"Are you sure that this will work? I mean, I'm not sure I will be able to pretend. My feelings for you are real." Austin stannade upp och granskade hennes ansikte, för att i smyg försöka ta reda på om det hon sa verkligen var sant eller om det var ännu ett påhitt.
”If that’s true then it won’t be so difficult for you to pretend.” Eftersom de fortfarande var utom synhåll för eventuella åskådare så var han sig själv, det var först när de kom ut genom dörrarna som han tänkte ta sig an rollen som romantiker. Så fort dörrarna öppnades möttes han av friska vårvindar. Om nu bara sommaren skulle komma någon gång så skulle det lysa upp hans vardag, om så bara en aning. "I know I was stupid. But we could at least try and do this for real? I want nothing else." Han suckade tyst men satte på ett mjukt leende som skulle passa på en man som var djupt och lyckligt förälskad.
”You should have thought of that one before you drugged me and decided to sell your soul to the devil.” Mumlade han och skulle precis vira sin arm kring hennes axlar när hon istället tog hans hand i sin. För bara en timme sedan skulle denna stund ha hört till det han ville ha - ett liv med Marion. Var det så mycket begärt att få vara med den kvinnan man älskade utan att behöva slåss för sitt liv?
”He has eyes everywhere. Now, hop in.” Han låste upp pickupen och höll upp passagerardörren åt Marion samtidigt som han gav henne en öm kyss på kinden. För bara en timme sedan skulle han ha gjort den gesten av egen vilja och impuls, nu gjorde han det bara för att uppehålla en viss fasad.

Efter en stunds körande nådde de fram till Grim Reapers klubbhus, där endast två motorcyklar stod parkerade och inte en skymt av någon som jobbade i garaget. Det var trots allt en söndag så det var väl inte så förvånande egentligen. Under bilfärden från Marions lägenhet hade han ringt Max och underrättat honom om vad dem hade kommit fram till, att Dimitri hade ringt och att de var tvungna att samla ihop till ett möte så fort Max och Carol hade landat. Eftersom de redan satt på terminalen så skulle det inte ta särskilt länge innan de befann sig på Amerikansk mark igen. Han steg ut ur sin svarta pickup och styrde sina steg mot klubbhuset. Efter vad som hade hänt den här söndagen så skulle en whiskey från det undangömda lagret verkligen sitta bra. Han gnuggade sig över ögonbrynen på vägen mot bardisken. Eftersom ingen syntes till på insidan av klubbhuset så anade Austin att de två motorcyklarna som stod utanför tillhörde någon som i denna stund befann sig i något bakre rum och fick sitt lyckliga slut, så att säga. Väl bakom bardisken plockade han fram flaskan och ett glas.
”Want one?” Han höll upp ett andra glas mot Marion och satte därefter ner det på bardisken. Han hade mycket att ta itu med. Bland annat att gå igenom vilka av männen han litade på tillräckligt mycket för att delge en sådan här nyhet.