Hon svalde och fortsatte kolla ut genom fönstret för att se vad som hände. Mannen, kidnapparen, Dimitri hade nu stigit av sin motorcykel, fimpat sin cigarett och tagit några steg mot Austin och de andra männen från the Grim Reapers som stod bakom Austin, beredd på att gå till attack om så behövdes. Men Dimitri hade också män bakom sig med varsitt vapen i handen, även dem beredda på att rycka in om så behövdes. Hon granskade dem medan de pratade, hon hörde inte vad dem sa men hon förstod att det handlade om henne.
Snart öppnades dörren till klubbhuset och ut steg Max med ett gevär hängandes på axeln och han såg riktigt allvarligt ut. De fortsatte prata och snart sa Dimitri något som fick Austin att rikta en knytnäve mot Dimitris ansikte men Max lugnade honom genom att lägga en hand på hans axel. Men snart hade även Dimitri sagt något till Max och snart hade Max hoppat på Dimitri och då gav sig även de andra männen in i striden. Austin kastade sig snart ner mot Max och Dimitri för att försöka få dem ifrån varandra, men lika fort som han kastade sig över dem så var någon annan ryss snabbt där hon kastade iväg honom. Pistolskott hördes och männens vrål ekade över gården. De slogs med knytnävarna, de sparkade varandra och sköt. Hon höll hela tiden blicken på Austin och Max och hoppades innerligt att det skulle gå bra för dem. Men hennes förhoppningar försvann snart då Austin fick sig ett sådan hårt slag att han föll medvetslöst ner på marken. Ett skrik lämnade hennes läppar när sedan ryssen som slagit till honom fortsatte sparka på honom. Hon kollade ut över området för att se om hon fick syn på Max men han syntes inte till. Hon kollade åter på Austin som låg medvetslöst på marken, ryssen som hade slagit ner honom vände snart på sig och kollade upp mot fönstret med ett leende på läpparna, det var Dimitri. Hon skyndade sig bort från fönstret och släckte sedan ner allt i lägenheten, hon låste dörren och skyndade sig sedan in i sovrummet och satte sig sedan ner inne i garderoben. Hennes hjärta dunkade av nervositet och det enda som hördes var hennes häftiga hjärtslag och hennes rädda andetag. Hon skulle dö här, det var hon helt säker på, alla i the grim reapers skulle dö. Hon slöt ögonen och tog sedan ett djupt andetag.

I flera minuter hade Marion suttit där inne i garderoben och bara väntat på att Dimitri skulle komma upp. Hon hade nästan gett upp och skulle precis gå ut från garderoben, när hon hörde hur någon tog tag i handtaget på ytterdörren. Först försiktigt och sedan började personen utanför rycka i den i hopp om att den skulle gå upp. Det blev tyst i några sekunder innan personen utanför började sparka och slå på dörren. Snart hade det åter igen blivit tyst utanför lägenheten, men rätt som det var så hördes en hög smäll och hon förstod direkt att mannen var inne i lägenheten.
”I know you're here, baby.” den ryska dialekten fick hennes blod att frysa till is och minnena från tidigare dök upp i hennes huvud och snart började tårarna rinna nedför hennes kinder.
”I will not hurt you. Come out so we can make up the time that we have missed.” Hon hörde hur Dimitri gick runt i lägenheten för att hitta henne. ”Come out sweetie. Wherever you are.” hon slöt ögonen och la sedan en hand över hennes mun för att han inte skulle höra hennes andetag.
Det hade blivit alldeles tyst igen och hon hörde bara hennes flämtade andetag. I några sekunder var det tyst, inte ens fotsteg hördes, men snart öppnades dörren till garderoben och ett högt och gällt skrik slank ut hennes mun.
”I found you, babe.” ett äckligt leende spred sig över Dimitris läppar.
Marion var snabbt uppe på fötterna och skulle precis slinka förbi honom när han greppade dag om hennes armar.
”You're not going nowhere!” han lät arg och irriterad. Marion kollade på honom med en rädd blick.
”Please let me go.” sa hon bedjande medan tårarna forsade ut från ögonen.
”I never let you go again.” leendet var tillbaka på hans läppar.
Men styrkan och ilskan växte inom henne och rätt som det var så gav hon ifrån sig en spark som träffade honom rätt på hans ädlare delar, greppet om hennes armar lossnade han la händerna på sina delar medan han gav ifrån sig ett stön. Hon såg då sin chans och började sedan springa ut från sovrummet, men Dimitri var snabbt tillbaka igen och kastade sig efter hennes ben som fick henne att falla handlöst ner på golvet. Han drog i hennes ben och försökte få henne emot sig. Hon sparkade och skrek och försökte göra allt för att komma ur hans grepp. Dimitri hade nu fått henne tills sig och hade lagt sig på henne för att hålla fast henne med hela sin kraft. Med ena handen smekte han hennes hals och ner över brösten till den fortsatte ner till hennes short som hon hade på sig. Han letade upp gylfen och han skulle precis ta av hennes shorts, när hon åter igen fick tillbaka sina krafter. Hon började sparka och slå allt vad hon hade och på något vis lättade greppet om henne och hon tog sig snart upp på benen igen, men med Dimitri tätt efter. Det var fortfarande mörkt i lägenheten och det hördes ingenting från utsidan.
Marion skyndade sig fram till diskbänken och roffade åt sig en kökskniv och precis när Dimitri skulle kasta sig över henne, körde hon kniven in i hans mage. Han stannade upp och föll ner till golvet.
”Why are you doing this to me?” han fick knappt fram några ord. Marion stod som paralyserad och kollade på Dimitri medan blodet sipprade ut från hans sår. Hon kollade ner på den blodiga kniven som hon höll i handen och snart ångrade hon det hon just hade gjort. Även ifall han var en hemsk människa, så ville hon inte sjunka till hans nivå.
”Im sorry.” viskade hon och lät den blodiga kniven falla när till golvet. Hon satte sig snabbt ner på huk på golvet framför honom och la sedan sina händer mot såret för att försöka stoppa blödningen medan hon grät.