Marion och hennes mamma hade suttit och pratat tills solen hade börjat stiga upp i horisonten. Hennes mamma Carol hade berättat varför Max hade ringt henne, att han hade tyckt att Marion behövde någon att prata med, som inte var en man och medlem i klubben. Hon hade även berättat att hon hade hyrt en lägenhet inne i Stockton för att få vara närmare Marion.  Marion hade berättat för Carol om allt som hade hänt sen hon hade återvänt till klubben några månader sedan, hon hade berättat det som hade hänt på herrtoaletten, om hennes och Meghans bråk, om Moe och Austins bråk. De hade skrattat och gråtigt i kapp. Hennes mamma hade suttit och lyssnat på allt som Marion berättat och när Marion var kvar hade de inte sagt något till varandra, bara suttit i soffan och kollat på soluppgången tills de hade somnat.

När Marion vaknade igen några timmar senare var det alldeles tyst i lägenheten. Hon satte sig upp i soffan och svepte med blicken över lägenheten, hon hade först hoppats på att hennes mamma skulle ha gjort iordning frukost åt henne. Marion tog sig upp på benen och drog en hand genom det rufsiga håret. Hon kammade igenom det snabbt och drog på sig några skor och lämnade sedan lägenheten.
När hon närmade sig lokalen som låg under hennes lägenhet kunde hon höra röster, det var två bekanta röster som gjorde Marion blev alldeles varm inombords.

Med ett leende på läpparna klev hon in i lokalen och mannen och kvinnan vände deras blickar mot henne och log tillbaka.
”Good morning, love.” sa Max och drack en klunk av vad hon trodde var kaffe.
”Good morning.” sa hennes mamma sedan. Marion satte sig ner vid bordet och kollade på dem båda. Aldrig hade hon trott att hennes mamma och pappa skulle sitta tillsammans med henne och aldrig trodde hon att hon skulle känna sig lycklig, även ifall hennes liv var ett rent helvete. Men hon tog snabbt tillbaka allt när Moe uppenbarade sig i dörröppningen. Marion suckade och kollade ner i bordet. Max vände blicken mot dörren för att se vad det var som fick henne att sucka.
”Good morning Moe.” sa Max och förde sedan kaffe koppen mot munnen.
Moe bara nickade till svars och försvann in i det lilla köket och var snart tillbaka igen med en kaffe kopp i handen. Han satte sig ner vid samma bord som de andra, bredvid Marion.
”Hey babe.” viskade han för att inte Carol och Max skulle höra som nu var inne i någon diskussion.
Marion kollade på Moe med en irriterad blick och ställde sig sedan upp.
”I need some air.” hon lämnade dem vid bordet och klev ut i den friska luften. Det kändes att sommaren var på väg. Solen sken och det var varmt ute, fåglarna kvittrade och träden skiftade i grönt. Det var en perfekt dag men ingenting kändes bra, det hade gjort de i några sekunder då hon hade sett sina föräldrar tillsammans men de hade försvunnit då Moe hade klivit in genom dörren och då hade verkligheten sköljt över henne som en tsunami.
Hon slog sig ner på en av bänkarna utanför klubbhuset och la huvudet i händerna. Hon kunde inte få bort Austin från hennes synfält. Direkt hon blundande kunde hon se hans vackra blåa ögon, även ifall det var flera timmar sedan de hade kysst så kunde hon fortfarande känna doften från hans parfym. Men efter det som hade hänt hade även en låga tänts inom henne, en låga som hade varit släckt allt för länge. Men även ett hopp att Austin fortfarande älskade henne, varför hade han annars kysst henne tillbaka och mer en så?
För nog älskade han henne allt, det visste hon, kvällen innan hade hon fått samma blick som han alltid hade gett henne när de var tillsammans.