..." Dimitri såg sig omkring. "Brought some back up." Den ryska brytningen på hans röst var nästan hånande gentemot honom. Bakom Austin hade männen samlats i en enig trupp och nästan skakade av att få hoppa in i ett gammalt hederligt slagsmål.
"What do you want, Belikov?" Frågade han kallt. Dimitri verkade inte det minsta skrämd av mantalet som ställde sig bakom Austin, istället släckte han helt enkelt cigaretten på sin tunga.