141. If you're in love with me, Why don't you show me

Bette – Please (feat. Bethany Joy Lenz)
 
 

Marion och hennes mamma hade suttit och pratat tills solen hade börjat stiga upp i horisonten. Hennes mamma Carol hade berättat varför Max hade ringt henne, att han hade tyckt att Marion behövde någon att prata med, som inte var en man och medlem i klubben. Hon hade även berättat att hon hade hyrt en lägenhet inne i Stockton för att få vara närmare Marion.  Marion hade berättat för Carol om allt som hade hänt sen hon hade återvänt till klubben några månader sedan, hon hade berättat det som hade hänt på herrtoaletten, om hennes och Meghans bråk, om Moe och Austins bråk. De hade skrattat och gråtigt i kapp. Hennes mamma hade suttit och lyssnat på allt som Marion berättat och när Marion var kvar hade de inte sagt något till varandra, bara suttit i soffan och kollat på soluppgången tills de hade somnat.


När Marion vaknade igen några timmar senare var det alldeles tyst i lägenheten. Hon satte sig upp i soffan och svepte med blicken över lägenheten, hon hade först hoppats på att hennes mamma skulle ha gjort iordning frukost åt henne. Marion tog sig upp på benen och drog en hand genom det rufsiga håret. Hon kammade igenom det snabbt och drog på sig några skor och lämnade sedan lägenheten.
När hon närmade sig lokalen som låg under hennes lägenhet kunde hon höra röster, det var två bekanta röster som gjorde Marion blev alldeles varm inombords.

 

 

Med ett leende på läpparna klev hon in i lokalen och mannen och kvinnan vände deras blickar mot henne och log tillbaka.
”Good morning, love.” sa Max och drack en klunk av vad hon trodde var kaffe.
”Good morning.” sa hennes mamma sedan. Marion satte sig ner vid bordet och kollade på dem båda. Aldrig hade hon trott att hennes mamma och pappa skulle sitta tillsammans med henne och aldrig trodde hon att hon skulle känna sig lycklig, även ifall hennes liv var ett rent helvete. Men hon tog snabbt tillbaka allt när Moe uppenbarade sig i dörröppningen. Marion suckade och kollade ner i bordet. Max vände blicken mot dörren för att se vad det var som fick henne att sucka.
”Good morning Moe.” sa Max och förde sedan kaffe koppen mot munnen.
Moe bara nickade till svars och försvann in i det lilla köket och var snart tillbaka igen med en kaffe kopp i handen. Han satte sig ner vid samma bord som de andra, bredvid Marion.
”Hey babe.” viskade han för att inte Carol och Max skulle höra som nu var inne i någon diskussion.
Marion kollade på Moe med en irriterad blick och ställde sig sedan upp.
”I need some air.” hon lämnade dem vid bordet och klev ut i den friska luften. Det kändes att sommaren var på väg. Solen sken och det var varmt ute, fåglarna kvittrade och träden skiftade i grönt. Det var en perfekt dag men ingenting kändes bra, det hade gjort de i några sekunder då hon hade sett sina föräldrar tillsammans men de hade försvunnit då Moe hade klivit in genom dörren och då hade verkligheten sköljt över henne som en tsunami.
Hon slog sig ner på en av bänkarna utanför klubbhuset och la huvudet i händerna. Hon kunde inte få bort Austin från hennes synfält. Direkt hon blundande kunde hon se hans vackra blåa ögon, även ifall det var flera timmar sedan de hade kysst så kunde hon fortfarande känna doften från hans parfym. Men efter det som hade hänt hade även en låga tänts inom henne, en låga som hade varit släckt allt för länge. Men även ett hopp att Austin fortfarande älskade henne, varför hade han annars kysst henne tillbaka och mer en så?
För nog älskade han henne allt, det visste hon, kvällen innan hade hon fått samma blick som han alltid hade gett henne när de var tillsammans.  




140. Tears in the dark

The Mystic Cowboys - Tears in the dark

Helt säkert visste alla som hade bevittnat slagsmålet mellan Austin och Moe varför dem hade bråkat. Det krävdes inte många hjärnceller för att sätta ihop två och två. I ögonvrån upptäckte Austin en skepnad och han insåg att vem skepnaden var, Marion. Han motstod frestelsen att gå fram till henne, fånga upp hennes smäckra kropp i hans armar och bära in henne till närmsta privata plats. Om han skulle falla in för den frestelsen skulle det göra allt komplicerat, mera komplicerat än vad det redan var vill det säga. Hennes kyssar brände fortfarande på hans läppar och hennes händer hade lämnat glödande spår efter sig, men den brännande känslan kunde förstås komma från att hans kropp hade skrapats mot asfalten och fått ta emot x-antal slag. Vilka han hade besvarat med råge. Så, istället för att gå fram till henne tog han tjuren vid hornen och stegade upp till sin egen lägenhet. Om han hade tur skulle Meghan redan vara i sängen, sovandes och helt ovetande om vad han hade gjort för bara några minuter sedan.

Dock när han slag upp dörren till lägenhet och möttes av lampljus förstod han att hon fortfarande var vaken  och förbannad – med tanke på det ansiktsuttryck som prydde hennes annars så vackra ansikte.
”What the hell did you do?” Meghan stormade fram till honom och trots att hennes ansikte lyste av raseri så var hennes beröring mot hans kind öm och mjuk. Men det betydde nu inte att hennes beröring inte var smärtsam, för det var den och han väste till. Han behövde inte säga någonting för att få henne att förstå att han hade varit involverad i ett slagsmål. Att det var han som hade påbörjat den självaste fysiska delen av slagsmålet var väl inget hon behövde få veta. Hennes hand föll till sidan när någonting tändes i hennes ögon. ”You fought because of her, didn’t you?” Hennes röst blev kall och han såg hur hon svalde av smärta. Han suckade och svepte förbi henne för att ta sig fram till kylskåpet varifrån han tog fram en kall påse med grönsaker, eller vad det nu var, som han kunde sätta mot sitt värkande ansikte.
”Answer me. Did you fight because of her.” Hennes röst var inte längre kall utan fylld av nedtryckt ilska och smärta. Han var inte dum. Han förstod att allt drama kring Marion höll på att ta kål på henne, hon må vara en kall bitch men inombords fanns fortfarande kvinnan som ville bli älskad. Dock var det inte en önskan han kunde uppfylla i den sekunden, allt han kunde ge henne var sin irritation.
”Yes. I fought because of Marion. Happy?” Fräste han irriterat och pressade den svala påsen mot sitt högra öga. Han skulle minsann inte vara någon stilig man imorgon, det var en sak som var säker.
”You’ll never get over her, will you?
She’s not even that special so I don’t understand what the deal with her is. Even Moe has gotten into her panties!” Hon slog ut med armarna i en stor gest, som för att förstärka det hon nyligen hade sagt. I det tillstånd han befann sig i var det Meghan sa allt annat än lugnande, det gjorde honom bara mera irriterad.
”And how many of my men have you slept with during our break up? Ten of them?” Dem ord han kastade ut mot henne såg ut att ha träffat henne som ett slag till ansiktet.
”What the fuck has happened to you?
Sure, you can be mean from time to time, but never this cruel...” Det raseri som prytt hennes ansikte svalnade och fram kom den sårade glimten, som hon alltid kämpade för att gömma undan. Hon hade lärt sig att i den värld dem levde i skulle sårade känslor inte göra någonting gott.
”Will you ever love me as much as you love her?” Hennes röst bröts när hon tveksamt mötte hans blick. Vad han än hade att säga åt henne skulle det bara orsaka mera smärta, så i den situationen fanns det nog ingenting som var rätt. Nej, han skulle nog aldrig älska Meghan på samma sätt som han älskade Marion. Det han och Marion hade haft hade varit unikt och ingenting skulle ändra på det. Lugnt satte han ner – den nu blodiga – påsen på diskbänken.
”I’m heading off to bed.” Att se förbi deras problem var förmodligen inte det smartaste, men han ville inte prata ut om sina känslor för Marion. Speciellt inte med Meghan. Istället stegade han förbi henne, gick till badrummet för att tvätta av sig innan han kröp ner under täcket i den stora sängen som tog upp det mesta av hans sovrum. Innan han somnade kunde han höra dämpade snyftningar från lägenheten, men det var inte vad som hemsökte hans tankar – det var Marion.

 



139. Say You´re Mine

Kate Voegele – Say You're Mine
 

Moes ryggtavla var ute genom dörren igen lika fort som den hade försvunnit in. Moe föll handlöst ner på asfalten utanför dörren. Marion ställde sig snabbt upp och skulle just styra sina steg mot Moe för att hjälpa honom när Austin uppenbarade sig i dörröppningen med en sprit flaska i ena handen. Moe var snart på fötterna igen och gjorde ett utfall mot Austin som tappade flaskan och snart låg dem båda på marken och brottades.
Folk började samlas runt dem, men Marion ville inte se eländet då hon förstod att dem bråkade om henne.  Hon suckade. Varför skulle hon alltid ställa till med problem? Hon drack upp det sista ur whiskey flaskan och ställde sedan ner den på asfalten.
Dörren till klubbhuset öppnades snart och ut steg Max som såg rasande ut. Han trängde sig igenom folkmassan och hon hörde hur han svor när han försökte sära på männen. Han fick snart dem ur varandras grepp.
Austin drog sig snart iväg från platsen och följde honom med blicken när han gick mot sin lägenhet. Hon hade stor lust att springa efter honom och fråga ur han mådde, hon ville höra honom säga att han var hennes igen, att de aldrig skulle skiljas åt, men hon visste att det aldrig skulle hända, så istället styrde även hon sina steg mot hennes lägenhet.

 

Folkmassan utanför klubbhuset hade nu försvunnit. Max och Moe stod kvar utanför och pratade och de båda kollade på henne när hon gick förbi. Marion gav Moe en besviken blick innan hon klev in i klubbhuset igen. Blickar riktades mot henne när hon steg in och hon förstod att de redan visste varför Moe och Austin hade hamnat i slagsmål.
Hon mötte Simons blick som bara flinade mot henne där han stod vid biljardbordet med en blond kvinna fastklistrad mot hans höft och midja, samma kvinna som Moe hade varit med för bara några minuter sedan. Hon fnös och gick förbi alla som stirrade på henne och hon kunde höra hur kvinnorna viskade till varandra när hon passerade.
Hon andades ut när hon äntligen hade tagit sig upp till lägenheten ovanför klubbhuset. Nu skulle hon hålla sig gömd resten av veckan och hoppas på att det mesta hade lagt sig och glömts bort. Själv skulle hon aldrig kunna glömma, inte denna kväll, aldrig att hon skulle glömma det som hade hänt inne på herrtoaletten en timma tidigare. Hans händer mot henne kropp, deras tungor fastslingrade i varandra, deras varma kroppar tätt ihop.
Hon skulle precis sjunka ner i den mjuka soffan när den knackade på dörren. En tung och irriterad suck slank ur henne när hon gick för att öppna. När hon såg vem det var som stod utanför dörren trodde hon att hon skulle svimma.
”Mo… mom.. what are you doing here?” hon visste inte vad hon skulle tro. Marion släppte in Carol, som hennes mamma hette, in i lägenheten och stängde dörren efter henne. De omfamnade varandra i en varm kram och för några sekunder kändes allting bra, hon hade verkligen saknat sin mamma, men allt försvann när hennes mamma svarade på Marions fråga.
”Max called me.”
 
 
 
 



138. Bloody knuckles

 
V 8 Wankers - Bloody knuckles
 

”What the hell?!” Röt han ilsket. Men det var allt som hände. Meghans underläpp började darra och hennes ögon såg en aningen glansiga ut men det var allt han hann märka innan hon vände ryggen till och försvann ut ur klubbhuset. Själv stod han kvar och såg efter henne med ett enormt frågetecken ritat över sitt ansikte. ”What the hell did just happen?” Muttrade han för sig själv och skakade lite på huvudet. När han sedan vände sig om såg han istället Marion som stormade ut, en blondin som svor efter henne och Moe som stormade iväg efter Marion. Det krävdes inte mycket för att sätta ihop två och två – speciellt inte när man kände Moe. Han suckade uppgivet. Att Moe helt enkelt inte kunde hålla sina händer till en kvinna i taget. Inte hade han trott att en helt vanlig kväll på klubbhuset skulle sluta med att han befann sig i herrarnas badrum och återupplivade känslor för Marion, att Meghan skulle kasta en flaska sprit i väggen eller att Moe skulle ha stoppat handen i fel kakburk. Okej, dem två sist nämnda fanns det en stor sannolikhet till – det var han tvungen att medge. Han visste att han borde gå till lägenheten och ta itu med Meghan men hans berusade sinne hade istället någonting annat i åtankarna. Moe skulle inte få såra Marion på det vis han hade gjort, inte utan att komma undan från det utan straff. Han tog till sig en flaska whiskey från ett av dem närliggande borden, tog en stor klunk och började bana väg mot dörren.

 

 

Precis som Austin nådde fram till dörren öppnades den och in steg Moe med ett bistert ansiktsuttryck.
”Austin?” Moe såg verkligen förvånad ut, men utan att säga någonting riktade Austin en rak höger mot Moes ansikte. Ett slag som fick Moe att falla ut genom dörren och hamna på utsidan igen. En kvinna skrek bredvid honom och alla såg passligt chockade ut. Ledaren hade slagit till sin högra hand.
”What the fuck?” Moe satt chockat på gatan och kände på sitt ansikte, som nu blödde en aning. Austin tog en stor klunk till av whiskeyflaskan innan Moe var på fötterna och utförde en motattack. Luften for ur honom när Moe tacklade honom likt en quarterback, vilket fick whiskeyflaskan att flyga åt skogs. Innan han visste ordet av det låg dem båda på marken och pucklade på varandra. Runt omkring dem började folk samlas och heja på dem båda. Några hejade på Moe medan resten hejade på Austin. Slagsmålet höll inte på länge innan Max kom och slet upp Austin från marken och röt diverse svordomar åt dem båda.
”Boys! Let it go!”
Austin skakade ilsket av sig Maxs hand och hötte ett blodigt finger mot Max.
”If you hurt her one more time I swear to God that not even Max will be able to stop me.”
Morrade han lågt, så att åskådarna inte skulle höra honom. Han vände på klacken och trängde sig genom folkmassan.
”Get out my way!” Röt han förbannat och knuffade undan en man som stod i hans väg. Han torkade bort blodet från sin spruckna läpp med baksidan av sin hand medan han styrde sina steg mot dörren som skulle leda honom till lägenheten där nästa åskmoln förmodligen satt.

 

 

 

 




137. Leave Me Alone

Hanna Pakarinen – Leave Me Alone
 

Några minuter efter hon hade satt sig bakom bardisken dök Moe upp med ett leende på läpparna.
”Where have you been?” hon kollade frågande på honom när han satte sig ner bredvid henne. Hon lyfte blicken mot det håll han hade kommit och hon förstod direkt vad han hade gjort då hon såg kvinnan som kom från samma håll som Moe med ett förföriskt leende som var riktat mot Moe och det blev inte bättre av att hon fick syn på Austin. Hon släppte blicken från dem båda och kollade upp på Moe.
”Don’t touch me.” hon puttade bort hans hand som vilade på hennes rygg. Hon tog whiskey flaskan i ena handen och trängde sig förbi alla människor och hon kunde inte låta bli att knuffa till den blonda kvinnan när hon gick förbi. Marion hörde hur den blonda kvinnan kastade ur sig en massa svordomar och könsord när Marion klev ut från lokalen. Hon behövde friskluft. Ute var det också fullt med folk som rökte, pratade eller tafsade på varandra längst husväggen.

 

 

Hon styrde sina steg mot garaget men blev snart stoppad av att någon tog tag i hennes hand. Hon vände sig om och möttes av Moe förlåtande ögon.
”Im sorry.” han smekte hennes kind men hon slog bara bort handen.
So you're sorry huh?” hon drog en hand genom håret. “For a while I thought you were better than what everyone says about you. That everything they said was just rumors. But now I know that everything is true.” Hon tystnade, egentligen var hon inte alls ledsen over att Moe hade varit med någon annan, hon var bara så besviken och irriterad på honom.
”We're not together, so I can do what I want.” han lät sur.
“That's not the problem. I thought you had more respect than that.” Hon suckade och skruvade upp korken på whiskey flaskan och drack några klunkar innan hon skruvade på korken igen. ”So, you can leave me alone now. And our "relationship" is over.” Hon gjorde citat tecken med fingrarna när hon sa förhållande.
”But.” hörde hon Moe säga när hon vände om. ”I really like you.” hon stannade upp och vände sig om för att möta hans ansikte igen.
”If you like me, you would not have been with the other girl.” hon vände åter igen på sig och styrde sina steg mot garaget. Hon satte sig ner utanför med ryggen lutad mot garageporten. Hon såg Moes ryggtavla en sista gång innan han försvann in i klubbhuset igen. Hur kunde hennes liv bli en sådan röra på en sådan kort tid, för ett år sedan hade allt varit bra.
Marion öppnade korken på flaskan och förde flaskhalsen mot munnen och tog några klunkar. Hon ville hem, det var lika bra. Då kanske hon kunde gå vidare ändå, även ifall känslorna för Austin brände inom henne och det hade bara blivit värre sedan deras kyssar.




136. Why does my heart cry

 

El tango de Roxanne - Jose Feliciano, Ewan McGregor, Jacek Koman

 

I den stunden fanns inga bekymmer och inga sårade känslor, bara deras ohämmade passion för varandra. Allt kändes så rätt och perfekt. Hur länge det skulle vara visste han inte, men så länge det varade skulle han njuta till fullo. Han skulle återupptäcka varenda len kurva på hennes kropp, kyssa dem perfekta fylliga läpparna och pressa hennes kropp mot sin. Synen av Marion utan tröja väckte undantryckta känslor och elden inom honom flammade upp likt ingenting annat han någonsin tidigare känt. Han flätade in sina fingrar i hennes hår och kysste henne med ohämmad lust. Plötsligt förändrades allt. Han kände hur hon stelnade till under hans händer och innan hon ens hade hunnit knuffa undan honom förstod han vad som hade hänt. Vettet hade hunnit ifatt henne snabbare än vad det hade gjort för honom.
”This was a bad idea.
You are with Meghan now and Im with Moe.” Austin suckade tungt. Hon hade rätt, det var fel gjort av dem men ändå kunde han inte hitta den ångersfulla känslan inom sig. Han borde känna ånger för att ha gjort så mot Meghan, men där fanns ingen ånger över huvudtaget. Han följde efter henne med blicken när hon lämnade honom ensam på toaletten. Återigen var det hon som lämnade honom efter sig och återigen var det som om någon obarmhärtigt kramade om hans hjärta till bristningsgränsen. Han drog en hand över sitt ansikte, lutade sig mot tvättstället och såg på sig själv i spegeln.
”Why do I let myself feel these things...?” Mumlade han för sig själv. Plötsligt gjorde sig hans behov påmint och han gick fram till en pissoar. Det var nu förstås ett litet problem. Den stund han och Marion hade delat tillsammans hade växt känslor som skulle försvåra hans förmåga att nu uträtta sitt påtryckande behov.

 

 

Efter några om och men var han redo för att lämna toaletten och därmed återgå till festen som härjade inne i klubbhuset. Hans iver för klädpoker var inte längre lika starkt, så istället för att sätta sig ner vid bordet och återuppta spelet klädde han istället på sig. Borta vid baren såg han Marion med Moes arm runt hennes axlar och han kände återigen hur den råa handen kramade om hans hjärta ytterligare. Jösses han var verkligen tvungen att sluta ha känslor som en tonårspojke. Han ville ha något att dricka, men han tänkte då inte gå till baren för att hämta något. Som tur var tycktes den rödhåriga kvinnan hitta honom igen, och denna gång med en flaska captain morgan i sin hand. Sedan han senast hade sett henne hade hon minsann ökat på sin promillehalt, eftersom hon knappt kunde stå stilla på de skyhöga klackar som prydde hennes fötter. Hon sken upp när hon såg honom men just som hon skulle ta ett steg mot honom snubblade hon till och hamnade i hans famn. I en svepande rörelse snurrade han runt henne för att placera henne på hans tidigare stol.
”Sit here and play.” Uppmuntrade han med ett charmigt leende, snappade till sig hennes flaska och stegade iväg innan hon hann börja på med några klagomål eller invändningar. Samtidigt som han höjde flaskhalsen till sina läppar hörde han ett ljust ’woho’ bakom sig. När han vände blicken bakåt han rödtotten hunnit slita av sig sin klänning och satt nu där i bara sina underkläder. Om hon hade förlorat eller inte visste han inte, men männen var i alla fall glada. Till skillnad från han. Inte blev han heller gladare av att se en Meghan som verkade ha ett åskmoln över sitt huvud.
”And who the hell was that? Your new skank?” Fräste hon bittert. Han behövde verkligen inga fler problem denna kväll. Innan han svarade tog han en rejäl klunk av romen och himlade med ögonen.
”Don’t you have any other problems to attend to?
Like punching someone for not asking you how you feel about having a baby or noticing your new haircut?” Muttrade han surt. Detta skulle minsann inte sluta bra. Innan han visste ordet av hade hon slitit flaskan ur hans hand och slängt den i väggen bakom sig.

 

 

 

 




135. It's All Coming Back To Me Now

Glee Cast – It's All Coming Back To Me Now (Glee Cast Version)
 

”Shut up.” fick hon som svar och innan hon hann lämna toaletten hade han dragit henne till sig och åter igen möttes deras läppar i en mer passionerad kyss än innan. Hon gömde sina händer i Austins hår och snart hade han lyft upp henne på tvättstället. Allt kändes så bra nu, när hon äntligen var i hans trygga armar. Varför i hela friden hade hon lämnat honom? Hur kunde hon lämna den här mannen, hennes livs stora kärlek och aldrig hade hon trott att hon skulle älska en man mer en vad hon hade älskat Theo, men där hade hon fel. Hon blundade och njöt medan hans läppar sökte sig nedför hennes hals och ner mot hennes nyckelben och snart möttes deras läppar igen.  Hon krängde av sig tröjan medan hon log ett förföriskt leende mot honom medan hon bet sig i underläppen. Deras tungor slingrades ihop ännu en gång och hon strök sina händer längst hans rygg och sedan runt midjan till knappen på hans byxor. När hon nästan hade fått upp knappen och drag kedjan stelnade hon till. Vad höll hon på med egentligen? Hon knuffade undan Austin och hoppade ner från tvättstället.
”This was a bad idea. You are with Meghan now and Im with Moe.” hon drog på sig tröjan igen och gick fram till Austin. Hon sträckte på sig och gav han en lätt kyss på kinden innan hon lämnade toaletten. Hon ville verkligen inte lämna honom igen, hon ville så gärna ha honom tillbaka. 

 

 

Så fort hon hade lämnat toaletten mötte hon Moe.  
”There you are. I've been looking for you.” Han sken upp som en sol när han fick syn på henne.
”All the toilets were occupied. I need a drink.” hon gick förbi honom i korridoren och snart var hon tillbaka i klubbhuset igen. Allt var precis lika dant som innan hon for, den enda skillnaden var att de flesta blivit allt fullare. Hon styrde stegen mot baren där Max och en annan äldre man satt och diskuterade.
”Hey.” Max log mot henne när han gick bakom bardisken. Marion kollade knappt på honom utan hon bara greppade tag om en whiskey flaska och fyllde sedan ett glas som hon svepte med två klunkar.
”Is everything alright?” Marion skakade på huvudet.
”How can something be good in my life.” Hon fyllde glaset igen och satte sig på en av barstolarna som stod bakom bardisken.
Max nickade och gav henne en medlidande blick, hon behövde inte säga något för att få honom att förstå vad som nyss hade hänt. Han vände sig snart mot den äldre gubben igen och det fortsatte där de hade slutat prata. 
Max och den äldre gubben återgick till det dem hade pratat om.
Bilden av Austins blåa ögon sved inom henne, hon kunde fortfarande känna smaken av hans underbara läppar och hans händer som hade smekt hennes kropp. Hon skulle aldrig ha kysst honom, detta skulle bara skapa ännu mer problem. 
Marion lyfte blicken och svepte den över rummet och den fastnade snart på Meghan som satt vid ett bort med blicken fäst på henne, hon stirrade irriterat med armarna i kors över bröstet. Marion lyfte glaset medan hon log ironiskt mot Meghan och sedan svepte hon innehållet. Meghan rörde inte en min. Varför kunde hon inte bara vara glad? Hon hade ju fått Austin nu och dessutom bar hon på hans barn. 
Marion suckade och fyllde glaset för tredje gången. Under det som hade hänt på toaletten hade hon hunnit nyktra till och hon ville verkligen inte vara nykter nu, inte efter det som nyss hade hänt. 




134. Punch drunk love

 

Royal Republic - Punch drunk love

 

Austin började faktiskt för några sekunder att han hade traskat in i fel badrum, om så var fallet kunde han alltid skylla det på alkoholen. När Marion backade mot väggen började han undra om det var så att han stank eller om hon av någon anledning var rädd för honom. Visst var han en tuff man som levde ett farligt liv, men hon borde inte ha någonting att vara rädd för när det kom till honom.
”I probably went wrong. But I'm done now so I should probably go.” Okej, så då hade han fått det bekräftat att det inte var han som hade gått in genom fel dörr. Han vände blicken till båset som öppnades och ut kom en Max som förmodligen var minst lika påverkad som han var själv. Om inte mera.
”Well, what happens here? ” Det enda svar han gav var att rycka på axlarna. Vad hände där egentligen? Han kunde dock inte hålla sig från att flina roat åt Marions svar, det lät mera som en dålig ursäkt än sanning. Även i hans tillstånd var han medveten om hur Marion lät. Så borta var han inte.
”Take it easy now.” Han kunde inget annat än att skratta åt Max. ”You should find the red head, she’s willing to spread some legs tonight!” Hojtade Austin efter Max innan dörren hann slå igen, vilket tydligen välkomnades. Om det var sina egna ben den rödhåriga kvinnan var villig att sära på eller om det var Maxs var en sak han inte var säker på. Kanske bådas. Nåväl, hon var inte längre hans problem.

 

 

 

Så föll tystnaden över dem och med ens blev det pinsamt. Han kliade sig i nacken och såg på henne där hon stod uppressad mot väggen och såg allt annat än självsäker ut. Hur han själv såg ut var en helt annan sak, förmodligen skit. Men vad gjorde väl det?
”Im gonna go now.” Av någon anledning kände han hur besvikelsen slog över honom likt en våg. Det, blandat med förvirringen kring det att hon hade backat undan från honom gjorde inte denna situation bättre. Innan han visste ordet av kände han hennes närhet, hennes ljuva läppar som kysste hans och han som mer än villigt och hungrigt besvarade kyssarna. Alla minnen kom flödande tillbaka likt en tsunami och det överväldigade honom, dock gjorde det inte att han slutade upp. Hennes läppar smakade precis som dem hade gjort för mer än sex månader sedan. Att man kunde sakna en viss kvinnas kyssar var någonting han inte kunde förstå. Hade någon sagt åt honom att han skulle känna såhär för en enda kvinnas kyssar för tre år sedan skulle han ha skrattat dem rakt i ansiktet. Dock varade inte kyssarna länge innan kylan spred sig över de platser hennes kropp hade rört vid hans. Han såg på henne med en rynkade panna och ett förvånat uttryck.
”This is probably not a good idea.” Hennes viskning var så låg att han knappt hörde den, men hon hade redan väckt vilddjuret inom honom och ingenting skulle få stoppa honom från att ta det han ville ha. Den person han älskade med hela sitt hjärta.
”Shut up.” Andades han ut, tog ett steg mot henne och fångade återigen upp hennes läppar i en passionerad och djup kyss. Hans händer vandrade ner till hennes höfter, lyfte upp henne på tvättstället och vandrade därefter upp under hennes tröja. Han var tvungen att få smakade på hela henne, hans kropp och själ krävde det. Fjäderlätta kyssar vandrade nerför hennes hals och över hennes nyckelben, där han även tillät sig själv att nafsa lite innan han återförenades med hennes fylliga läppar.

 

 

 

 




133. Sparks Will Fly

The Rolling Stones – Sparks Will Fly

”Marion? What are you doing in the men’s bathroom?” hon kliade sig i huvudet och öppnade sedan munnen för att tala.
”I.. I. I..” var det enda hon fick ur sig. Ja vad gjorde hon inne på herr toaletten? Hon hade varit så irriterad på Simon och bruden att hon helt och hållet hade tagit fel dörr och hon förstod också att det berodde på all alkohol som hon hade fått i sig. Hon backadra några steg tills hennes rygg tog emot väggen i badrummet. 

”I probably went wrong. But I'm done now so I should probably go.” Mer han hon inte säga förens hon kunde höra hur det spolade i en toalett från ett utav de tre båsen och snart öppnades dörren och ut kliver Max.
”Well, what happens here? ” han knäpper bältet på sina jeans och går sedan fram till tvätt stället för att tvätta händerna.
”I kind of went to the wrong bathroom.” det lät nästan som om hon ljög.
Max gav ifrån sig ett skratt, torkade händerna och började sedan styra sina steg ut från badrummet.
”Take it easy now.” han klappade Austin på axeln medan han log och innan han klev ut genom dörren vände han sig om och blinkade mot Marion och snart hade han lämnat dem ensamma.  

 

Hon drog en hand genom håret och kollade nervöst upp på Austin. Hon ville så gärna gå ut därifrån men något inom henne sa att hon skulle stanna kvar. I alla fall en stund till. Hon kollade snabbt ner igen då hans närvaro gjorde henne väldigt nervös och det kändes inte bättre av att han fortfarande var bar på överkroppen. Fan, varför kunde han bara inte ha tagit på sig sin tröja innan han gick till herr toaletten?
Marion lyfte blicken för att kolla på honom en sista gång innan hon skulle lämna herr toaletten.
”Im gonna go now.” fick hon nervöst ur sig och började sedan ta några steg mot dörren och mot Austin. Men hon stannade upp bara en halv meter ifrån honom medan hennes blick var fäst på hans blåa ögon. Ögonen som gjorde henne alldeles knäsvag och fick hennes hjärta att dunka vilt.
Och innan hon visste ordet av hade hon tryckt sin kropp mot Austins och snart möttes deras läppar och allt som hon kände för honom blossade åter igen upp inom henne. Om det hade varit mörkt på toaletten så hade man nog kunnat se de gnistor som blev emellan dem när de kysstes. Även ifall hon visste att detta var fel så kunde hon inte sluta kyssa honom, inte nu när hon äntligen fått kyssa hans underbara läppar igen. Men snart kom verkligheten ikapp henne och hon drog sig ifrån Austin, precis som om hon hade fått en stöt. Hon kollade in i hans blå ögon, helt mållös över det som nyss hade hänt.  
”This is probably not a good idea.” viskade hon. 

 

 



132. Little miss naughty

Scouting for girls - Little miss naughty
 
Korten delades återigen ut och spelet fortsatte. En rödhårig kvinna, som fortfarande inte hade blivit någons old lady, bet sig i underläppen och sände honom en förförisk blick när hon satte ner en ölflaska framför honom. Hon kastade med det röda svallet och han kunde känna henne hungriga blickar glida över hans näst intill bara kropp. Hon var antingen väldigt modig eller väldigt dum som vågade göra så i närheten av en hormonstinn Meghan. Hade detta skett för ett år sedan hade han dragit ner henne i sin famn och utforskat hennes kropp med bara sina läppar och tunga. Marion och Meghan hade verkligen förstört hans huvud så till den grad att han enbart gav kvinnan ett charmigt leende.
”Thanks darling.” Han gav henne i alla fall nöjet och såg på henne från topp till tå och avslutade resan över hennes kropp med en flirtig blick. Han kunde inte säga att han inte heller njöt av att se på en vacker kvinnas kropp på det viset, men det fanns en viss brunett som fortfarande spökade i hans bakhuvud.
”Everything for a man like you... stud.” Spann hon. Plötsligt kände han ett av hennes finger smeka hans käklinje. Hennes ögon var så otroligt blå att han för några sekunder inte kunde slita sin blick från den, inte förrän han såg den speciella brunetten i ögonvrån. Han kunde inte hålla sig från att snegla åt hennes håll när hon gick förbi dem och vidare till toaletterna.
 

”You’re gonna make me lose if you keep distracting me, honey.” Han höjde ett ögonbryn och nickade mot spelet som fortfarande väntade. Kvinnans blick gled mot hans kort och ett leende spred sig över hennes rödmålade läppar. Så lade han märke till hur hon böjde sig ner mot honom och snart kunde han känna hennes läppar snudda vid hans öra när hon viskade mjukt i hans öra.
”Don't worry, you’ve got the best hand... Not only in poker, I suspect.” Hennes händer gled ner mot hans, fortfarande täckta, mandom och det knipsluga leende fortsatte leka över hennes läppar när hon svassade iväg. Han kunde hjälpa att han faktiskt följde henne med blicken när hon gick iväg men ryckte upp sig snabbt och återgick till spelet. Han såg ner på sina kort och hon hade rätt, han hade den bästa handen. Med ett stolt leende la han ner korten på bordet.
”Start stripping people and I hereby call for a break to piss.” Han ställde sig upp och stegade iväg till toaletten. De fem whiskeyn och två ölen som hade passerat hans strupe hade nu passerat hela hans omlopp och nått sin slutstation. I korridoren såg han Simon och en brud vara på väg att äta upp hennes ansikte, ingen ovanlig syn. Så i förbifarten klappade han Simon på axeln.
”Dirty little freaks.” Skrattade han och tog sig in i ett av badrummen. Han stannade upp när han såg Marion stå där. För att vara säker på att han såg rätt var han tvungen att blinka några gånger och skakade på huvudet en aning. Vad gjorde hon på herrtoaletten?
”Marion? What are you doing in the men’s bathroom?” Frågade han lätt förvirrat och berusat. För vem försökte han lura, han skulle inte kunna lura en skunk att han var nykter.
 



131. Let's Have A Party

Wanda Jackson – Let's Have A Party

Ju mer hon drack desto mer tänkte hon på Austin och hon som trodde att hon skulle få glömma för en dag. Men så fel hon hade och det gjorde det inte bättre när han lämnade henne och Moe och satte sig vid Meghan som kysste honom passionerat. Lokalen hade nu fyllts av alla medlemmar och deras fruar och även massa andra kvinnor som var ute efter en motorcykelknutte. Även ifall hon led varje gång hon såg Austin så trivdes hon här, detta var hennes hem, även efter allt som hade hänt sen hon klev in innanför dörrarna till denna lokal.
”Want more?” hon lyfte blicken och kollade på Moe som räckte fram whiskey flaskan. Hon hade helt glömt bort att han satt bredvid henne. Marion kollade ner på sitt glas och nickade. Ett glas till sen fick det räcka. Moe fyllde halva hennes glas och gjorde likadant med sitt.
”Cheers.” de slog glasen emot varandra och det klirret som borde ha hörts försvann i sorlet av alla röster och musik som hördes inne i lokalen.
Marion drack några klunkar och medan hon drack lyfte hon blicken mot Austins håll och den synen hon fick se fick henne att nästan sätta i halsen. Hon ställde snabbt ner glaset på bordet medan hon hostade.
”Are you okay?” Moe lät orolig och klappande henne lätt på ryggen. Marion nickade och lyfte åter igen blicken för att möta det hon just hade sett. Vid ett av borden satt några män och kvinnor och spelade poker, eller rättare sagt klädpoker och en av männen var Austin, en barbröstad Austin och bilder på Marion och honom dök upp i hennes huvud. Hon ville verkligen ha honom tillbaka.
”I have to go to the bathroom.” hon hoppade ner från barstolen men innan hon hann lämna baren greppade Moe tag i hennes hand och drog henne till sig. Hon kollade in i hans bruna ögon och snart möttes deras läppar. Hon drog sig snart ur hans grepp och gick iväg mot toaletten som låg i en av korridorerna. När hon gick förbi bordet där Austin satt kollade hon på honom innan hon försvann iväg längst en av korridorerna. 

 

 

När hon svängde av mot toaletten stannade hon upp. Mot väggen utanför toaletten stod Simon och en brud, med en alldeles för liten klänning, uppslukade av varandra. Det var ju precis inte det hon hade hoppats på att få se när hon lämnade baren. Marion harklade sig och snart fick de syn på henne, eller Simon fick syn på henne, tjejen fortsatte kyssa honom längst halsen.
”Well hello, wanna join?” Simon flinade mot henne.
”Get a room.” Marion himlade med ögonen och klev in på toaletten.
Hon gjorde sina behov och stannade sedan upp framför handfatet för att kolla på sin egen spegelbild. Hon var verkligen inte vacker denna kväll, lite av sminket hade lagt sig som en sotad hinna under hennes trötta ögon och hennes hår var risigt. Marion suckade och klev sedan ut från toaletten. 

 



130. Pokerface

 

David Choi - Pokerface

 

När Austin mötte Marions blick kunde han inte släppa den, han var fast i hennes mörka ögon. Fan ta kvinnor och deras magiska förmåga att trollbinda en man med endast ett ögonkast. Det var först när hon såg ner för att koncentrera sig på whiskeyn som ögonkontakten bröts och han återfick sin förmåga att tänka klart igen.
”Here you go.” Han tog glaset, försökte sig på ett leende och höjde det med en nick innan han tog en klunk av den. Han stod där och undrade över om han skulle säga någonting eller helt enkelt gå tillbaka till Meghan och se till att inget bråk utbröt mellan dem. Istället för att göra någonting lämnade han bara kvar att hänga vid bardisken och se ner på den guldbruna vätskan i hans glas. Livet kunde bli bra komplicerat ibland. Dock när dörren till klubbhuset öppnades sneglade han över sin axel för att se vem det var som stigit in genom dörren.
”Do you all party without me?” Moe. Perfekt. Han var inte egentligen arg på Moe, mera besviken och en aning förrådd. Moe visste precis hur Austin kände kring Marion, Moe hade funnits där vid hans sida för att hjälpa honom även de gånger som han riskerade att få en snyting. Sen så går han och får ihop det med samma kvinna som hade krossat hans hjärta och stampat lite på det. Han avskydde det leende Moe riktade mot Marion, förmodligen hade han själv burit samma leende varje gång han hade sett Marion för lite mer än ett halvår sedan. Moe verkade tydligen upptäcka att Austin faktiskt stod där, eftersom hans leende dog ut för en sekund innan den sken upp igen när han var framme vid Marions sida. Hela deras sätt att bete sig med varandra gjorde honom lätt illamående och han svepte sin whiskey i ett svep.

 

 

 

Så fort han såg hur Marion lutade sig in mot Moe räckte han sig efter whiskey flaskan och hällde upp ett glas åt sig.
”Look, Austin. I hope there’s not hard feelings.” Hörde han Moe säga när dem tydligen hade tagit sig tiden att dra sig ifrån varandra. Hans blick gled mellan dem båda innan han skakade på huvudet.
”None at all.” Vilket var en lögn men han hade ingen lust att börja gräla denna kväll. Istället för att uggla på dem vände han på klacken och gick tillbaka till Meghan som satt och smekte sin mage medan hon pratade med en av männens old lady, Sally. Pratade var nog inte det rätta ordet, viskade högt stämde bättre in.
”act that way.... in front of him.” Var vad han hörde när han satte sig ner. Med tanke på vart deras blickar var riktade anade han att dem pratade om Marion och Moe.
”Oh god I miss the taste of whiskey...” Klagade Meghan när hon såg på glaset han höll i sin hand, tydligen verkade saknaden efter alkohol vara viktigare än att klaga på honom för att han hade stått med Marion. Eller så tyckte hon synd om honom för att dem hade kyssts rakt framför honom. Han la sina satsningar på det sistnämnda eftersom hon lutade sig in, grep tag i hans nackhår och kysste honom djupt. Blicken hon gav honom efteråt sa allt - den bekräftade hans misstankar.

Allt eftersom folket strömmade in och alkoholen flödade i allt snabbare takt blev alla bara fullare. Alla förutom Meghan, hon klagade men hon fick i alla fall stor uppmärksamhet med tanke på hur stor hon hade blivit nu. Han själv hade hamnat mitt i ett mycket intressant poker spel. Strip poker. Någonting han inte hade spelat på en lång tid. Poker ja, men strip poker hade inte hänt sig på några år. Framför honom hade han en salig blanding av skalliga män, halvnakna män, halvnakna kvinnor, tjocka män, fullt påklädda män och kvinnor och så han som än så länge bara hade förlorat sina skor och sin väst. Än så länge ville det säga.
”Royal flush. Watch and weep, bitches.” Det var Sally som var i hög form denna kväll. Alla suckade dem uppgivet och tog av sig ett klädesplagg, i hans fall sin tröja. Tur var väl det att det var varmt i klubbhuset och såg värmde även den femte whiskeyn han hade sköljt ner.

 



129. I Hate Myself For Losing You

Kelly Clarkson – I Hate Myself For Losing You

Marion drack upp de sista av whiskey’n i hennes glas och fyllde sedan på igen. När dörren öppnades lyften hon blicken från glaset och när hon såg vilka det var sänkte hon blicken igen.
”Are we in for some trouble or what? I wouldn’t mind a good old cat fight.” Marion hade inget emot ett catfight hon skulle ändå vinna.
”I might be pregnant but I could still beat her.” Marion himlade åt Meghans ord och drack en klunk. Hon hatade verkligen Meghan, bara tanken av att hon var i samma rum gjorde henne spyfärdig.
”Mind giving me one of those?” Marion lyften blicken från glaset ännu än gång och när hon såg in i Austins blåa ögon kunde hon inte andas. Varför kunde hon inte bara gå vidare, eller rättare sagt bara lämna allt detta igen och åka tillbaka till England. Hon kom snart på sig själv med att stirra.
”Sure.” hon nickade och hörde hur hennes röst skar sig. Hon tog fram ett glas åt Austin och fyllde det med whiskey medan hennes hand skakade av hans närvaro.
”Here you go.” hon styrde Austins glas över bardisken medan hon hörde sitt egna mot munnen för att dricka.

 

Snart öppnades dörren till klubbhuset och Moe steg in.
”Do you all party without me?” han log mot Simon och Guy och lät sedan leendet vila på Marion medan han gick fram till bardisken.
”Hello.” han ställde sig bredvid henne och tog fram ett glas han med som han fylle med whiskey. Marion bara nickade medan hon kollade ner på sina händer. Nu blev det pinsamt. Hon suckade och tömde glaset. ”Well, this is awkward.” mumlade hon. Moe skrattade och la en arm om hennes midja. Marion lyfte blicken och kollade på Moe medan hon log. Sedan böjde hon sig fram och kysste honom. Hon visste inte varför hon gjorde det, om det var för att hon verkligen gillade honom eller om hon bara ville göra Austin avundsjuk. Men innerst inne kände hon att det var lite av båda.
De slingrade sig ur varandras grepp och Marion fyllde åter igen glaset. Hon hade nu börjat känna av spriten. Den värsta smärtan hade svalnat och hon kände sig lite bättre. Även ifall Austin gjorde henne nervös. Hon hade stor lust att bara kasta sig över bardisken och kyssa honom nu med det samma. Hade det inte varit för Meghan och Moe så hade hon gjort det utan att tveka.
Mer och mer gängmedlemmar började strömma in och snart var lokalen fylld av en massa män som luktade diesel. Även kvinnor anlände till klubbhuset och snart hade en fest dragit igång.
Marion hade fått i sig fyra glas whiskey och ju mer hon fick i sig desto gladare kände hon sig och det kändes skönt att glömma alla problem för en kväll. Även ifall hon verkligen hatade sig själv för att hon lämnade Austin för sex månader sedan. Det skulle nog aldrig försvinna.

 

 



128. How half-heartedly we behave

Jonathan Jeremiah - How half-heartedly we behave

 

Austin kände hur oron började växa sig allt större inom honom. Det var nog en känsla han aldrig skulle få att försvinna när det kom till Marion. Alltid var det någon eller någonting som hotade hennes liv. Han såg hur hennes ansikte gick från fundersamt till fullkomligt skräckslaget.
”It’s Theo. I think it's him.”Hur kunde det ens vara möjligt? För ett år sedan hade Marion stormat in i hans klubbhus och han hade fått veta att hon sett sin make bli skjuten rakt framför ögonen på henne. Hon hade sett honom dö. Så vitt han visste hade inte teknologin kommit så pass långt att man nu kunde återuppliva de döda. Det hon sa bekräftade hans tankegång.
Han var död, han borde i alla fall vara död.
”But how can he see me in the apartment?
He said he saw me in the shower.” Han ryckte på axlarna och drog en hand genom sitt hår när han skakade på huvudet.
”I have no idea.
There shouldn’t be any apartments close enough to be able to see in to your apartment.” Mumlade han och tänkte efter. Nej, det fanns en anledningen till varför klubbhuset hade satts upp där den var. Den lägenheten hade haft många hyresgäster och därmed hade det hänt en hel del saker där också. Han såg sig omkring, mannen hade sett dem stå där. Hur var det möjligt?
”What did he say to you?” Han lät sin blick falla på Marion och han skakade på huvudet.
”He said that I should make sure Meg doesn’t see us together.” Han var inte längre rädd att såra hennes känslor genom att dra upp Meghans namn i ett samtal, han hade sagt bra värre saker åt henne.

 

 

 

Han drog en hand över sitt ansikte medan han fortfarande höll utkik. Chansen fanns att han skulle kunna se någon utomstående ströva omkring eller komma ut ur någon byggnad, men chansen var förstås ytterst liten. Den enda personen han såg var Marion och så Meghan som sakta men skert kom gående mot dem med ett allvarligt uttryck över sitt ansikte.
”What is she doing here?” Han suckade, återigen skulle dem börja på. Han hann inte säga någonting innan han hörde Marion ställa sig upp, säga någonting och återigen gå in till klubbhuset. Han vände blicken mot Meghan som såg allt annat än glad ut.
”You told me that you had gotten rid of her.”
Morrade hon och korsade surt armarna över brösten.
”I didn’t mean from Stockton, I got her off the phone. We were just talking and nothing else.”
Han suckade tyst och la ömt sin hand på hennes axel och mötte hennes – fortfarande – sura blick. ”Can you please put your pokerface on for ten minutes? I know you hate her, but she is no longer a threat to our relationship.” Han kunde inte säga att Meghan var den enda kvinnan för honom, det skulle vara att ljuga och det skulle vara en lögn inte ens Meg skulle tro på. Hon spände blicken i honom för en sekund innan hon nickade.
”Fine.
Ten minutes, no longer. But if she insults me or tries anything I swear to God that I will punch her.” Han himlade med ögonen men godtog det kravet och vände sig om för att gå in I klubbhuset med Meg i släptåg. Vid baren fann han Marion och vid bordet satt fortfarande Simon och Guy. Han mötte Simons frågande blick och höjda ögonbryn när han såg Meghan.
”Are we in for some trouble or what? I wouldn’t mind a good old cat fight.” Skrattade Guy och pekade mellan de två kvinnorna. Han såg efter Meghan när hon gick fram till deras bord och satte sig ner.
”I might be pregnant but I could still beat her.” Han såg det utmanande leendet sprida sig över hennes läppar och han bad en tyst bön. Även han gick fram till bordet, böjde sig ner bakom henne och muttrade i hennes öra.
”What did we just talk about?” Han hörde hennes irriterade stön, kysste hennes kind och gick fram till bardisken. ”Mind giving me one of those?” Frågade han Marion och nickade mot whiskey glaset i hennes hand.

 

 

 

 




127. He's Dead

Suede – He’s Dead (Remastered)

 

”Slow down. What man are you talking about?” Marion tog ett djupt andetag tänkte precis börja om när Austin avbröt henne. ”Wait, the man from England?” Marion nickade snabbt.
”I think so.” Telefonen fortsatte ringa och Marion hade stor lust att bara slänga den i backen. Men Austin drog snart telefonen ur hennes hand och svarade.
”Who is this?” Marion granskade hans ansikte medan han lyssnade på rösten på andra sidan luren. ”When I find you I will pull out your in...” Mannen på andra ändan hade lagt på. Marion bara stod och kollade på Austin, helt skräckslagen för att säga något.
”Does this man sound like Theo, like the one who called you in England?” Marion kliade sig i huvudet och funderade. Sedan slog det upp för henne varför hon hade känt igen rösten. Hon lyfte den skräckslagna blicken och kollade på Austin.
”It’s Theo.” var det enda hon fick ur sig. ”I think it's him.” hon tystnade. ”But he's dead.” hon förde handen till munnen medan hon lät den skräckslagna blicken vila på Austin. ”But how can he see me in the apartment? He said he saw me in the shower.” Marion visste inte vad hon skulle tro, allt detta var så skumt. Precis som i de skräckfilmer som hon hade sett.
”What did he say to you?”

 

 

Hon satte sig ner på bänken utanför klubbhuset och gav ifrån sig en djup suck. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Varför kunde de bara inte lämna henne ifred?  ”It can not be him. I watched him die.” hon kollade upp på Austin och skulle precis be honom sätta sig ner hon fick syn på Meghan som kom gåendes mot dem. ”There you are. I've been looking for you.” Marion gav åter igen ifrån sig en suck. Meghans blick stannade på Marion, en blick som kunde döda. ”What is she doing here?” Meghan släppte blicken från Marion och kollade sedan på Austin.
Marion ställde sig snart upp.
”Talk to you later.” Meghan stirrade argt på Marion när hon gick in i klubbhuset igen. Simon och Guy satt fortfarande kvar och pratade vid bordet. Guy märkte henne inte men Simon kollade upp direkt då hon klev in innanför dörren. Han bara hånlog mot henne när hon gick förbi. Men när hon var framme vid trappan upp till lägenheten stannade hon till och vände snart på sig och började gå tillbaka till klubbhuset igen. Hon behövde något starkt. Hon gick fram till baren och ställe upp ett glas på disken och fyllde sedan halva glaset med whiskey. 
"Are you thirsty?" Simon fortsatte le mot henne och hon bara himlade med ögonen.
"Shut up." sa hon surt och tog sedan två stora klunkar av whiskey'n. 




126. When I find you

Little red schoolhouse - When I find you

 

Austin hade ingen aning hur länge han hade suttit där och lyssnat till Simon och Guys eviga käbblande. Max hade till och med hunnit säga farväl till kvinnan han hade samtalat med och stått bredvid dem för att lyssna. Efter några minuter hade han däremot gett sig av och kallat dem för hjärndöda, eller någonting i den stilen. Hur som haver så hade Max lämnat Austin till sitt öde där med dem två bröstfixerade männen. Istället för att sitta där och bli någr IQ-poäng fattigar skulle han förstås kunna gå upp till Meghan igen och bara sitta lugnt eller inte så lugnt. Eller också kunde han ju alltid gå till garaget och fortsätta mecka med sin älskade motorcykel. Tanken på garaget fick det att nästan vändas i magen. Nej, denna dag var garaget inget alternativ för honom. Definitivt inte. Istället övervägde han att gå upp till sin lägenhet, men just som han hade beslutat sig för att stiga upp och gå iväg avbröts han av en välbekant röst.
”Austin, i really need to talk to you now.” Han såg upp mot Marion med en något vaksam blick. Han ville verkligen inte ha samtalet om hur han hade kommit på dem med att torrjucka mot varandra, inte nu... inte ännu... inte någonsin egentligen! Hans blick föll ner mot telefonen i hennes hand som aldrig verkade sluta ringa. Kanske var det hennes ansiktsuttryck och telefonen som frenetiskt ringde som sa honom att detta handlade om någonting mycket värre än att dem hade blivit påkomna.
”Who’s calling?” Simon tog hans fråga ifrån honom och när Marion svarade innan hon började gå ut ur klubbhuset ställde han sig upp och följde efter henne. Tankarna på Moe och marion var för tillfället borta i och med allvaret som plötsligt hade dragit in över dem.

 

 

 

”Someone keeps on calling me all the time. The man says he sees me. I'm so scared.” Han hann knappt med i vad hon sade. Med tanke på hur snabbt hon pratade och hur skärrad hon lät så var det inte lätt att urskilja de ord hon spydde ur sig.
”Slow down. What man are you talking about?” Så fort han sade ut frågan högt förstod han genast vilken man hon pratade om. ”Wait, the man from England?” Han mindes tillbaka till dagen då hon hade anlänt till Stockton för några veckor sedan. Hon hade då talat om en man som hade ringt henne och sagt samma sak varje gång hon svarade: The time will soon come. Han hade inte fått höra mera om det skulle ha kommit några flera samtal sedan hon kommit dit, men då hade dem trots allt grälat varje gång dem hade träffats. Men med tanke på att hon nu hade kommit till honom när samtalen hade börjat anade han att det hade varit tyst fram tills nu. Hans blick föll ner på telefonen som återigen ringde och innan Marion hann stoppa honom slet han till sig telefonen och svarade.
”Who is this?” Frågade han kallt. Ingenting sades, bara ljudet av andetag hördes.
”Don’t let Meghan see you standing there with Marion.” Sade en mörk och hånfull röst i andre änden av luren. ”When I find you I will pull out your in...” Det var allt Austin fick sagt innan samtalet bröts och ingenting annat än tystnad fanns kvar..
Han såg förvirrat på telefonen i sin hand.
”Does this man sound like Theo, like the one who called you in England?”
Frågade han eftertänksamt och såg på henne med en rynkad panna.

 

 

 

 




125. Who Are You, Really?

Mikky Ekko – Who Are You, Really?
 

Marion satt i några minuter i soffan och funderade på vad hon skulle göra och tillslut bestämde hon sig för att stanna ändå. I alla fall i några veckor till. Hon suckade och klev upp från soffan igen för att packa upp alla saker som hon för bara några minuter sedan hade packat ner i en massa resväskor. Hon kunde inte lämna Austin, inte än i alla fall.
När hon hade fått tillbaka alla saker på sin rättaplats låste hon in sig i badrummet och skulle precis kliva in i duschen när det började ringa på hennes telefon. Ett hopp tändes inom henne, ett hopp om att det kanske var Austin som ringde. Men när hon såg på displayen suckade hon besviket, det stod bara dolt nummer. Hon tryckte på grön lur och förde sedan telefonen mot örat.
”Hello?” hon fick inget svar från andra luren utan det enda hon hörde var att någon andades på andra sidan. ”Hello, who is it?.” personen i andra ändan fortsatte andas högt i luren. ”Is anyone there?” Marion hade precis tänkt lägga på när en mörk röst hördes på andra sidan luren.
”I see you.” så klart var det någon som bara bus ringde henne men någonting inom henne sa att det inte var så. ”Is it good to take a shower? Marion stelnade till och drog snabbt handduken runt hennes nakna kropp. Rösten var mörk och skrämmande med på något vis kände hon inte den. Hon backade så att hon stod med ryggen mot väggen.
”Who are you.” sa Marion med en rädd röst. Vad var det här? Hon svepte med blicken över badrummet medan hon väntade på svar. Men ingenting hördes förutom personen som andades på andra linjen.
”Don’t call me again.” hon knäppte av telefonen och bara några sekunder ringde det igen. Hon tryckte på grön lur och förde telefonen mot örat utan att säga något.
”I see you're afraid. You can’t hide. I’m everywhere.” Hon tryckte snabbt av och förde handen mot munnen. Hon var alldeles för skärrad för att röra sig.

 

Det fortsatte ringa men Marion vågade inte svara. Hon drog på sig kläderna igen medan telefonen ringde irriterat. Hon förstod att det var mannen som hade ringt henne tidigare när hon hade varit hemma i England.
Så fort hon hade fått på sig kläderna skyndade hon sig ut ur lägenheten. Om mannen kunde se henne i badrummet så kunde han säkert se henne i resten av lägenheten.
När hon var nere i klubbhuset fick hon syn på Austin, Simon och Guy som satt runt ett av borden och diskuterade. Simon kollade upp på henne med ett leende på läpparna.
”Austin, i really need to talk to you now.” Simon kollade på henne med samma varnande blick som han hade gjort sen den dagen då hon föll nedför trappan, eller blev puttad.
Hon kollade ner på telefonen som ringde ihärdigt.
”Who’s calling?” Simon öppnade nu munnen och Marion bara skakade på huvudet.
”No one you know.” hon började sedan gå ut från klubbhuset och stannade inte förens de hade kommit ut.  
”Someone keeps on calling me all the time. The man says he sees me.” Hon talade snabbt med en skärrad röst. ”I'm so scared.” 




124. Bittersweet memories

Bullet for my valentine - Bittersweet memories

 

Austin korsade armarna och lutade sig mot den ena väggen.
”What are you talking about?” Frågade Moe med ett höjt ögonbryn och en frågande blick. Han skulle kunna berätta att han hade kommit på Marion och Moe med att utbyta saliv och nästan andra kroppsvätskor. Det skulle han ha gjort i vanliga fall också, om det inte hade varit för att Max var Marions far och som nu hade börjat bete sig därefter också. Nog visste han om Marions förhållande, eller vad man nu skulle kalla det, med Moe men vad Austin inte visste var om han fann det passande eller inte. Max var trots allt en man av få ord och få känslor, han berättade inte när han var nedstämd eller någonting dylikt. Det var en man som man aldrig skulle spela poker med, inte med hans pokerface i alla fall.
Han ryckte på axlarna.
”Just found two people doing it in the garage.”
Maxs och damen mittemot honoms miner var näst intill identiska, båda sköt dem ögonbrynen till höjden medan dem försökte dölja ett flin. Kvinnan var dock den enda som sa någonting. ”Oh my.” Han anade att dem båda ville veta vem det var han hade kommit på, men ingen hann fråga innan fotsteg hördes inifrån klubbhuset. Trots att han förstod vem det var, var han dum nog och såg bort mot personen som kommit in. Precis som han hade trott. Marion.
”Come and join.” Snälla låt henne säga nej. Han hoppades innerligt att hon skulle komma på en dålig ursäkt och bara gå vidare. Då kom han på att det faktiskt skulle vara roligt att ha henne där just nu, få se henne svettas och vrida på sig. Men hon kom inte med någon ursäkt, utan hon bara skakade på huvudet och försvann.
”What did you do now?” Han hörde anklagelsen i Maxs röst och han bara fnyste till svar.
”Maybe it wasn’t me this time, maybe it for once was your own daughter.” Morrade han. Han drog en hand genom sitt hår med en suck. Han ville prata med Max, men han kunde inte göra det i den äldre kvinnans närvaro speciellt inte med tanke på vilken mästare på skvaller hon var.

 

 

 

Han lämnade Max och den äldre kvinnan till sitt och gick själv ut till klubbhuset och satte sig ner med Simon och Guy som hade dykt upp och nu satt i en diskussion om någonting, men Guy steg upp för att hämta någonting från bardisken. Austin satte sig i alla fall ner och började lyssna till ljudet från övrevåningen. Möblerade hon om eller? Nej, det var bäst att inte tänka på henne efter vad han hade sett.
”Hey were have you been all day?”
Simon såg på honom med ett finurligt ansiktsuttryck.
“I… I have been tied up in bed.” Hans leende sa förmodligen allt.
Hellre berättade han vad han hade gjort innan han hade kommit på Moe och Marion med att äta upp varandras ansikten. Guy var snart tillbaka med en flaska öl och bänkade sig mittemot Simon och återupptog sitt argumenterande.
”No fucking way that that shitface could ever win against The Cobra.
Her legs are too short, she wouldn’t get any grip!” Det var Guy som hade det argumentet. Simons tur.
”The Cobra?
She as ugly as your mom and she has like three fingers left on her left hand!” Förklaring borde kanske ges. Simon och Guys gräl handlade givetvis om kvinnlig lerbrottning, ett gräl som hade startat redan kvällen innan. Så det verkade inte som om alkoholen hade gett dem någon minneslucka.
”Austin, which one?”
Båda vände dem blickarna mot honom.
”None of them. They’re both fucking bitches , The Jug is the real winner.”
Det borde hålla dem upptagna några minuter framöver så att han kunde stänga av sina öron för dem. Och istället själv lyssna efter ljud uppifrån, men det var återigen tyst och allt som hördes var männen framför honoms eviga käbbel om vilken kvinnlig lerbrottare som var snyggast och bäst. Ett gräl som kunde hålla på i evigheter, eller tills dem hittade någonting nytt att käbbla om. Han suckade tyst när gamla minnen började dyka fram. Varför hade han varit tvungen att kolla garaget? Hade han inte gjort det så hade han inte heller sett Marion halvnaken och därmed inte fått flashbacks från den tiden då det var honom hon hade legat under. Och varit ovanpå. Och på..nej! Han fick inte falla för den fällan. Istället öppnade upp sina öron igen och lyssnade till deras bråk.

 

 

 

 




123. What To Do

The Rolling Stones – What To Do

De hade hunnit få av sig överdelarna när garagedörren öppnades. Men Marion och Moe var helt upptagen med annat att de inte märkte att Austin nu hade kommit in i garaget. Det var inte förens han började tala som dem båda hörde honom.
”Sex during work hours I see.” Både Marion och Moe kollade upp förvånat på Austin och Marion drog sig snabbt ur Moes grepp. Vad skulle Austin tänka nu? För bara någon timme sedan hade hon ringt honom och sagt att hon ville ha honom tillbaka och nu var hon här med Moe halv naken och halvvägs till sex.
”Finish up and get dressed. We don’t the customers to see two people having sex all over their cars.” Austin försvann snart ut från garaget lika snabbt som han hade kommit. Marion följde hans ryggtavla med blicken tills han hade kommit inom synhåll, hon kollade sedan på Moe innan hon krängde på sig tröjan och styrde sina steg ut från garaget. Hon kunde verkligen inte fortsätta med det här nu.
”Wait.” Moe gick ikapp henne medan han tog på sig tröjan. ”Should we continue tonight where we were interrupted?” Marion stannade upp och kollade på Moe och skakade sedan på huvudet.
”I don’t know. I call you.” hon lämnande sedan Moe och styrde stegen mot klubbhuset.

 

Så fort hon steg in i klubbhuset hörde hon Max röst. Men när hon sedan närmare sig kontoret fick hon även syn på Austin och en äldre kvinna.
”Hey Marion.” Max gav henne ett leende med det enda Marion gjorde var att ignorera dem. Hon hade verkligen ingen lust att prata med Austin nu, inte efter det han nyss hade sett.
”Come and join.” Max skotska stämma hördes men Marion bara skakade på huvudet och lämnade sedan dem.
Hon var snart uppe i lägenheten igen, lägenheten som gjorde henne deppig. Men hon kom sedan och tänka på det Max hade sagt tidigare under dagen. Att hennes gamla lägenhet fortfarande fanns kvar och hon kunde flytta dit. Då kunde hon undvika att se Austin och Meghan tillsammans och hon kunde fortfarande träffa Max när hon ville. Så istället för att deppa ner sig under täcket började hon istället att packa ihop alla saker igen. Hon hade inte insett att hon hade haft så mycket saker med sig förens hon hade fyllt alla resväskor. Men det mesta var bara kläder då alla köks redskap hade funnits i lägenheten när hon hade flyttat in. Hon kände ett sting av ångest, var det verkligen så smart att flytta ifrån alla? Hon svepte med blicken över rummet och insåg att hon nog skulle sakna den här lägenheten. Marion satte sig ner i soffan med en suck, hur skulle hon göra? Skulle hon stanna kvar och fortsätta lida som hon gjorde varje gång när hon såg Austin och Meghan eller skulle hon flytta och slippa se dem? Det kanske var bäst om hon bara lämna allt och åkte tillbaka till England igen. 

 

 
 



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!