Jessica Lowndes – Goodbye

Ute var det nu lugnt och hon antog att de flesta hade åkt hem till sitt eller däckat inne i lokalen. Hon suckade medan hon drog en hand genom håret. Varför hon satt kvar utanför Austins lägenhetshus hade hon ingen aning om. Antagligen berodde det på att hon innerst inne ville att han skulle springa efter henne och säga att han ville ha henne tillbaka igen. Men hon visste att det aldrig skulle hända.
Snart öppnades dörren till lägenhetshuset och Marions hjärta slog ett dubbelslag när hon fick syn på Austin, som snart fick syn på henne.
”Why?” hon ställde sig upp och kollade på Austin utan att säga ett ord. "You can’t just drop such bomb and just walk away.” Marion stod bara tyst och kollade på honom, han hade rätt.
”Why would Simon, one of my closest men in The Grim Reapers, so such a thing? The Simon I know wouldn’t push a pregnant woman down the stairs, knock someone up? Sure. He’s a man, men make mistakes.” Marion visste att om hon berättade för Austin om allt så skulle hon ligga väldigt risigt till men det var lika bra att berätta resten nu när han visste om vad Simon hade gjort. Men hon stod fortfarande tyst och granskade Austins ansikte. ”You’re lying. You must be... lying.” hon blev nästan irriterad på de ord han sa, att han trodde att hon stod och ljög för honom.
"Why would I lie about such a horrible thing." sa hon irriterat. "The only reason I kept it a secret for you was that Simon threatened to kill me if I told you." hon drog åter igen handen genom håret medan hon tystnade. Hon tog sedan ett djupt andetag och fortsatte.
"I heard Simon talking to Dimitri on the phone. " åter igen tystnade då minnena från när han puttade henne nedför trappan dök upp i hennes huvud. Hon rös till och kollade upp på Austin. "Then he saw me and I threatened to tell you." hon backade några steg och kollade ut över klubbens uppfart innan hon lät blicken vandra tillbaka till Austin igen. Hon hade en sådan stor lust att kasta sig i hans famn och känna hans värme och trygga armar mot hennes kropp. Hon skakade snabbt bort tanken och kollade upp på honom. "And then he pusched me."

Allt som hade hänt efter det var Simons fel, hade han inte knuffat ned henne från trappan så hade nog hon och Austin varit tillsammans och de hade säkert varir föräldrar vid det här laget.
"So can you just leave me alone now?" hon släppte den tårfyllda blicken från Austin och vände sedan på klacken och styrde stegen mot klubbhuset. Även ifall hon ville stanna med Austin så var det bäst att bara gå. Då hon kände på sig att han inte ville ha henne där. Hon torkade bort en tår som hade lämnat hennes öga och letade sig nedför hennes kind. Hon var trött på alla tårarn som hon aldrig kunde hålla inne, om hon skulle samla ihop alla tårar som hon hade gråtit sen hon träffade Austin så skulle hon kunna fylla en hel sjö. Ennu en tår lämnade hennes öga och snart kunde hon inte hejda dem. Hon ökade på stegen för att komma snabbare till hennes lägenhet ovanför klubbhuset.