Austin drog handen över ansiktet samtidigt som en tyst suck slank ur honom.
”We’re going to burn the bridge to the Mexicans if we do this.” Återigen spred sig Maxs skotska stämma genom rummet. Austin nickade. Han visste mycket väl om vad detta skulle orsaka klubben. Som hans mamma så klyschigt hade sagt åt honom när han var yngre, efter regn kommer solsken. Det må vara sant men först var man tvungen att ta sig igenom stormen som närmade sig.
”I just want to say... Finally some hands on action!” Det var Moe som öppnade sin käft och lät det pillemariska leendet sprida sig över hans läppar. En del av männen hojtade instämmande och höjde sina flaskor. Austin kvävde ett skratt och höjde bara ett varnande ögonbryn, fast skrattet speglades i hans isblå ögon. Om så bara för några sekunder.
”Hey.” Rösten hörde inte hemma hos de dova basrösterna som befann sig i det rummet. Han vände sig om och såg Marion sitta vid bardisken.
"Sorry for that I have put all of you in danger. I know that this is all my fault." Austin såg Max sträcka ut sin hande för att röra vid Marions arm och Austin själv drog återigen en hand över sitt ansikte.
”How many times do I have to tell you? It’s not your fault that Dimitri is a psycho.” Muttrade han.
“Meeting’s over… Go home. Stay here. I don’t give a damn.” Han drämde sin tomma ölflaska i bordet. Eftersom han i detta möte hade haft någon klubba så fick en flaska duga. Männen lommade i sakta mak iväg, förutom Moe och TJ som såklart stannade för att spela biljard.
”Good night, love.” Max kysste Marions hjässa innan även han lommade iväg. Så var dem ensamma. Igen. Han var själv på väg mot dörren, men stannade snart upp.
”Look. Dimitri might still be around... If you want to, you can sleep at my place tonight.” Kanske var det alkoholen som talade, vad det än berodde på så hade han nu sagt det. Om hon ville komma så fick hon, han tänkte då inte vänta för att se vad hon beslöt sig för att göra.

Austin kom på sig själv att hålla utkik över parkeringen när han korsade den med långa steg. Mötet med Dimitri hade skett under vapenvila, men det betydde inte att vapenvilan skulle fortsätta efteråt. Först när han var inne i lägenheten slutade han se sig över axeln. Bortsett från den snabba titten ut genom fönstret förstås. Dörren till lägenheten hade han lämnat på glänt, ifall att Marion bestämde sig för att stanna hos honom över natten. Han sparkade av sig sina kängor och hängde upp läderjackan innan han steg in i badrummet, och öppnade vattenkranen för att låta vattnet rinna i handfatet. Nya tider, nya utmaningar. Ja, det var väl så det var. Alla vill ha mera, och alla skulle ta det till vilket pris som helst. Han kupade sina händer under vattenstrålen och kastade vattnet i sitt ansikte. Därefter placerade han sina händer på var sida om det vita porslinshandfatet och stirrade på vattenkranen. Om allt gick så som ryssarna förväntade sig, så skulle de vinna och mexikanarna skulle ta livet av Grim Reapers. Om allt gick som de själva ville så skulle ryssarna förintas, mexikanarna skulle försöka ta livet av Grim Reapers och misslyckas. Hans blick gled över till badkaret i andra änden av badrummet. Vanligtvis badade han inte, det passade inte honom helt enkelt, men i den stunden var det nästan så att badkaret skrek åt honom att stiga i. Så han gick fram till badkaret och vred på kranen för att fylla upp det med skållande hett vatten.

 

Såg hur tårarna till en början balanserade på hennes franskanter innan de vällde över och rann nerför hennes mjuka kinder.
"He will see that none of this is true and then it's over." För en kort sekund ville han rätta henne och säga att det de hade verkligen var sant, men lika snabbt ångrade han sig. De hade gjort upp ett avtal, vilket var ett avtal som gjorts på hans begäran. Han hade varit med om och sett hur det var att få sitt hjärta krossat av Marion tillräckligt många gånger för att inte falla ner i den fällan igen. Trots det kunde han inte förneka att han älskade henne, även om de känslorna var inlåsta inuti hans hjärta.
"I need some air." Austin suckade och såg efter Marion när hon lämnade baren. När hennes ryggtavla hade försvunnit ut genom dörren så svepte han det sista som han hade i sitt glas och såg mot TJ.
”We’ve got deal with Dimitri, or Marion is going to break. She can’t handle all of this crap.” Det var ett mirakel att hon faktiskt hade stått ut med den skiten som hade hänt under de år som hade gått. Han tyckte att hon var en stark kvinna men ändå väldigt skör, på sitt sätt. Han drog en hand över hakan med en lätt suck.
”Gather the guys, we’ll have a meeting tonight.” Med de orden ställde han sig upp och gick ut ur baren.

Återigen upprepade historien sig. Marion grät och Austin följde efter henne för att på sitt speciella sätt trösta henne. Alla gånger gick det inte hem, men han fick helt enkelt hoppas att det skulle fungera den här gången. Borta vid garaget såg han Max som var på väg ut och pekade åt det håll Marion hade gått. Austin nickade och följde vägvisningen bara för att hitta henne med ryggen lutad mot en husvägg och med huvudet gömt i sina händer. Utan att säga ett ord satte han sig ner bredvid henne och lutade även han ryggen mot husväggen.
”A penny for your thoughts?” Han sneglade mot hennes händer och övervägde för några sekunder om han skulle ta hennes hand i sin, men höll sina händer för sig själv istället.
”We’ll get through this and we will get rid of Dimitri.” Han pausade för att sortera sina tankar, så att han skulle kunna säga det han försökte få fram på rätt sätt. ”When Dimitri is out of the picture... you’re free to do what ever you want. I wouldn’t blame you if you left Stockton, seeing how much crap you’ve stood up with the past couple of years.” Vissa dagar hade han själv haft tankarna om att ta sitt pick och pack och sticka från Stockton och allt vad som hade med Stockton att göra. Som ledare för The Grim Reapers har man däremot inte det valet att bara sticka därifrån. Dessutom ville han inte lämna de män som hade kommit att bli hans familj, hans bröder. Varenda en av de män som hade stått bakom honom ända sedan han blev ledare, till och med före det, var hans familj. Hur många gånger han än tänkte tanken på att åka och aldrig se sig om igen så skulle han inte göra det. The Grim Reapers rann i hans blod.

“Well shit… He sure has balls, coming into Stockton after what happened the last time he… visited.” Marion visste inte vad hon skulle säga. Tanken på att Dimitri kanske skulle besöka dem var skrämmande och hon rös vid tanken. När sedan dörren till baren öppnades trodde Marion för några sekunder att det var Dimitri. Hon stelnade till och vände sig sakta om i stolen. När hon sedan såg att det var TJ pustade hon ut.
”Hey! Give me one of those, the fucking asshole newbies are busting my balls. They know nothing about motorcycles, fuckers!” Marion följde honom med blicken när han satte sig ner bredvid dem vid bordet. Båda tände varsin cigarett och röken från dem fick Marion att hosta till, men hon försökte göra det lite diskret då hon inte ville vara en mes framför dessa tuffa män.
”So. Did the Russian guy call yet?” Marion sa ingenting, helt stum efter samtalet med Dimitri.
”He might pay a visit.” svarade Austin och Marion greps nästan av panik när hon åter igen hörde orden. Ifall Dimitri besökte dem så skulle han se att kärlek mellan henne och Austin inte var äkta och då skulle han döda dem på fläcken och även resten av klubben. Hon drog en nervös hand och ställde sig sedan upp.

"What should we do?" sa hon lite tveksamt innan hon tystande. "What do we do if he comes?" la hon sedan till och kollade på dem båda i hopp om att de hade svaren. "I do not know if I can handle it." Hon hörde klart och tydligt hur hennes röst skar sig och snart vällde tårarna ut från hennes ögon. "He will see that none of this is true and then it's over." Hon vågade inte kolla på Austin, rädd för att möta hans blick, rädd för att veta vad han tänkte om henne.
"I need some air." sa hon snabbt innan hon lämnade de två männen ensamma.
Väl ute andades hon in luften i ett försök att lugna ner sig, men hon kunde inte hejda tårarna som rann nedför kinderna. Hon gick över den asfalterade parkeringen mot en liten gräsplätt vid sidan av vägen. Hon sjönk ner med ryggen mot en av byggnaderna med en djupt suck. Hon drog upp knäna mot bröstet innan hon gömde ansiktet i händerna. Att hennes liv aldrig kunde bli normalt, så fort hon trodde att hon äntligen skulle få leva igen så dök alltid problemet upp. Var det inte problem mellan henne och Austin så var det problem med andra människor, Meghan, Simon, Dimitri. Just nu önskade hon så mycket att hon aldrig hade träffat Theo, då hade aldrig detta hänt. Även ifall hon trodde att hon aldrig skulle komma över Theo, så hade hon nu gjort det. Hon kände ingenting för honom längre, vilket var skrämmande. Austin hade med storm tagit över Theos plats och hur mycket hon än ville glömma Austin och känslorna för honom så gick det inte och hon kände på sig att känslorna för honom aldrig skulle försvinna.

 

"I can not say that I think it's funny. All this scares me. You and I, Dimitri." Austin nickade förstående. Det enda som skrämde honom i den här situationen var det faktum att Marion skulle råka illa ut. Han hade accepterat det faktum att det fanns en risk att han dog i ung ålder. Det var ett öde han hade accepterat dagen då han hade axlat ansvaret över The Grim Reapers. Det var nu inget öde han planerade gå till mötes inom en snar framtid, men det fanns helt enkelt någonstans i hans bakhuvud att det kunde hända. Speciellt när det handlade om Dimitri och hans ryska torpeder.
"I'm just glad that you are helping me." Han log, ett mjukt leende som inte passerade hans läppar alltför ofta.
”Of course, wouldn’t want anything to happen to you.” Om mot förmodan någonting skulle hända Marion så skulle han inte kunna leva med sig själv och Max skulle förmodligen vrida nacken av honom. Austin ville sträcka fram sin hand och ta hennes hand i sin, men precis som det Marion höll på att säga så avbröts han av ringsignalen från hennes telefon. Han sneglade ner mot telefonen där Dimitris namn blinkade på skärmen. Medan han lyssnade till Marions samtal med Dimitri lade han märke till hennes nervösa röst. Den var förstås svår att se förbi. Han tänkte för sig själv att det var till viss del en bra sak, för om hon lät alltför självsäker kunde Dimitri bli misstänksam. Ja, det fanns väldigt många saker som han kunde bli misstänksam över, men så var det helt enkelt. Om man en gång har blivit ledare för hänsynslösa män så måste man konstant vara på sin vakt.

En bekymrad rynka uppstod i Austins panna när han såg Marion förstelnade uttryck. Han ville fråga henne vad som stod på, men risken att Dimitri skulle höra honom fick tyst på honom.
"He will maybe make a visit." Han suckade tungt och drog en hand över sitt ansikte.
“Well shit… He sure has balls, coming into Stockton after what happened the last time he… visited.” Han tänkte tillbaka på den kvällen då Dimitri hade kommit till klubben och ställt till med ett jävla hallå. ”If he visits, we’ll deal with it. Like we’ve dealed with every shit thing that’s happened.” Han fiskade upp sitt cigarettpaket och drog fram en cigarett bara sekunder innan dörren till baren slogs upp.
”Hey! Give me one of those, the fucking asshole newbies are busting my balls. They know nothing about motorcycles, fuckers!” TJ i ett nötskal. Vartannat ord var en svordom. Samtidigt som TJ slog sig ner vid deras bord kastade Austin cigarettpaketet till honom och tände på sin egen cigarett.
“Try not to kill these ones, they could get in handy someday. You know… Live bait or something.” Båda två log djävulskt när de lät cigarettröken fylla deras lungor.
”So. Did the Russian guy call yet?”  TJ var en av de män han hade anförtrott hemligheten med och därför visste han om samtalen och vem de hade att göra med. Austin nickade.
”He might pay a visit.” Muttrade han fram.

"If I tell you now, everyone in the club will know what I'm doing." Det var det enda Austin hann uppfatta av samtalet som fördes mellan Marion och Dimitri. Han kom fram till bordet de satt vid precis i tid för att höra Marions fråga.
"What should I say to him?" Austin drog fram en stol och satte sig på den så att han kunde stöda sin bröstkorg och armar mot ryggstödet. För att motstå frestelsen att röra vid Marion gned han sig över hakan och såg fundersamt mot Max. De behövde inte yttra några ord för att komma fram till samma lösning. Under de senaste veckorna hade dem fått ännu ett problem. Mexikanerna. Max nickade näst så lite att det var ett under att han uppfattade det. Hans blick gled över till Marion och synen av hennes nervositet väckte någonting inom honom. Känslan att beskydda henne till varje pris blev allt starkare, och den känslan hade ingenting att göra med det faktum att han älskade henne. Hur mycket han än försökte pressa undan den förgiftande känslan. Han hade velat beskydda denna kvinna sedan dagen då hon hade svimmat i hans armar. Austin suckade.
”Next time he calls, you tell him that you’ve overheard us talk about the Mexicans and some barn at the border between Stockton and Sacramento.” Han tystnade och mötte återigen Maxs medgivande blick. “If you give him too much details he may get suspicious.” The Grim Reapers hade satt upp ett möte med mexikanerna för att få deras knarkhandel bort från deras gator. Om de hade tur skulle Dimitri lösa det problemet åt dem. Ingen annan än Reapers härjade på Stocktons gator, och så var det med den saken. De skulle dessutom aldrig beblanda sig med knark. Vapen var en helt annan sak.
”If he asks you what the meeting is about, you just say something about drugs. That’ll awaken his interest.” Mera kunde han inte berätta åt Marion. Tekniskt sett hade han redan berättat för mycket. Marion tillhörde inte officiellt klubben och därmed hade hon inga rättigheter att få höra någonting om detta över huvud taget.

Austin såg på Max med en menande blick, och det var allt som krävdes för att få Max att ställa sig upp med en harkling.
”I’m gonna go check on the new guys and see so that TJ hasn’t snapped their necks.” Med de orden försvann Max ut ur klubbhuset. Det var en påhittad ursäkt men egentligen var det en bra sak, TJ hade ett hett temperament så det var nog bra att någon höll ett öga på honom. Bortsett från Moe. Han vände sig mot Marion med en bekymrad glimt i ögonen.
”Marion... How are you feeling about all of this?” Han pausade lite innan han åter tog till orda. “Are you sure that you’re up for this? I mean this isn’t some game between girlfriends where two doesn’t like the third one and want to kick her out of the group, without saying it to her face.” Han höjde ett ögonbryn och studerade henne. Han avskydde att se henne så nervös som hon gjorde. Det hade han alltid gjort och det var någonting som aldrig skulle förändras.

 

”I see that you’re still picking up my sloppy seconds.” Marion kollade irriterat på dem alla tre, men mest på den röd håriga kvinnan som förpestade luften inne i klubbhuset. Även Moe blev sur över det Austin just hade sagt innan han brast ut i skratt. Marion hade verkligen saknat hans varma trygga skratt. Hon suckade och drack upp whiskeyn innan hon fyllde på glaset igen.
”Very well. Amber, this...” Marion släppte blicken från whiskey glaset och kollade upp på Moe och den rödhåriga kvinnan vid namn Amber. ”... is Marion. Also known as the Grim Reapers heartbreaker.” fortsatte han. Marion himlade med ögonen och den rödhåriga kvinnan verkade inte bry sig utan hon fortsatte äta upp Austin med blicken.
Tankarna på Ausin och den rödhåriga kvinnan tillsammans gjorde henne ännu mer sur och irrterad än vad hon redan var. Vem visste vad de hade gjort tillsammans och hur många gånger. Marion kollade på Austin och som alltid högg det till i henne när hon såg hans vackra ansikte. Hon skulle aldrig komma över honom.

Dagarna gick och för varje dag blev det allt svårare för Marion att låtsas. Hon ville att hennes och Austins förhållande skulle vara på riktigt, så varje gång de visade sin kärlek till varandra bland folk så ville hon bara skrika rätt ut. Inget av det här kändes bra även ifall hon var så kär i Austin att det värkte inom henne varenda gång hon såg honom.
Denna dagen spenderade hon lite ensamtid med hennes far. Hennes mor Carol hade åkt iväg in till stan för att jobba på hennes nya jobb på mataffären inne i centrum. Så då hade Marion och Max passat på att ha en dotter och far dag, vilket Marion hade längtat efter enda sedan hon var barn. De hade ätit en riktigt god lunch tillsamman på Rosie´s Diner. Där hade hon inte varit sedan hon och Meghan hade bråkat. Maron hade även träffat på Betty igen och Betty hade åter igen frågat henne vad som hade hänt den gången hon var här senast. Vart Theo var och varför hon var kvar. Marion hade åter igen sagt att hon skulle berätta allt så fort hon hade tid.
De hade sedan satt sig ner och beställt in mat, var sin hamburgare med pommes frites och sedan varsin blåbärs milkshake till efterrätt.
Medan de åt tog de igen de år som de hade missat, Marion berätta om sin uppväxt, om hennes vänner hemma i England och om hennes skoltid.
Två timmar senare lämnade de Rosie´s Diner efter sig och de hann bara kliva ut ur pickupen utanför klubbhuset när telefonen ringde.
Hon kollade skräckslaget på Max som såg allvarligt på henne. De gick snabbt in i klubbhuset och satte sig ner vid ett av borden.
"Should I answer?" hon kollade ned på mobilen.
Max nickade. "You have to."
Marion nickade till svars innan hon tryckte på grön lur. Hon förde telefonen mot örat och öppnade sedan munnen.
"Hello." sa hon lite tveksamt medan hon väntade på svar.
"Hey hottie. How is it going? Do you have something for me?"
Dimitri hann precis säga meningen när dörren till klubbhuset öppnades och in klev Austin. Hennes hjärta slog ett dubbelslag. Hon visste inte vad hon skulle säga till Dimitri, de hade inte kommit på något bra att säga till honom ännu.
"Ehm.." fortsatte hon. "I..I..I call you soon.I am not alone."
"You promised me!" sa Dimitri med en arg stämma.
"If I tell you now, everyone in the club will know what I'm doing." med de orden la hon sedan på. Hennes hand skakade av nervositet när hon la ned telefonen på bordet framför henne.
"What should I say to him?" hon kollade frågande på Max och sedan på Austin.

 

”He has eyes everywhere. Now, hop in.” Austin svarade på hennes fråga. Han höll upp passagerardörren till pickupen åt henne. Precis när hon skulle hoppa in gav Austin henne en kyss på kinden. En kyss som kändes som en elstöt. Hon fick behärska sig då hon fick en impuls av att ge honom en kyss på munnen. Hon harklade sig lite, satte sig i bilen och spände sedan fast sig. Ausin hade snart hoppat in på förar sidan och de lämnade det lugna området efter sig och fortsatte mot klubbhuset.
Austin hade ringt Max och berättat för honom vad de hade kommit fram till och under resten av bildfärden satt de tyst i bilen, utan att säga ett ljud. Det enda som hördes var motorns brummande ljud och musiken på radion.
Snart svängde de in mot den bekanta verkstaden och klubbhuset och alla minnen sköljde över henne likt en gigantisk våg. Hon hade både bra och dåliga minnen från detta ställe. Men dem dåliga var fler än de bra.
De båda lämnade bilen utan att ljud och Marion följde tyst efter Austin när han styrde sina steg mot klubbhuset.

Den välbekanta doften av cigarettrök och herrparfym från klubbhuset fick henne att le inombords. Hon hade verkligen saknat det här stället, mer en vad hon hade insett. Det var här hon hörde hemma, även ifall det aldrig skulle bli hon och Austin igen så skulle hon nog inte kunna lämna allt.
”Want one?” Marion lyfte blicken och kollade på Austin som stod bakom bardisken. Hon nickade och gick fram till bardisken och satte sig ned på en av de höga barstolarna. Sist hon hade suttit här så hade Moe berättat om Austin och Meghan, berättat att Austin inte var pappa till Meghans barn. Hon suckade djupt och förde whiskey glaset mot munnen medan hon smuttade på den starka drycken. Whiskey hade aldrig varit något för henne, hon var mer för tequila. Hon gav ifrån sig en liten grimars innan hon åter igen smakade på drycken och denna gång tog en större klunk.
"Oh, that was really good." Marion vände på sig när hon hörde en kvinnas röst.
"Yes, it was." En man svarade och när hon hörde vem det var knöt det sig i magen. När hon fick syn på mannen och kvinna drog hon åt sig andan. Den rödhåriga kvinnan var allt för bekant, likaså mannen. Mannen som hon än gång hade älskat, även ifall hennes känslor för Austin hade varit starkare.
"Well, well and what do we have here?" Moe gick fram till dem på vingliga steg, ett tecken på att han hade haft en hård och händelserik natt.
Marion tömde Whiskey glaset och stirrade surt på den rödhåriga kvinnan som nu åt upp Austin med blicken.

All eyes on you - St. Lucia

För varje gång den ryska slemmiga stämman hördes spändes Austins käkar och nävar allt hårdare. Knogarna på hans händer blev allt vitare för varje sekund som gick och hans blick fylldes med raseri.
"You should try to get much information as possible. If you do not get any information then you get to sleep with him for a few nights. I do not think he is saying no to a sexy chick like you. And you are certainly a wild cat in bed. I know that after all we did when you were here the last." Det tog varje nervfiber i hans kropp för att hålla tillbaka det raserifyllda slaget som han ville rikta mot köksbordet. Egentligen ville han rikta det slaget mot Dimitri Belikov men inget av dem idéerna var genomförbara i den stunden. Om han slog i bordet skulle deras plan vara förstörd och vem visste vad som skulle hända. Dimitri var en själlös man som inte ens skulle blinka om han så var tvungen att sätta en kula mellan ögonen på sin egen son. Austins kalla blick höjdes för att se på Marions ilskna reaktion. Hennes ansikte var högrött och hennes mörka rådjursögon verkade blixtra av ilska.
"I call you in a few days, if you do not have any information when I call you, I will come visit you." Det var det sista som hördes innan köket blev tyst för en stund.

"Im gonna kill that man." Han kunde tydligt se i hennes ögon att hon menade det. Om hon fick chansen skulle hon ta livet av Dimitri.
”Not if I find him first...” muttrade Austin. Dimitri Belikov hade varit en plåga så länge han kunde minnas. Han hade fått höra många historier om vad den ryska jäveln hade gjort, men det var inte förrän nu han visste att alla historier var långt ifrån hur brutal den mannen var i verkligheten. Samtidigt som han alltid hade hoppats på att få vara den mannen som röjde undan Dimitri så hade en del av honom hoppats på att aldrig behöva stöta på honom. The Grim Reapers var ett gäng med råa män, men de var inte själlösa som Dimitris män. Någonting han var mycket glad över.
"What kind of information should we give him?" Han drog en hand över ansiktet med en suck och lutade sig tillbaka i stolen han satt på.
”Max and your mother is on their way home... I’ll have to discuss it with Max before I tell you what to tell Dimitri. We have a few days, which I estimate is about three four days, tops.” Han ställde sig upp och styrde sina steg mot ytterdörren. “Grab your coat. We’re going to the club house and remember... Dimitri has eyes everywhere. Don’t for a second even think about doing something that could blow our cover.” Han gav henne en menande blick på vägen ut från köket. Han själv skulle inte heller få göra någonting som skulle förstöra deras plan. Han fick inte vara med några andra kvinnor, eftersom han nu skulle spela en trogen pojkvän till Marion. Vilket i och för sig inte var en svår roll att ta på sig, han hade gjort det förut utan att ens behöva spela. Tidigare hade han sagt att han älskade henne och det hade inte varit en lögn, han älskade henne fortfarande men efter vad hon nu hade gjort visste han inte vad han skulle göra. Annat än att spela en kärleksfull pojkvän som inte har en aning om att hans flickvän lekte mullvad i hans motorcykelgäng.
”So let’s do this like we once used to.” Han stannade upp vid ytterdörren och vände sig mot henne och höll ut sin arm.

Pick up the phone - Falling in Reverse

"You are a smart man, Mr. Haynes." Det var inte någon sak Austin fick höra särskilt ofta. Grym, sexig, charmig och elak fick han höra relativt ofta, men inte smart. På något vis var det en trevlig omväxling.
"So where do we start?" Kanske han inte var så smart ändå, med tanke på att han inte hade tänkt så långt ännu. De skulle nog bli tvungna att sätta sig och verkligen gnugga geniknölarna för att lägga ut hur planen skulle se ut. Att ta ner Dimitri Belikov skulle inte bli någon lätt sak, och därmed skulle de inte kunna dra någonting ur rockärmen likt en magiker.  Precis som Marion så satte sig Austin ner vid bordet, mittemot Marion, och gned sig om hakan.
”First of all, we’ll fill in som of the men from the club on what is happening. Don’t worry, I won’t tell them about what actually made me come up with this plan. We’ll just say it was because of the fact that Dimitri has been harassing you, and not that he lured you to the dark side.” Han kunde inte undgå att ge henne en dömmande blick. Som tidigare nämnt var det ett svek som skulle ta tid att förlåta. Med en suck lutade han sig tillbaka mot ryggstödet och lät den kalla blicken glida ut över köket, tills den fann den lilla flaskan han hade lämnat efter sig. "What will happen if he finds out that im lying to him and that you know everything?" Ett ögonbryn höjdes en aning och ett illmarigt leende ryckte i hans mungipor.
“That’s the point, he won’t find out until it’s too late. Unless someone decides to turn their back on the club.” När orden föll ur hans mun insåg han vad han hade sagt och ännu en suck slank över hans läppar. Delvis förtjänade hon den piken och delvis så var den rent ut sagt onödig. ”It’ll just make things worse if you disappear. He will hunt you down one way or other, most likely he will kill off the persons you love the most. That’s just the way Dimitri works.”

En bekymrad rynka växte fram mellan Austins mörka ögonbryn när han såg skräcken lysa ur Marions ögon. Hans blick gled ner till telefonen hon höll i sina händer och redan innan hon berättade vem det var kunde han se hans namn blinka på skärmen. Han borde ha blivit kall inombords, men han började rent ut sagt bli irriterad på den mannen. Eller nej, inte irriterad utan mera förbannad eftersom han hade varit irriterad på den förbannade ryssen redan från första början. Dimitri var orsaken till att Austin och Marion nu befann sig i sådan situation i livet, där dem älskade varandra men på grund av svek och andra orsaker inte klarade av att bibehålla ett normalt och funktionerande förhållande. Han pekade på hennes telefon med en menande blick.
”Put it on speaker. Tell him that everything went according to plan and that I’m sleeping the buzz off.” 

 

Raptile – Fight Back

”Don’t you ever just shut up?” orden fick henne att nästan le. Hon bet sig läppen för att inte visa det leende som nästan visades på hennes läppar. ”You women should really just... breath and I don’t know maybe wait to get some answers to your bloody questions!” han hade rätt, hon pratade alldeles för mycket och speciellt när hon var upprörd och sårad. Hon suckade och nickade som svar på det han just hade sagt.
”Before you start packing your suitcase and hops on a train to jolly good England I would like to tell you why the hell I came back. I have a plan.” hon tog ytterligare några steg mot Austin och kollade nyfiket och förväntansfullt på honom utan att visa det. Leendet som sedan skymtade i hans mungipor gjorde henne knäsvag och hon kunde inte göra annat en att le tillbaka. Hon drog handen genom håret medan hon väntade på Austins plan.
“Dimitri wants you to give him the info about Grim Reapers, right? We’ll give him what he wants."ett lite större leende spred sig nu på hennes läppar. "You give him the info he wants, we keep up the act of a loving couple to the public and finally we’ll take him down. You see, the info you give him isn’t quite true… It’ll just sound good enough for him to make a move, and when he does we’ll be ready.” när han sa att de bara att deras förhållande skulle vara på låtsas högg det till inom henne, även ifall det var tänkt från början att hon skulle låtsas så hade hon ändå hoppats på att de kunde bli ett par på riktigt med. Hon sköt bort tankarna och nickade ivrigt till svars.

"You are a smart man, Mr. Haynes." hon skrattade lågt. Men egentligen var hon inte alls glad, detta skulle inte bli lätt och hon kände på sig att det inte skulle sluta väl. Även ifall det skulle sluta väl så skulle de aldrig bli dem mer. Hon svalde.
"So where do we start?" hon släppte blicken från Austin och satte ner vid köks bordet. Hur de skulle börja hade hon ingen aning om och hon kände sig mer nervös nu för att berätta för Dimitri än vad hon hade gjort innan Austin hade fått reda på allt.
Hon knöt händerna och lät dem vila i hennes knä.
"What will happen if he finds out that im lying to him and that you know everything?" hon lyfte blicken och kollade på Austin. "If he finds out about it, we will all die." den tanken var skrämmande. Hon gav ifrån sig en suck och lät blicken vandra mot ett av fönstrena i köket. Ute hade det nu börjat skymma och gjorde sig påmind om att sommaren snart var här. Det hade börjat bli allt ljusare om kvällarna och varmare ute. Tankarna om vädret utanför fick henne att glömma allt för en sekund men snart gjorde sig Austin på mind igen och släppte snabbt blicken från fönstret och kollade åter igen på Austin.
"Do you really think this will work? I mean, it would have been easier if I just went back?" även ifall det var en bra plan så var den livsfarlig, skulle han komma på dem så var det ute för alla, dem, klubben och hennes föräldrar. Hur de än skulle fly så skulle han alltid finna dem. Han hade en tendens av att alltid göra det. Ringsignalen från hennes telefon fick henne att hoppa till. Hon kollade skräckslaget på Austin och klev sedan upp för att hämta telefonen som log på bordet i vardagsrummet. När hon lyfte upp telefonen och läste på skärmen såg hon att det var Dimtri och det knöt sig i magen. Hon gick ut till Austin och höll upp telefonen.
"It's Dimitri."