Marion satt i några minuter i soffan och funderade på vad hon skulle göra och tillslut bestämde hon sig för att stanna ändå. I alla fall i några veckor till. Hon suckade och klev upp från soffan igen för att packa upp alla saker som hon för bara några minuter sedan hade packat ner i en massa resväskor. Hon kunde inte lämna Austin, inte än i alla fall.
När hon hade fått tillbaka alla saker på sin rättaplats låste hon in sig i badrummet och skulle precis kliva in i duschen när det började ringa på hennes telefon. Ett hopp tändes inom henne, ett hopp om att det kanske var Austin som ringde. Men när hon såg på displayen suckade hon besviket, det stod bara dolt nummer. Hon tryckte på grön lur och förde sedan telefonen mot örat.
”Hello?” hon fick inget svar från andra luren utan det enda hon hörde var att någon andades på andra sidan. ”Hello, who is it?.” personen i andra ändan fortsatte andas högt i luren. ”Is anyone there?” Marion hade precis tänkt lägga på när en mörk röst hördes på andra sidan luren.
”I see you.” så klart var det någon som bara bus ringde henne men någonting inom henne sa att det inte var så. ”Is it good to take a shower? Marion stelnade till och drog snabbt handduken runt hennes nakna kropp. Rösten var mörk och skrämmande med på något vis kände hon inte den. Hon backade så att hon stod med ryggen mot väggen.
”Who are you.” sa Marion med en rädd röst. Vad var det här? Hon svepte med blicken över badrummet medan hon väntade på svar. Men ingenting hördes förutom personen som andades på andra linjen.
”Don’t call me again.” hon knäppte av telefonen och bara några sekunder ringde det igen. Hon tryckte på grön lur och förde telefonen mot örat utan att säga något.
”I see you're afraid. You can’t hide. I’m everywhere.” Hon tryckte snabbt av och förde handen mot munnen. Hon var alldeles för skärrad för att röra sig.

Det fortsatte ringa men Marion vågade inte svara. Hon drog på sig kläderna igen medan telefonen ringde irriterat. Hon förstod att det var mannen som hade ringt henne tidigare när hon hade varit hemma i England.
Så fort hon hade fått på sig kläderna skyndade hon sig ut ur lägenheten. Om mannen kunde se henne i badrummet så kunde han säkert se henne i resten av lägenheten.
När hon var nere i klubbhuset fick hon syn på Austin, Simon och Guy som satt runt ett av borden och diskuterade. Simon kollade upp på henne med ett leende på läpparna.
”Austin, i really need to talk to you now.” Simon kollade på henne med samma varnande blick som han hade gjort sen den dagen då hon föll nedför trappan, eller blev puttad.
Hon kollade ner på telefonen som ringde ihärdigt.
”Who’s calling?” Simon öppnade nu munnen och Marion bara skakade på huvudet.
”No one you know.” hon började sedan gå ut från klubbhuset och stannade inte förens de hade kommit ut.  
”Someone keeps on calling me all the time. The man says he sees me.” Hon talade snabbt med en skärrad röst. ”I'm so scared.”