144. All the small things

 

All the small things - Blink-182

 

Austin var nästan mållös – med stor vikt på nästan. Han var inte lätt att göra mållös eller ens förvånad, men den brittiska kvinnan som stod framför Austin hade fått honom att bli förvånad. Samtidigt som det inte var så förvånande att hon hade tilltalat honom på det viset, han var relativt van med Marions uppkäftighet gentemot honom. Austin harklade sig lite och släppte greppet om hennes hand, när handskakningen var klar. Över hennes axel kunde han se hur Max sände honom varnande blickar, den mannen borde om någon veta hur man betedde sig med en Wendell kvinna.
”You must be Carol Wendell, pleasure.” Han riktade ett leende mot henne. Nog hade han fått höra talas om Marions mamma, dem hade trots allt varit tillsammans ett år innan helvetet hade brutit löst. Om han inte hade vetat namnet på sin flickväns mamma så hade han nog gjort ett dåligt arbete som pojkvän, även om han förmodligen hade gjort det bästa annars heller. Men han visste i alla fall att Meghans mamma hette Helen, var en alkoholist och bodde någonstans i en husvagn i Stocktons slumområde. Meghan pratade inte mycket om henne och han frågade inte heller och så var det med den saken.
”What brings you to Stockton?” Frågade han och lyfte den varma muggen till munnen för att blåsa lite på det rykande kaffet innan han smakade av det. ”My girl needed some... motherly comfort. I’ve gotten to hear alot about you, Austin Haynes.” Det var någonting med Carols tonfall som fick honom att känna sig lite illa till mods. Han ville inte ens veta hur mycket Marion hade berättat åt sin mamma. Hade hon berättat minsta lilla detalj? Visste hon till exempel om att Marion hade fått ett missfall precis innan hon hade hoppat på planet för att lämna Stockton efter sig? Visste hon om att Austin verkade ha förmågan att göra varje kvinna han rörde vid gravid? Som tur var verkade hans superhjälte kraft bara ha bitit på två kvinnor, varav en är en för mycket, och tur var väl det. Tänk hur många Austin Jr. det skulle ha sprungit runt i Kalifornien om det skulle vara sant.

 

 

 

Han hann inte ge något svar innan Carols röst återigen hördes, dock var hennes blick inte riktad mot honom denna gången. Utan mot den mörkhåriga kvinnan som steg in i kontoret. Med ens började det utrymmet kännas väldigt trångt.
”So this is the guy that you told me about.” Trots hela den situationen var pinsam och någonting han verkligen inte ville vara med om höll han sig till att vara högst normal och sitt charmanta själv.
”Not all bad, I hope.” Återigen lyste det charmanta leendet upp hans ansikte, men leendet nådde inte helt och hållet hans kalla blå ögon. Istället för att stå mellan mor och dotter retirerade han till skrivbordet och satte sig på bordskanten samtidigt som han tog en klunk av kaffet.
”Now, where’s this Meghan I’ve been hearing about.
She seems... well not that nice and highly pregnant I’ve heard.” Han höll på att sätta kaffet i halsen. Hade hon berättat om Meghan också? Hans förvånade och lätt anklagande blick mötte Marions för en sekund innan han blinkade och därmed bytte ut den blicken mot en högst normal blick, vilken han riktade mot Carol.
”Lunchdate with some friends.” Ljög han och ryckte på axlarna. Ingen av dem behövde få veta att Meghan troligen låg kvar i sängen och analyserade vad som hade hänt kvällen innan.

 

 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!