”Max and your mother is on their way home... I’ll have to discuss it with Max before I tell you what to tell Dimitri. We have a few days, which I estimate is about three four days, tops.” när hon fick höra att hennes mamma och hennes nyfunna fader var på väg tillbaka kändes det lite bättre. Hon och hennes mamma hade alltid stått varandra nära och de kunde prata med varandra om allt. Så det var en ren lättnad att hon äntligen kunde få öppna upp sig igen. Medan hennes mamma hade varit bortrest så hade Marion slutits in i en liten mussla och hållt inne på alla de tankar och känslor som hon bar på.
“Grab your coat. We’re going to the club house and remember... Dimitri has eyes everywhere. Don’t for a second even think about doing something that could blow our cover.”
Marion nickade och drog en hand genom håret innan hon lämnade sin plats vid diskbänken. Hon satte på sig en svart jacka. Hon tvekade lite medan hon stängde igen jackan.
Austin vände sig snart om i dörröppningen och höll sedan ut sin arm. ”So let’s do this like we once used to.”
Marion svalde, hur skulle hon klara av detta, då hon mer än inget annat ville bli tillsammans med Austin igen. Inte på detta viset, inte lura alla att det var dem igen. Hon suckade och nickade sedan och lämnade sedan lägenheten. Hon låste igen dörren och kollade sedan upp på Austin.

"Are you sure that this will work? I mean, I'm not sure I will be able to pretend. My feelings for you are real." hon stannade upp i trappuppgången och granskade Austins ansikte ihopp om att se ett tecken på att han kände det samma. "I'm sorry for everything." hon tystnade och försatte nedför trappan och öppnade snart dörren till trapphuset. "I know I was stupid. But we could at least try and do this for real? I want nothing else." hon suckade. Hon visste att det inte var någon ide. Austin skulle aldrig ändra sig mer. När allt detta var över, om det nu skulle komma sig ur levande, så visste hon att han aldrig ville träffa henne mer. Det fanns andra kvinnor för honom, andra som gjorde allt för att vara med honom och som inte skulle lura honom. Det hade varit lika bra om hon hade varit tyst och gått med på det han hade sagt. Även ifall solen sken ute så var det inte ett dugg varm. Kalla isande vindar svepte förbi och fick henne att huttra. Det kändes precis som om det var höst ute även ifall de redan var inne i mitten av april. Tecknena på att våren var på ingång hade försvunnit.
Hon greppade snart tag om Austins hand och kollade upp på honom med ett lite tveksamt leende. Värmen från hans hand spred sig i hela hennes kropp.
"Do you think his men keep an eye on us?" viskade hon medan och svepte med blicken runt området. Hon granskade varje person hon såg ifall hon skulle se något tecken på att de hade span på dem. Men hon visste redan svaret på den frågan, klart Dimitri hade span på dem. Så mycket litade han inte på henne.