Snart hörde Marion steg inifrån sovrummet och när sedan Austin uppenbarade sig i dörröppningen till sovrummet vände hon blicken mot honom och fyrade av ett leende. Hon följde honom med blicken när han gick fram till henne och kysste henne på halsen. ”Someone here smells better than the other... I suspect it’s me.” Viskade han hennes öra och hon fnissade till. ”Good morning love... Save some coffee for me, I’ll hit the shower.” fortsatte Austin och hon nickade till svars.
”Good morning to you too, babe. Too bad I already showered, otherwise I would have made you company.” Hon log flörtigt mot honom och snart hade han hoppat in i duschen.
Hon klev upp från soffan och fyllde på kaffe koppen och satte sig åter till rätta i soffan igen och fortsatte kolla på nyheterna och snart gick Austin ut ur badrummet med en handduk runt midjan och hon busvisslade efter honom och drack några klunkar av kaffet.
Snart satte han sig ner bredvid henne i soffan och hon skulle precis öppna munnen och berätta den stora nyheten som hon hade fått reda på för några dagar sedan – när telefonen ringde och hon förstod direkt att det var Max.
”Can’t I have a moment of peace for five seconds?” Austin lät lika irriterad som henne. Det var alltid typiskt med Max, varje gång som de skulle ha en dag för dem själva och bara mysa så skulle han alltid ringa och störa dem. Hon granskade Austins ansikte när han pratade med Max, för att se om det var något allvarligt som hade hänt.
”Max is coming over..” Marion nickade och en djup suck hördes från henne. Hon som hade hoppats på att hon äntligen skulle få berätta den stora nyheten för Austin. En nyhet som hon först var tveksam till om det var någon bra ide att verkligen berätta den för Austin, men efter några timmars tänk tid hade hon sedan bestämt sig för att berätta den – då det var lika bra. Men nu fick det helt enkelt vänta till senare.

Några minuter senare knackade det på dörren och snart steg Max in genom dörren.
”Good morning, loves.” av ren vana försvann han in i köket och hällde upp en egen kopp med kaffe innan han gjorde dem sällskap i soffan.
”I have some things i want to talk about.” han vände blicken mot Marion – som nickade till svars. ” I know you are free today. But this could not wait.” Fortsatte han och satte ner kaffekoppen på bordet som stod framför soffan. ”I have kept this inside me for a long time now. Ever since I saw you.” han drog en hand genom skägget och Marion förstod att han var nervös och hon nickade medan hon väntade på det han hade att säga. ”I've always known this, but I've never been quite sure.” han tystnade och drack lite av kaffet innan han åter ställde ner muggen på bordet framför dem.  ”I am your father. I think im your father. I know im your father.” sa han nervös och Marion stelnade till. Först blev hon chockad och gick inte ut ett ord men sen gick det värsta över. Hon hade nog alltid vetat att det var något med Max – då han hade kollat så konstigt på henne enda sedan hon steg in genom dörrarna till klubbhuset.
Marion släppte blicken från sina händer och vände den sedan mot Max.
”Are you sure?” fick hon ur sig och drog en hand genom håret.
”I am very sure that I am your father.” han log mot henne. ”But your mother never told me about you. But when I saw you for the first time, I understood immediately. You are so like her, you have exactly the same brown eyes and the same smile.” Max fortsatte le mot henne och hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Hon ställde sig upp ur soffan och gick fram till Max som snart också ställde sig upp och sedan omfamnade de varandra.