145. It's Only Life

 

Kate Voegele – It's Only Life - Live Acoustic

”Not all bad, I hope.” Austin svarade på Carols fråga med ett leende på läpparna och Marion släppte snabbt blicken från Austin då hans leende fick hennes ben att skaka och hennes hjärta att rusa. Men när han sedan vände sig om mot skrivbordet lyfte hon blicken och granskade hans ryggtavla och när han sedan satte sig ner på skrivbordet sänkte hon åter blicken.
”Now, where’s this Meghan I’ve been hearing about. She seems... well not that nice and highly pregnant I’ve heard.” Marion var verkligen glad över att hennes mamma var där och satte Austin på plats. Marion drog en hand genom håret och väntade på vad Austin skulle svara på frågan som hennes mamma nyss hade vräkt ur sig.
”Lunchdate with some friends.” Carol nickade och fyrade sedan av ett leende.
“Let me know when she is home. I would love to meet her.” Hon lämnade sedan rummet för att hämta mer kaffe.
Marion fingrade nervöst på sitt hår medan hennes blick var fäst på golvet, skulle hon lyfta den och möta Austins blick skulle hon svimma.

 

 


Hennes mamma trädde snart in i rummet och bröt den pinsamma tystnade som hade lagt sig medan hon hade varit borta.
“It is so nice here. You have to show me around later Max.” Marion kunde inte inte undgå att se att det fortfarande fanns lite känslor mellan dem.
”Of course I can. We can take my motorcycle.” Max fyrade av ett leende mot Carol som även hon log.
Marion kollade på dem båda och lämnade snart rummet utan att så mycket som snegla på Austin. Hon kunde inte stå det som ett fån och lyssna på hennes föräldrar som flörtade och Austin som hon knappt vågade kolla på.
Hon visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen, skulle hon gå ut skulle hon stöta på antingen Moe eller Simon och om hon skulle gå upp på sitt rum så skulle hon grotta ner sig under täcket och gråta tills hon somnade av utmattning.
Hon satte sig ner vid ett av borden och ögnade igenom dagens tidning och lyfte sedan blicken då dörren till klubbhuset öppnades. Hon gav ifrån sig en djup suck när hon fick syn på Meghan som gjorde detsamma när hon fick syn på Marion.
“Can’t you just go home? Why are you still here? Austin will never be yours anyway.” Marion himlade med ögonen medan hon drog en hand genom det mörka håret.
“Well, my mom is here now. And she will move here. So I'll probably be here longer than you want.”
Meghan gav ifrån sig ett frustande och stannade vid Marion.
”Have you seen Austin.”
”WI think he's still in my bed.” sa Marion och log ironiskt. Meghan gav åter ifrån sig ett frustande och styrde sedan sina steg mot kontoret där Austin och Marions föräldrar var.  
Marion hade stor lust att gå efter Meghan och se hur hennes mamma skulle bete sig. Men hon klarade inte av att se på Austin då hela tiden bilderna från kvällen innan dök upp i hennes inre. 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!