Noah Gundersen - Family

En trött suck slank ur Austin när han slöt ögonen och lät huvudet falla tillbaka mot kudden. Ett ilsket morrande hördes från hans mage och det var då han märkte hur hungrig han egentligen var. Hungerskänslan försvann snart när han hörde rörelser från fåtöljen i hörnet. Han slog upp ögonen precis i tid för att se Marion upptäcka att han var vaken.
”You're awake.” Han tappade räkningen efter det tredje ’you’re awake’. Hon verkade minsann ha varit chockad över att han hade vaknat, lättad men chockad. Han skrattade när hon kom rusande mot honom och överöste hans ansikte med kyssar. Mer än nöjt besvarade han den mjuka kyssen hon placerade på hans läppar. Skrattet hade rivit i honom men smärtan och hungern satte han åt sidan. Allt som egentligen räknades var att Marion nu var här vid hans sida och att hon var oskadd. Han var inte oskadd men han var i alla fall vaken. Det var alltid någonting.
”I thought you'd never wake up again.” Det var dem orden som fick honom att undra över hur länge han hade varit utslagen. Den frågan fick vänta till senare. I denna stund ville han bara hålla om Marion och känna av hennes närvaro. Hon var allt som betydde någonting just nu.
”Well I had to come back to you... or else you would give me hell.” Han torkade bort en tår som rullade nerför hennes kind och log. Han hade nog aldrig haft någon som brydde sig om honom på samma vis som Marion gjorde, om man inte räknade med the Grim Reapers och hans mamma. Men då hade han aldrig känt på samma sätt som han kände för Marion för någon annan.
”Don’t leave me again.” Det gjorde ont i hans kropp när hon klättrade i sängen, men han la ändå ut sin friska arm så han kunde hålla om henne och dra fingrarna genom henne ljuva hår.
”I won’t... I promise.” Viskade han och kysste hennes huvud innan han slöt ögonen och lät sin kind vila mot henne. Det var ett svårt löfte att hålla med tanke på vilken bransch han var inom, men det var värt ett försök. Att känna hennes doft var en trevlig omväxling från den sterila sjukhuslukten som verkade etsa sig fast i näsan efter bara några få sekunder.

Han visste inte hur länge dem bara låg där och höll om varandra, smekte hennes hår, lät hennes doft fylla hans sinnen och bara njuta av stunden som den var. Vem visste när dem skulle få en chans till en sådan lugn stund igen. Så fort han var utanför sjukhusets dörrar skulle hämnden planeras och sättas igång. Sjuksköterskan hade varit in med ett glas och en kanna vatten, men hon hade inte sagt någonting utan bara gått ut tillbaka när hon hade sett den stund dem hade. Det kunde man inte säga om männen som slog upp dörren och stegade in. Hans familj. 
”Alas! He’s alive!” Moe var den första som steg in och slog ut händerna i en dramatisk gest medan ett busigt flin var som fastetsat på hans mun. En blöt kyss placerades på hans panna av Moe och han grimaserade.
”I’m surprised that you get so many girls with all of that spit...” Muttrade han men flinade ändå busigt. Moe skrattade och blinkade flirtigt, ja nog hade han charmen allt. Inte charm nog att förföra Austin men.
En efter en travade dem in och gav honom en klapp på benet, armen, huvudet eller andra platser där han inte var skjuten eller bruten. Max hade bänkat sig på en stol bredvid sängen och Moe på andra sidan samt kastat upp fötterna på sängkanten.
”You’ve been out for a bloody week, we almost made Moe the next president. Also we called your mother...” Hörde han Maxs skotska stämma säga. En hel vecka? Hade han varit ute för världen i en hel vecka? Inte undra på att Marion hade varit så lamslagen som hon var när han hade slagit upp ögonen.Han skrattade till men slutade snart när det rev inom honom. Att han inte kunde komma igång en sådan sak.
”Hope you didn’t get too comfortable, Moe, cause I’ll be back.” Då sjönk Maxs ord in och han såg på honom med en blick som sa 'du måste skämta'.
"My mom? I'm not fucking fifteen anymore! She's going to kill me..." Han hade inte träffat sin mamma på väldigt länge, men han ringde och pratade med henne allt som oftast. Han skulle förmodligen få en utskällning för att han följde i sin fars fotspår och så vidare. Hon hade aldrig tyckt om det faktum att han hade tagit över rollen som ledare över sin fars motorcykel klubb. Det var trevligt att träffa Grim Reapers igen, men inte när dem orsakade honom ett helvete som dem tydligen hade gjort nu. Ringde hans mamma. Som om han inte led tillräckligt redan.