187. I need some air

“Well shit… He sure has balls, coming into Stockton after what happened the last time he… visited.” Marion visste inte vad hon skulle säga. Tanken på att Dimitri kanske skulle besöka dem var skrämmande och hon rös vid tanken. När sedan dörren till baren öppnades trodde Marion för några sekunder att det var Dimitri. Hon stelnade till och vände sig sakta om i stolen. När hon sedan såg att det var TJ pustade hon ut.
”Hey! Give me one of those, the fucking asshole newbies are busting my balls. They know nothing about motorcycles, fuckers!” Marion följde honom med blicken när han satte sig ner bredvid dem vid bordet. Båda tände varsin cigarett och röken från dem fick Marion att hosta till, men hon försökte göra det lite diskret då hon inte ville vara en mes framför dessa tuffa män.
”So. Did the Russian guy call yet?” Marion sa ingenting, helt stum efter samtalet med Dimitri.
”He might pay a visit.” svarade Austin och Marion greps nästan av panik när hon åter igen hörde orden. Ifall Dimitri besökte dem så skulle han se att kärlek mellan henne och Austin inte var äkta och då skulle han döda dem på fläcken och även resten av klubben. Hon drog en nervös hand och ställde sig sedan upp.

 

"What should we do?" sa hon lite tveksamt innan hon tystande. "What do we do if he comes?" la hon sedan till och kollade på dem båda i hopp om att de hade svaren. "I do not know if I can handle it." Hon hörde klart och tydligt hur hennes röst skar sig och snart vällde tårarna ut från hennes ögon. "He will see that none of this is true and then it's over." Hon vågade inte kolla på Austin, rädd för att möta hans blick, rädd för att veta vad han tänkte om henne.
"I need some air." sa hon snabbt innan hon lämnade de två männen ensamma.
Väl ute andades hon in luften i ett försök att lugna ner sig, men hon kunde inte hejda tårarna som rann nedför kinderna. Hon gick över den asfalterade parkeringen mot en liten gräsplätt vid sidan av vägen. Hon sjönk ner med ryggen mot en av byggnaderna med en djupt suck. Hon drog upp knäna mot bröstet innan hon gömde ansiktet i händerna. Att hennes liv aldrig kunde bli normalt, så fort hon trodde att hon äntligen skulle få leva igen så dök alltid problemet upp. Var det inte problem mellan henne och Austin så var det problem med andra människor, Meghan, Simon, Dimitri. Just nu önskade hon så mycket att hon aldrig hade träffat Theo, då hade aldrig detta hänt. Även ifall hon trodde att hon aldrig skulle komma över Theo, så hade hon nu gjort det. Hon kände ingenting för honom längre, vilket var skrämmande. Austin hade med storm tagit över Theos plats och hur mycket hon än ville glömma Austin och känslorna för honom så gick det inte och hon kände på sig att känslorna för honom aldrig skulle försvinna.

 

 
 



186. Well shit

"I can not say that I think it's funny. All this scares me. You and I, Dimitri." Austin nickade förstående. Det enda som skrämde honom i den här situationen var det faktum att Marion skulle råka illa ut. Han hade accepterat det faktum att det fanns en risk att han dog i ung ålder. Det var ett öde han hade accepterat dagen då han hade axlat ansvaret över The Grim Reapers. Det var nu inget öde han planerade gå till mötes inom en snar framtid, men det fanns helt enkelt någonstans i hans bakhuvud att det kunde hända. Speciellt när det handlade om Dimitri och hans ryska torpeder.
"I'm just glad that you are helping me." Han log, ett mjukt leende som inte passerade hans läppar alltför ofta.
”Of course, wouldn’t want anything to happen to you.” Om mot förmodan någonting skulle hända Marion så skulle han inte kunna leva med sig själv och Max skulle förmodligen vrida nacken av honom. Austin ville sträcka fram sin hand och ta hennes hand i sin, men precis som det Marion höll på att säga så avbröts han av ringsignalen från hennes telefon. Han sneglade ner mot telefonen där Dimitris namn blinkade på skärmen. Medan han lyssnade till Marions samtal med Dimitri lade han märke till hennes nervösa röst. Den var förstås svår att se förbi. Han tänkte för sig själv att det var till viss del en bra sak, för om hon lät alltför självsäker kunde Dimitri bli misstänksam. Ja, det fanns väldigt många saker som han kunde bli misstänksam över, men så var det helt enkelt. Om man en gång har blivit ledare för hänsynslösa män så måste man konstant vara på sin vakt.

 

 

En bekymrad rynka uppstod i Austins panna när han såg Marion förstelnade uttryck. Han ville fråga henne vad som stod på, men risken att Dimitri skulle höra honom fick tyst på honom.
"He will maybe make a visit." Han suckade tungt och drog en hand över sitt ansikte.
“Well shit… He sure has balls, coming into Stockton after what happened the last time he… visited.” Han tänkte tillbaka på den kvällen då Dimitri hade kommit till klubben och ställt till med ett jävla hallå. ”If he visits, we’ll deal with it. Like we’ve dealed with every shit thing that’s happened.” Han fiskade upp sitt cigarettpaket och drog fram en cigarett bara sekunder innan dörren till baren slogs upp.
”Hey! Give me one of those, the fucking asshole newbies are busting my balls. They know nothing about motorcycles, fuckers!” TJ i ett nötskal. Vartannat ord var en svordom. Samtidigt som TJ slog sig ner vid deras bord kastade Austin cigarettpaketet till honom och tände på sin egen cigarett.
“Try not to kill these ones, they could get in handy someday. You know… Live bait or something.” Båda två log djävulskt när de lät cigarettröken fylla deras lungor.
”So. Did the Russian guy call yet?”  TJ var en av de män han hade anförtrott hemligheten med och därför visste han om samtalen och vem de hade att göra med. Austin nickade.
”He might pay a visit.” Muttrade han fram.

 



185. Pay a visit

”Next time he calls, you tell him that you’ve overheard us talk about the Mexicans and some barn at the border between Stockton and Sacramento.” Marion nickade medan hon fingrade nervöst på telefonen om låg på bordet framför henne. Ju längre tid det tog för henne att ringa upp, desto mer irriterad skulle Dimitri bli. ”If he asks you what the meeting is about, you just say something about drugs. That’ll awaken his interest.” fortsatte Austin och Marion lyssnade noga på det han hade att säga för att inte glömma någon detalj. Hon tog ett djupt andetag för att försöka lugna ner sig.
”I’m gonna go check on the new guys and see so that TJ hasn’t snapped their necks.” hon släppte blicken från telefonen och kollade upp på Max som snart hade lämnat dem ensamma.
Så fort de hade blivit ensamma vände Austin blicken mot henne och frågade hur hon kände för allt detta. "Are you sure that you’re up for this? I mean this isn’t some game between girlfriends where two doesn’t like the third one and want to kick her out of the group, without saying it to her face." fortsatte han och Marion ryckte på axlarna.
"I do not know." en djup suck slankt ur henne innan hon fortsatte. "I can not say that I think it's funny. All this scares me. You and I, Dimitri." åter igen tystnade hon och släppte snabbt blicken från Austin. "I'm just glad that you are helping me." ett litet leende spred sig på hennes läppar när hon mötte Austins blick.

 


Hon kunde försvinna in i hans ögon, glömma bort allt. Det var som om tiden stod stilla, som om de bara var de två som existerade. Vilket var sant, inne i klubbhuset så att säga.
"I..I.." hon avbröts av att telefonen åter igen ringde. Hon lyfte upp telefonen med en nervös hand, tryckte på grön lur och förde den sedan till örat.
"Do you have the information?" Dimitri lät irriterade och Marion svalde.
"Yes, I have."
Hon berättade för Dimitri vad Austin och Max hade bett henne att berätta när hon sedan var klar var Dimitri tyst en stund.
"So, what's the meeting about?" frågade Dimitri efter en stund.
"Its..its.. ab..about dr..drugs." sa hon tveksamt och hoppades på att inte Dimitri skulle genom skåda henne.
"Okey." fick hon till svar. "I'll be in touch again soon. I might even make a visit." efter det la han på. I flera sekunder efter han hade lagt på satt hon som förstenad, fortfarande med telefonen mot örat. Snart fick hon tillbaka medvetandet och kollade upp på Ausitn.
"He will maybe make a visit." sa hon med en rädd röst.

 
 



184. Mexicans

"If I tell you now, everyone in the club will know what I'm doing." Det var det enda Austin hann uppfatta av samtalet som fördes mellan Marion och Dimitri. Han kom fram till bordet de satt vid precis i tid för att höra Marions fråga.
"What should I say to him?" Austin drog fram en stol och satte sig på den så att han kunde stöda sin bröstkorg och armar mot ryggstödet. För att motstå frestelsen att röra vid Marion gned han sig över hakan och såg fundersamt mot Max. De behövde inte yttra några ord för att komma fram till samma lösning. Under de senaste veckorna hade dem fått ännu ett problem. Mexikanerna. Max nickade näst så lite att det var ett under att han uppfattade det. Hans blick gled över till Marion och synen av hennes nervositet väckte någonting inom honom. Känslan att beskydda henne till varje pris blev allt starkare, och den känslan hade ingenting att göra med det faktum att han älskade henne. Hur mycket han än försökte pressa undan den förgiftande känslan. Han hade velat beskydda denna kvinna sedan dagen då hon hade svimmat i hans armar. Austin suckade.
”Next time he calls, you tell him that you’ve overheard us talk about the Mexicans and some barn at the border between Stockton and Sacramento.” Han tystnade och mötte återigen Maxs medgivande blick. “If you give him too much details he may get suspicious.” The Grim Reapers hade satt upp ett möte med mexikanerna för att få deras knarkhandel bort från deras gator. Om de hade tur skulle Dimitri lösa det problemet åt dem. Ingen annan än Reapers härjade på Stocktons gator, och så var det med den saken. De skulle dessutom aldrig beblanda sig med knark. Vapen var en helt annan sak.
”If he asks you what the meeting is about, you just say something about drugs. That’ll awaken his interest.” Mera kunde han inte berätta åt Marion. Tekniskt sett hade han redan berättat för mycket. Marion tillhörde inte officiellt klubben och därmed hade hon inga rättigheter att få höra någonting om detta över huvud taget.

 

Austin såg på Max med en menande blick, och det var allt som krävdes för att få Max att ställa sig upp med en harkling.
”I’m gonna go check on the new guys and see so that TJ hasn’t snapped their necks.” Med de orden försvann Max ut ur klubbhuset. Det var en påhittad ursäkt men egentligen var det en bra sak, TJ hade ett hett temperament så det var nog bra att någon höll ett öga på honom. Bortsett från Moe. Han vände sig mot Marion med en bekymrad glimt i ögonen.
”Marion... How are you feeling about all of this?” Han pausade lite innan han åter tog till orda. “Are you sure that you’re up for this? I mean this isn’t some game between girlfriends where two doesn’t like the third one and want to kick her out of the group, without saying it to her face.” Han höjde ett ögonbryn och studerade henne. Han avskydde att se henne så nervös som hon gjorde. Det hade han alltid gjort och det var någonting som aldrig skulle förändras.

 
 



183. Do you have something for me?

”I see that you’re still picking up my sloppy seconds.” Marion kollade irriterat på dem alla tre, men mest på den röd håriga kvinnan som förpestade luften inne i klubbhuset. Även Moe blev sur över det Austin just hade sagt innan han brast ut i skratt. Marion hade verkligen saknat hans varma trygga skratt. Hon suckade och drack upp whiskeyn innan hon fyllde på glaset igen.
”Very well. Amber, this...” Marion släppte blicken från whiskey glaset och kollade upp på Moe och den rödhåriga kvinnan vid namn Amber. ”... is Marion. Also known as the Grim Reapers heartbreaker.” fortsatte han. Marion himlade med ögonen och den rödhåriga kvinnan verkade inte bry sig utan hon fortsatte äta upp Austin med blicken.
Tankarna på Ausin och den rödhåriga kvinnan tillsammans gjorde henne ännu mer sur och irrterad än vad hon redan var. Vem visste vad de hade gjort tillsammans och hur många gånger. Marion kollade på Austin och som alltid högg det till i henne när hon såg hans vackra ansikte. Hon skulle aldrig komma över honom.


Dagarna gick och för varje dag blev det allt svårare för Marion att låtsas. Hon ville att hennes och Austins förhållande skulle vara på riktigt, så varje gång de visade sin kärlek till varandra bland folk så ville hon bara skrika rätt ut. Inget av det här kändes bra även ifall hon var så kär i Austin att det värkte inom henne varenda gång hon såg honom.
Denna dagen spenderade hon lite ensamtid med hennes far. Hennes mor Carol hade åkt iväg in till stan för att jobba på hennes nya jobb på mataffären inne i centrum. Så då hade Marion och Max passat på att ha en dotter och far dag, vilket Marion hade längtat efter enda sedan hon var barn. De hade ätit en riktigt god lunch tillsamman på Rosie´s Diner. Där hade hon inte varit sedan hon och Meghan hade bråkat. Maron hade även träffat på Betty igen och Betty hade åter igen frågat henne vad som hade hänt den gången hon var här senast. Vart Theo var och varför hon var kvar. Marion hade åter igen sagt att hon skulle berätta allt så fort hon hade tid.
De hade sedan satt sig ner och beställt in mat, var sin hamburgare med pommes frites och sedan varsin blåbärs milkshake till efterrätt.
Medan de åt tog de igen de år som de hade missat, Marion berätta om sin uppväxt, om hennes vänner hemma i England och om hennes skoltid.
Två timmar senare lämnade de Rosie´s Diner efter sig och de hann bara kliva ut ur pickupen utanför klubbhuset när telefonen ringde.
Hon kollade skräckslaget på Max som såg allvarligt på henne. De gick snabbt in i klubbhuset och satte sig ner vid ett av borden.
"Should I answer?" hon kollade ned på mobilen.
Max nickade. "You have to."
Marion nickade till svars innan hon tryckte på grön lur. Hon förde telefonen mot örat och öppnade sedan munnen.
"Hello." sa hon lite tveksamt medan hon väntade på svar.
"Hey hottie. How is it going? Do you have something for me?"
Dimitri hann precis säga meningen när dörren till klubbhuset öppnades och in klev Austin. Hennes hjärta slog ett dubbelslag. Hon visste inte vad hon skulle säga till Dimitri, de hade inte kommit på något bra att säga till honom ännu.
"Ehm.." fortsatte hon. "I..I..I call you soon.I am not alone."
"You promised me!" sa Dimitri med en arg stämma.
"If I tell you now, everyone in the club will know what I'm doing." med de orden la hon sedan på. Hennes hand skakade av nervositet när hon la ned telefonen på bordet framför henne.
"What should I say to him?" hon kollade frågande på Max och sedan på Austin.

 
 



182. Very well

Austin betraktade Marion och lade märke till hennes sätt att grimasera till den gyllen bruna dryckens smak. Ett litet leende ryckte i hans högra mungipa. Det tog honom tillbaka till den kvällen han hade träffat Marion för första gången. Kvällen då allt hade förändrats och hans liv hade vänts upp och ner. Hon hade haft exakt samma grimas den kvällen som hon hade just nu i denna stund. Han mindes hur han hade velat skratta åt henne och fråga om hon inte tålde spriten, men han hade haft tillräckligt mycket respekt för henne för att vara tyst. I och med den minnesbilden kom även bilden av hennes sönderslagna ansikte framför hans näthinna. Han rycktes tillbaka till nuet av en bekant röst och för första gången under de sekunder som hade gått slet han sin blick från Marion.
 "Oh, that was really good." Han höjde den iskalla blicken och där kom Moe och den rödhåriga kvinnan, vars namn han ännu inte hade orkat ta reda på. Han var inte det minsta intresserad av att veta hennes namn. Det slog honom i den stunden att Moe var en av de män som var tvungna att få reda på vad som pågick på den ryska fronten. Han gjorde en mental notering att skriva en lista på alla de Grim Reapers män som skulle få den informationen.
"Well, well and what do we have here?" Austin följde Moes vingliga steg med blicken och ett roat leende prydde hans läppar. Det faktum att rödtotten åt upp honom med sin blick berörde honom inte ett dyft.
”I see that you’re still picking up my sloppy seconds.” Sa han med en retsam ton och tog en klunk av de stärkande drycken. Moe, som antagligen fortfarande var full, tittade först surt på honom innan han brast ut i sitt härliga medryckande Moe-skratt. Han dunkade Austin på ryggen och pekade på rödtotten, som verkade vara oberörd av det något elaka skämtet.
”Very well. Amber, this...” Han finger gled över till Marion. ”... is Marion. Also known as the Grim Reapers heartbreaker.” Moe frustade till och tog en klunk whiskey direkt ur flaskan.

 

                       
 

Dagarna flöt fram som vanligt, de nya rekryteringarna donade i garaget tillsammans med Moe och TJ, och så var Max tillbaka från Skottland. De män som satt kring det runda bordet i deras klubbhus visste alla om det problem de hade dragit på sig, de visste även vad som skulle göras för att ta itu med det problemet. Max var givetvis orolig över sin dotters säkerhet och det såg man tydligt i hans ögon varje gång han såg Marion. Austin och Marion då? De höll fortfarande upp skenet som ett lyckligt par, där den ena parten inte vet om drogandet och lögnerna. Det fanns dock en sak han försökte förneka, och det var att han för varje dag som gick föll allt hårdare för Marion. Han visste att han inte kunde gå och kära ner sig i henne och låta kärleken spira igen, det skulle bara innebära problem. För problem var det som hade uppstått varje gång de hade hittat tillbaka till varandra. Varenda jäkla gång. Moder natur hade minsann en bisarr typ av humor.
Austin körde in på parkeringen till Grim Reapers klubbhus och parkerade sin motorcykel, tog av sig hjälmen och stegade in till klubbhuset. Där han fann Max och Marion sittande vid ett bord, det skulle inte ha varit någonting konstigt i sig om det inte var för allvaret som lyste ur Max ögon och det faktum att Marion höll en telefon vid örat.

 



181. Home

”He has eyes everywhere. Now, hop in.” Austin svarade på hennes fråga. Han höll upp passagerardörren till pickupen åt henne. Precis när hon skulle hoppa in gav Austin henne en kyss på kinden. En kyss som kändes som en elstöt. Hon fick behärska sig då hon fick en impuls av att ge honom en kyss på munnen. Hon harklade sig lite, satte sig i bilen och spände sedan fast sig. Ausin hade snart hoppat in på förar sidan och de lämnade det lugna området efter sig och fortsatte mot klubbhuset.
Austin hade ringt Max och berättat för honom vad de hade kommit fram till och under resten av bildfärden satt de tyst i bilen, utan att säga ett ljud. Det enda som hördes var motorns brummande ljud och musiken på radion.
Snart svängde de in mot den bekanta verkstaden och klubbhuset och alla minnen sköljde över henne likt en gigantisk våg. Hon hade både bra och dåliga minnen från detta ställe. Men dem dåliga var fler än de bra.
De båda lämnade bilen utan att ljud och Marion följde tyst efter Austin när han styrde sina steg mot klubbhuset.


Den välbekanta doften av cigarettrök och herrparfym från klubbhuset fick henne att le inombords. Hon hade verkligen saknat det här stället, mer en vad hon hade insett. Det var här hon hörde hemma, även ifall det aldrig skulle bli hon och Austin igen så skulle hon nog inte kunna lämna allt.
”Want one?” Marion lyfte blicken och kollade på Austin som stod bakom bardisken. Hon nickade och gick fram till bardisken och satte sig ned på en av de höga barstolarna. Sist hon hade suttit här så hade Moe berättat om Austin och Meghan, berättat att Austin inte var pappa till Meghans barn. Hon suckade djupt och förde whiskey glaset mot munnen medan hon smuttade på den starka drycken. Whiskey hade aldrig varit något för henne, hon var mer för tequila. Hon gav ifrån sig en liten grimars innan hon åter igen smakade på drycken och denna gång tog en större klunk.
"Oh, that was really good." Marion vände på sig när hon hörde en kvinnas röst.
"Yes, it was." En man svarade och när hon hörde vem det var knöt det sig i magen. När hon fick syn på mannen och kvinna drog hon åt sig andan. Den rödhåriga kvinnan var allt för bekant, likaså mannen. Mannen som hon än gång hade älskat, även ifall hennes känslor för Austin hade varit starkare.
"Well, well and what do we have here?" Moe gick fram till dem på vingliga steg, ett tecken på att han hade haft en hård och händelserik natt.
Marion tömde Whiskey glaset och stirrade surt på den rödhåriga kvinnan som nu åt upp Austin med blicken.

 



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!