Royal Republic - Punch drunk love

 

Austin började faktiskt för några sekunder att han hade traskat in i fel badrum, om så var fallet kunde han alltid skylla det på alkoholen. När Marion backade mot väggen började han undra om det var så att han stank eller om hon av någon anledning var rädd för honom. Visst var han en tuff man som levde ett farligt liv, men hon borde inte ha någonting att vara rädd för när det kom till honom.
”I probably went wrong. But I'm done now so I should probably go.” Okej, så då hade han fått det bekräftat att det inte var han som hade gått in genom fel dörr. Han vände blicken till båset som öppnades och ut kom en Max som förmodligen var minst lika påverkad som han var själv. Om inte mera.
”Well, what happens here? ” Det enda svar han gav var att rycka på axlarna. Vad hände där egentligen? Han kunde dock inte hålla sig från att flina roat åt Marions svar, det lät mera som en dålig ursäkt än sanning. Även i hans tillstånd var han medveten om hur Marion lät. Så borta var han inte.
”Take it easy now.” Han kunde inget annat än att skratta åt Max. ”You should find the red head, she’s willing to spread some legs tonight!” Hojtade Austin efter Max innan dörren hann slå igen, vilket tydligen välkomnades. Om det var sina egna ben den rödhåriga kvinnan var villig att sära på eller om det var Maxs var en sak han inte var säker på. Kanske bådas. Nåväl, hon var inte längre hans problem.

 

Så föll tystnaden över dem och med ens blev det pinsamt. Han kliade sig i nacken och såg på henne där hon stod uppressad mot väggen och såg allt annat än självsäker ut. Hur han själv såg ut var en helt annan sak, förmodligen skit. Men vad gjorde väl det?
”Im gonna go now.” Av någon anledning kände han hur besvikelsen slog över honom likt en våg. Det, blandat med förvirringen kring det att hon hade backat undan från honom gjorde inte denna situation bättre. Innan han visste ordet av kände han hennes närhet, hennes ljuva läppar som kysste hans och han som mer än villigt och hungrigt besvarade kyssarna. Alla minnen kom flödande tillbaka likt en tsunami och det överväldigade honom, dock gjorde det inte att han slutade upp. Hennes läppar smakade precis som dem hade gjort för mer än sex månader sedan. Att man kunde sakna en viss kvinnas kyssar var någonting han inte kunde förstå. Hade någon sagt åt honom att han skulle känna såhär för en enda kvinnas kyssar för tre år sedan skulle han ha skrattat dem rakt i ansiktet. Dock varade inte kyssarna länge innan kylan spred sig över de platser hennes kropp hade rört vid hans. Han såg på henne med en rynkade panna och ett förvånat uttryck.
”This is probably not a good idea.” Hennes viskning var så låg att han knappt hörde den, men hon hade redan väckt vilddjuret inom honom och ingenting skulle få stoppa honom från att ta det han ville ha. Den person han älskade med hela sitt hjärta.
”Shut up.” Andades han ut, tog ett steg mot henne och fångade återigen upp hennes läppar i en passionerad och djup kyss. Hans händer vandrade ner till hennes höfter, lyfte upp henne på tvättstället och vandrade därefter upp under hennes tröja. Han var tvungen att få smakade på hela henne, hans kropp och själ krävde det. Fjäderlätta kyssar vandrade nerför hennes hals och över hennes nyckelben, där han även tillät sig själv att nafsa lite innan han återförenades med hennes fylliga läppar.

 

 

 

 

 

Korten delades återigen ut och spelet fortsatte. En rödhårig kvinna, som fortfarande inte hade blivit någons old lady, bet sig i underläppen och sände honom en förförisk blick när hon satte ner en ölflaska framför honom. Hon kastade med det röda svallet och han kunde känna henne hungriga blickar glida över hans näst intill bara kropp. Hon var antingen väldigt modig eller väldigt dum som vågade göra så i närheten av en hormonstinn Meghan. Hade detta skett för ett år sedan hade han dragit ner henne i sin famn och utforskat hennes kropp med bara sina läppar och tunga. Marion och Meghan hade verkligen förstört hans huvud så till den grad att han enbart gav kvinnan ett charmigt leende.
”Thanks darling.” Han gav henne i alla fall nöjet och såg på henne från topp till tå och avslutade resan över hennes kropp med en flirtig blick. Han kunde inte säga att han inte heller njöt av att se på en vacker kvinnas kropp på det viset, men det fanns en viss brunett som fortfarande spökade i hans bakhuvud.
”Everything for a man like you... stud.” Spann hon. Plötsligt kände han ett av hennes finger smeka hans käklinje. Hennes ögon var så otroligt blå att han för några sekunder inte kunde slita sin blick från den, inte förrän han såg den speciella brunetten i ögonvrån. Han kunde inte hålla sig från att snegla åt hennes håll när hon gick förbi dem och vidare till toaletterna.

”You’re gonna make me lose if you keep distracting me, honey.” Han höjde ett ögonbryn och nickade mot spelet som fortfarande väntade. Kvinnans blick gled mot hans kort och ett leende spred sig över hennes rödmålade läppar. Så lade han märke till hur hon böjde sig ner mot honom och snart kunde han känna hennes läppar snudda vid hans öra när hon viskade mjukt i hans öra.
”Don't worry, you’ve got the best hand... Not only in poker, I suspect.” Hennes händer gled ner mot hans, fortfarande täckta, mandom och det knipsluga leende fortsatte leka över hennes läppar när hon svassade iväg. Han kunde hjälpa att han faktiskt följde henne med blicken när hon gick iväg men ryckte upp sig snabbt och återgick till spelet. Han såg ner på sina kort och hon hade rätt, han hade den bästa handen. Med ett stolt leende la han ner korten på bordet.
”Start stripping people and I hereby call for a break to piss.” Han ställde sig upp och stegade iväg till toaletten. De fem whiskeyn och två ölen som hade passerat hans strupe hade nu passerat hela hans omlopp och nått sin slutstation. I korridoren såg han Simon och en brud vara på väg att äta upp hennes ansikte, ingen ovanlig syn. Så i förbifarten klappade han Simon på axeln.
”Dirty little freaks.” Skrattade han och tog sig in i ett av badrummen. Han stannade upp när han såg Marion stå där. För att vara säker på att han såg rätt var han tvungen att blinka några gånger och skakade på huvudet en aning. Vad gjorde hon på herrtoaletten?
”Marion? What are you doing in the men’s bathroom?” Frågade han lätt förvirrat och berusat. För vem försökte han lura, han skulle inte kunna lura en skunk att han var nykter.

 

 

 

David Choi - Pokerface

 

När Austin mötte Marions blick kunde han inte släppa den, han var fast i hennes mörka ögon. Fan ta kvinnor och deras magiska förmåga att trollbinda en man med endast ett ögonkast. Det var först när hon såg ner för att koncentrera sig på whiskeyn som ögonkontakten bröts och han återfick sin förmåga att tänka klart igen.
”Here you go.” Han tog glaset, försökte sig på ett leende och höjde det med en nick innan han tog en klunk av den. Han stod där och undrade över om han skulle säga någonting eller helt enkelt gå tillbaka till Meghan och se till att inget bråk utbröt mellan dem. Istället för att göra någonting lämnade han bara kvar att hänga vid bardisken och se ner på den guldbruna vätskan i hans glas. Livet kunde bli bra komplicerat ibland. Dock när dörren till klubbhuset öppnades sneglade han över sin axel för att se vem det var som stigit in genom dörren.
”Do you all party without me?” Moe. Perfekt. Han var inte egentligen arg på Moe, mera besviken och en aning förrådd. Moe visste precis hur Austin kände kring Marion, Moe hade funnits där vid hans sida för att hjälpa honom även de gånger som han riskerade att få en snyting. Sen så går han och får ihop det med samma kvinna som hade krossat hans hjärta och stampat lite på det. Han avskydde det leende Moe riktade mot Marion, förmodligen hade han själv burit samma leende varje gång han hade sett Marion för lite mer än ett halvår sedan. Moe verkade tydligen upptäcka att Austin faktiskt stod där, eftersom hans leende dog ut för en sekund innan den sken upp igen när han var framme vid Marions sida. Hela deras sätt att bete sig med varandra gjorde honom lätt illamående och han svepte sin whiskey i ett svep.

 

 

Så fort han såg hur Marion lutade sig in mot Moe räckte han sig efter whiskey flaskan och hällde upp ett glas åt sig.
”Look, Austin. I hope there’s not hard feelings.” Hörde han Moe säga när dem tydligen hade tagit sig tiden att dra sig ifrån varandra. Hans blick gled mellan dem båda innan han skakade på huvudet.
”None at all.” Vilket var en lögn men han hade ingen lust att börja gräla denna kväll. Istället för att uggla på dem vände han på klacken och gick tillbaka till Meghan som satt och smekte sin mage medan hon pratade med en av männens old lady, Sally. Pratade var nog inte det rätta ordet, viskade högt stämde bättre in.
”act that way.... in front of him.” Var vad han hörde när han satte sig ner. Med tanke på vart deras blickar var riktade anade han att dem pratade om Marion och Moe.
”Oh god I miss the taste of whiskey...” Klagade Meghan när hon såg på glaset han höll i sin hand, tydligen verkade saknaden efter alkohol vara viktigare än att klaga på honom för att han hade stått med Marion. Eller så tyckte hon synd om honom för att dem hade kyssts rakt framför honom. Han la sina satsningar på det sistnämnda eftersom hon lutade sig in, grep tag i hans nackhår och kysste honom djupt. Blicken hon gav honom efteråt sa allt - den bekräftade hans misstankar.

Allt eftersom folket strömmade in och alkoholen flödade i allt snabbare takt blev alla bara fullare. Alla förutom Meghan, hon klagade men hon fick i alla fall stor uppmärksamhet med tanke på hur stor hon hade blivit nu. Han själv hade hamnat mitt i ett mycket intressant poker spel. Strip poker. Någonting han inte hade spelat på en lång tid. Poker ja, men strip poker hade inte hänt sig på några år. Framför honom hade han en salig blanding av skalliga män, halvnakna män, halvnakna kvinnor, tjocka män, fullt påklädda män och kvinnor och så han som än så länge bara hade förlorat sina skor och sin väst. Än så länge ville det säga.
”Royal flush. Watch and weep, bitches.” Det var Sally som var i hög form denna kväll. Alla suckade dem uppgivet och tog av sig ett klädesplagg, i hans fall sin tröja. Tur var väl det att det var varmt i klubbhuset och såg värmde även den femte whiskeyn han hade sköljt ner.

 

Jonathan Jeremiah - How half-heartedly we behave

 

Austin kände hur oron började växa sig allt större inom honom. Det var nog en känsla han aldrig skulle få att försvinna när det kom till Marion. Alltid var det någon eller någonting som hotade hennes liv. Han såg hur hennes ansikte gick från fundersamt till fullkomligt skräckslaget.
”It’s Theo. I think it's him.”Hur kunde det ens vara möjligt? För ett år sedan hade Marion stormat in i hans klubbhus och han hade fått veta att hon sett sin make bli skjuten rakt framför ögonen på henne. Hon hade sett honom dö. Så vitt han visste hade inte teknologin kommit så pass långt att man nu kunde återuppliva de döda. Det hon sa bekräftade hans tankegång. Han var död, han borde i alla fall vara död.
”But how can he see me in the apartment? He said he saw me in the shower.” Han ryckte på axlarna och drog en hand genom sitt hår när han skakade på huvudet.
”I have no idea. There shouldn’t be any apartments close enough to be able to see in to your apartment.” Mumlade han och tänkte efter. Nej, det fanns en anledningen till varför klubbhuset hade satts upp där den var. Den lägenheten hade haft många hyresgäster och därmed hade det hänt en hel del saker där också. Han såg sig omkring, mannen hade sett dem stå där. Hur var det möjligt?
”What did he say to you?” Han lät sin blick falla på Marion och han skakade på huvudet.
”He said that I should make sure Meg doesn’t see us together.” Han var inte längre rädd att såra hennes känslor genom att dra upp Meghans namn i ett samtal, han hade sagt bra värre saker åt henne.

 

 

Han drog en hand över sitt ansikte medan han fortfarande höll utkik. Chansen fanns att han skulle kunna se någon utomstående ströva omkring eller komma ut ur någon byggnad, men chansen var förstås ytterst liten. Den enda personen han såg var Marion och så Meghan som sakta men skert kom gående mot dem med ett allvarligt uttryck över sitt ansikte.
”What is she doing here?” Han suckade, återigen skulle dem börja på. Han hann inte säga någonting innan han hörde Marion ställa sig upp, säga någonting och återigen gå in till klubbhuset. Han vände blicken mot Meghan som såg allt annat än glad ut.
”You told me that you had gotten rid of her.” Morrade hon och korsade surt armarna över brösten.
”I didn’t mean from Stockton, I got her off the phone. We were just talking and nothing else.” Han suckade tyst och la ömt sin hand på hennes axel och mötte hennes – fortfarande – sura blick. ”Can you please put your pokerface on for ten minutes? I know you hate her, but she is no longer a threat to our relationship.” Han kunde inte säga att Meghan var den enda kvinnan för honom, det skulle vara att ljuga och det skulle vara en lögn inte ens Meg skulle tro på. Hon spände blicken i honom för en sekund innan hon nickade.
”Fine. Ten minutes, no longer. But if she insults me or tries anything I swear to God that I will punch her.” Han himlade med ögonen men godtog det kravet och vände sig om för att gå in I klubbhuset med Meg i släptåg. Vid baren fann han Marion och vid bordet satt fortfarande Simon och Guy. Han mötte Simons frågande blick och höjda ögonbryn när han såg Meghan.
”Are we in for some trouble or what? I wouldn’t mind a good old cat fight.” Skrattade Guy och pekade mellan de två kvinnorna. Han såg efter Meghan när hon gick fram till deras bord och satte sig ner.
”I might be pregnant but I could still beat her.” Han såg det utmanande leendet sprida sig över hennes läppar och han bad en tyst bön. Även han gick fram till bordet, böjde sig ner bakom henne och muttrade i hennes öra.
”What did we just talk about?” Han hörde hennes irriterade stön, kysste hennes kind och gick fram till bardisken. ”Mind giving me one of those?” Frågade han Marion och nickade mot whiskey glaset i hennes hand.

 

 

 

 

Little red schoolhouse - When I find you

 

Austin hade ingen aning hur länge han hade suttit där och lyssnat till Simon och Guys eviga käbblande. Max hade till och med hunnit säga farväl till kvinnan han hade samtalat med och stått bredvid dem för att lyssna. Efter några minuter hade han däremot gett sig av och kallat dem för hjärndöda, eller någonting i den stilen. Hur som haver så hade Max lämnat Austin till sitt öde där med dem två bröstfixerade männen. Istället för att sitta där och bli någr IQ-poäng fattigar skulle han förstås kunna gå upp till Meghan igen och bara sitta lugnt eller inte så lugnt. Eller också kunde han ju alltid gå till garaget och fortsätta mecka med sin älskade motorcykel. Tanken på garaget fick det att nästan vändas i magen. Nej, denna dag var garaget inget alternativ för honom. Definitivt inte. Istället övervägde han att gå upp till sin lägenhet, men just som han hade beslutat sig för att stiga upp och gå iväg avbröts han av en välbekant röst.
”Austin, i really need to talk to you now.” Han såg upp mot Marion med en något vaksam blick. Han ville verkligen inte ha samtalet om hur han hade kommit på dem med att torrjucka mot varandra, inte nu... inte ännu... inte någonsin egentligen! Hans blick föll ner mot telefonen i hennes hand som aldrig verkade sluta ringa. Kanske var det hennes ansiktsuttryck och telefonen som frenetiskt ringde som sa honom att detta handlade om någonting mycket värre än att dem hade blivit påkomna.
”Who’s calling?” Simon tog hans fråga ifrån honom och när Marion svarade innan hon började gå ut ur klubbhuset ställde han sig upp och följde efter henne. Tankarna på Moe och marion var för tillfället borta i och med allvaret som plötsligt hade dragit in över dem.

 

 

”Someone keeps on calling me all the time. The man says he sees me. I'm so scared.” Han hann knappt med i vad hon sade. Med tanke på hur snabbt hon pratade och hur skärrad hon lät så var det inte lätt att urskilja de ord hon spydde ur sig.
”Slow down. What man are you talking about?” Så fort han sade ut frågan högt förstod han genast vilken man hon pratade om. ”Wait, the man from England?” Han mindes tillbaka till dagen då hon hade anlänt till Stockton för några veckor sedan. Hon hade då talat om en man som hade ringt henne och sagt samma sak varje gång hon svarade: The time will soon come. Han hade inte fått höra mera om det skulle ha kommit några flera samtal sedan hon kommit dit, men då hade dem trots allt grälat varje gång dem hade träffats. Men med tanke på att hon nu hade kommit till honom när samtalen hade börjat anade han att det hade varit tyst fram tills nu. Hans blick föll ner på telefonen som återigen ringde och innan Marion hann stoppa honom slet han till sig telefonen och svarade.
”Who is this?” Frågade han kallt. Ingenting sades, bara ljudet av andetag hördes.
”Don’t let Meghan see you standing there with Marion.” Sade en mörk och hånfull röst i andre änden av luren. ”When I find you I will pull out your in...” Det var allt Austin fick sagt innan samtalet bröts och ingenting annat än tystnad fanns kvar.. Han såg förvirrat på telefonen i sin hand.
”Does this man sound like Theo, like the one who called you in England?” Frågade han eftertänksamt och såg på henne med en rynkad panna.

 

 

 

 

Marion satt i några minuter i soffan och funderade på vad hon skulle göra och tillslut bestämde hon sig för att stanna ändå. I alla fall i några veckor till. Hon suckade och klev upp från soffan igen för att packa upp alla saker som hon för bara några minuter sedan hade packat ner i en massa resväskor. Hon kunde inte lämna Austin, inte än i alla fall.
När hon hade fått tillbaka alla saker på sin rättaplats låste hon in sig i badrummet och skulle precis kliva in i duschen när det började ringa på hennes telefon. Ett hopp tändes inom henne, ett hopp om att det kanske var Austin som ringde. Men när hon såg på displayen suckade hon besviket, det stod bara dolt nummer. Hon tryckte på grön lur och förde sedan telefonen mot örat.
”Hello?” hon fick inget svar från andra luren utan det enda hon hörde var att någon andades på andra sidan. ”Hello, who is it?.” personen i andra ändan fortsatte andas högt i luren. ”Is anyone there?” Marion hade precis tänkt lägga på när en mörk röst hördes på andra sidan luren.
”I see you.” så klart var det någon som bara bus ringde henne men någonting inom henne sa att det inte var så. ”Is it good to take a shower? Marion stelnade till och drog snabbt handduken runt hennes nakna kropp. Rösten var mörk och skrämmande med på något vis kände hon inte den. Hon backade så att hon stod med ryggen mot väggen.
”Who are you.” sa Marion med en rädd röst. Vad var det här? Hon svepte med blicken över badrummet medan hon väntade på svar. Men ingenting hördes förutom personen som andades på andra linjen.
”Don’t call me again.” hon knäppte av telefonen och bara några sekunder ringde det igen. Hon tryckte på grön lur och förde telefonen mot örat utan att säga något.
”I see you're afraid. You can’t hide. I’m everywhere.” Hon tryckte snabbt av och förde handen mot munnen. Hon var alldeles för skärrad för att röra sig.

 

Det fortsatte ringa men Marion vågade inte svara. Hon drog på sig kläderna igen medan telefonen ringde irriterat. Hon förstod att det var mannen som hade ringt henne tidigare när hon hade varit hemma i England.
Så fort hon hade fått på sig kläderna skyndade hon sig ut ur lägenheten. Om mannen kunde se henne i badrummet så kunde han säkert se henne i resten av lägenheten.
När hon var nere i klubbhuset fick hon syn på Austin, Simon och Guy som satt runt ett av borden och diskuterade. Simon kollade upp på henne med ett leende på läpparna.
”Austin, i really need to talk to you now.” Simon kollade på henne med samma varnande blick som han hade gjort sen den dagen då hon föll nedför trappan, eller blev puttad.
Hon kollade ner på telefonen som ringde ihärdigt.
”Who’s calling?” Simon öppnade nu munnen och Marion bara skakade på huvudet.
”No one you know.” hon började sedan gå ut från klubbhuset och stannade inte förens de hade kommit ut.  
”Someone keeps on calling me all the time. The man says he sees me.” Hon talade snabbt med en skärrad röst. ”I'm so scared.” 

Bullet for my valentine - Bittersweet memories

 

Austin korsade armarna och lutade sig mot den ena väggen.
”What are you talking about?” Frågade Moe med ett höjt ögonbryn och en frågande blick. Han skulle kunna berätta att han hade kommit på Marion och Moe med att utbyta saliv och nästan andra kroppsvätskor. Det skulle han ha gjort i vanliga fall också, om det inte hade varit för att Max var Marions far och som nu hade börjat bete sig därefter också. Nog visste han om Marions förhållande, eller vad man nu skulle kalla det, med Moe men vad Austin inte visste var om han fann det passande eller inte. Max var trots allt en man av få ord och få känslor, han berättade inte när han var nedstämd eller någonting dylikt. Det var en man som man aldrig skulle spela poker med, inte med hans pokerface i alla fall. Han ryckte på axlarna.
”Just found two people doing it in the garage.” Maxs och damen mittemot honoms miner var näst intill identiska, båda sköt dem ögonbrynen till höjden medan dem försökte dölja ett flin. Kvinnan var dock den enda som sa någonting. ”Oh my.” Han anade att dem båda ville veta vem det var han hade kommit på, men ingen hann fråga innan fotsteg hördes inifrån klubbhuset. Trots att han förstod vem det var, var han dum nog och såg bort mot personen som kommit in. Precis som han hade trott. Marion.
”Come and join.” Snälla låt henne säga nej. Han hoppades innerligt att hon skulle komma på en dålig ursäkt och bara gå vidare. Då kom han på att det faktiskt skulle vara roligt att ha henne där just nu, få se henne svettas och vrida på sig. Men hon kom inte med någon ursäkt, utan hon bara skakade på huvudet och försvann.
”What did you do now?” Han hörde anklagelsen i Maxs röst och han bara fnyste till svar.
”Maybe it wasn’t me this time, maybe it for once was your own daughter.” Morrade han. Han drog en hand genom sitt hår med en suck. Han ville prata med Max, men han kunde inte göra det i den äldre kvinnans närvaro speciellt inte med tanke på vilken mästare på skvaller hon var.

 

 

Han lämnade Max och den äldre kvinnan till sitt och gick själv ut till klubbhuset och satte sig ner med Simon och Guy som hade dykt upp och nu satt i en diskussion om någonting, men Guy steg upp för att hämta någonting från bardisken. Austin satte sig i alla fall ner och började lyssna till ljudet från övrevåningen. Möblerade hon om eller? Nej, det var bäst att inte tänka på henne efter vad han hade sett.
”Hey were have you been all day?” Simon såg på honom med ett finurligt ansiktsuttryck.
“I… I have been tied up in bed.” Hans leende sa förmodligen allt. Hellre berättade han vad han hade gjort innan han hade kommit på Moe och Marion med att äta upp varandras ansikten. Guy var snart tillbaka med en flaska öl och bänkade sig mittemot Simon och återupptog sitt argumenterande.
”No fucking way that that shitface could ever win against The Cobra. Her legs are too short, she wouldn’t get any grip!” Det var Guy som hade det argumentet. Simons tur.
”The Cobra? She as ugly as your mom and she has like three fingers left on her left hand!” Förklaring borde kanske ges. Simon och Guys gräl handlade givetvis om kvinnlig lerbrottning, ett gräl som hade startat redan kvällen innan. Så det verkade inte som om alkoholen hade gett dem någon minneslucka.
”Austin, which one?” Båda vände dem blickarna mot honom.
”None of them. They’re both fucking bitches , The Jug is the real winner.” Det borde hålla dem upptagna några minuter framöver så att han kunde stänga av sina öron för dem. Och istället själv lyssna efter ljud uppifrån, men det var återigen tyst och allt som hördes var männen framför honoms eviga käbbel om vilken kvinnlig lerbrottare som var snyggast och bäst. Ett gräl som kunde hålla på i evigheter, eller tills dem hittade någonting nytt att käbbla om. Han suckade tyst när gamla minnen började dyka fram. Varför hade han varit tvungen att kolla garaget? Hade han inte gjort det så hade han inte heller sett Marion halvnaken och därmed inte fått flashbacks från den tiden då det var honom hon hade legat under. Och varit ovanpå. Och på..nej! Han fick inte falla för den fällan. Istället öppnade upp sina öron igen och lyssnade till deras bråk.

 

 

 

The Rolling Stones – What To Do

De hade hunnit få av sig överdelarna när garagedörren öppnades. Men Marion och Moe var helt upptagen med annat att de inte märkte att Austin nu hade kommit in i garaget. Det var inte förens han började tala som dem båda hörde honom.
”Sex during work hours I see.” Både Marion och Moe kollade upp förvånat på Austin och Marion drog sig snabbt ur Moes grepp. Vad skulle Austin tänka nu? För bara någon timme sedan hade hon ringt honom och sagt att hon ville ha honom tillbaka och nu var hon här med Moe halv naken och halvvägs till sex.
”Finish up and get dressed. We don’t the customers to see two people having sex all over their cars.” Austin försvann snart ut från garaget lika snabbt som han hade kommit. Marion följde hans ryggtavla med blicken tills han hade kommit inom synhåll, hon kollade sedan på Moe innan hon krängde på sig tröjan och styrde sina steg ut från garaget. Hon kunde verkligen inte fortsätta med det här nu.
”Wait.” Moe gick ikapp henne medan han tog på sig tröjan. ”Should we continue tonight where we were interrupted?” Marion stannade upp och kollade på Moe och skakade sedan på huvudet.
”I don’t know. I call you.” hon lämnande sedan Moe och styrde stegen mot klubbhuset.

 

Så fort hon steg in i klubbhuset hörde hon Max röst. Men när hon sedan närmare sig kontoret fick hon även syn på Austin och en äldre kvinna.
”Hey Marion.” Max gav henne ett leende med det enda Marion gjorde var att ignorera dem. Hon hade verkligen ingen lust att prata med Austin nu, inte efter det han nyss hade sett.
”Come and join.” Max skotska stämma hördes men Marion bara skakade på huvudet och lämnade sedan dem.
Hon var snart uppe i lägenheten igen, lägenheten som gjorde henne deppig. Men hon kom sedan och tänka på det Max hade sagt tidigare under dagen. Att hennes gamla lägenhet fortfarande fanns kvar och hon kunde flytta dit. Då kunde hon undvika att se Austin och Meghan tillsammans och hon kunde fortfarande träffa Max när hon ville. Så istället för att deppa ner sig under täcket började hon istället att packa ihop alla saker igen. Hon hade inte insett att hon hade haft så mycket saker med sig förens hon hade fyllt alla resväskor. Men det mesta var bara kläder då alla köks redskap hade funnits i lägenheten när hon hade flyttat in. Hon kände ett sting av ångest, var det verkligen så smart att flytta ifrån alla? Hon svepte med blicken över rummet och insåg att hon nog skulle sakna den här lägenheten. Marion satte sig ner i soffan med en suck, hur skulle hon göra? Skulle hon stanna kvar och fortsätta lida som hon gjorde varje gång när hon såg Austin och Meghan eller skulle hon flytta och slippa se dem? Det kanske var bäst om hon bara lämna allt och åkte tillbaka till England igen. 

 

 

Austin kunde tydligt höra tårarna i hennes röst, men det var inte dem som besvärade honom. Det var orden hon sa. ”I lied to you. Im not okey. I miss you... And i miss everything.” Han blev mållös. Den glödande cigaretten han höll mellan sina fingrar lämnade där den var, han var för chockad för att kunna göra någonting över huvudtaget. Chockad var nog inte det rätta ordet att förklara hans tillstånd i den stunden. ”I do not think it's okay to you and Meghan to have children. I hate to see you together. I know it will never be you and me again. But I just have to say it because i can't get you off my mind.” Han ville säga åt henne att det var försent att ringa och säga att hon ångrade det hon hade sagt. Dem hade båda två kommit överens om att gå vidare. Varför kunde hon inte hålla sig till det, istället för att ringa åt honom och sedan bara lämna honom mållös och förvirrad? Men han ville även säga åt henne att han inte kunde få henne ur sitt huvud heller. Grymt irriterande. Den monotona tonen efter att samtalet hade avbrutits var allt som hördes i luren. ”Bye..” Mumlade han för sig själv, rökte upp det sista som återstod av cigaretten innan han gick in tillbaka till Meghan som nu stod och bytte om till vardagskläder i sovrummet. Han slöt upp bakom henne och lät sina händer smeka hennes armar innan han kysste hennes nyckelben. Han behövde en distraktion. ”Did you get rid of her?” Hennes röst var kall men hennes kropp reagerade mottagande under hans beröring. Eftersom hon endast hade hunnit få på sig underkläderna lät han det ena BH-bandet falla av hennes axel innan han snurrade runt henne så att han kunde kyssa hennes läppar. ”I don’t want to think about her right now.” Mumlade han och såg in i hennes ögon med en hungrig blick, en blick hon genast förstod vad den betydde.

 

 

Han kysste mjukt Meghans läppar och hennes mage innan han klev upp ur sängen och drog på sig sina kläder. Meghan hade verkligen lyckats få Marion ur sitt huvud, vilket var en lättnad. ”I’ll be back later.” Han log busigt mot henne innan han gick ut ur sovrummet, snappade till sig sina nycklar och ut ur lägenheten. Han tänkte gå över till klubbhuset men när han såg att garageporten var stängd blev han fundersam. Det var en helt vanlig vardag, då borde alla dörrar vara öppna. Han sökte fram dem rätta nycklarna, låste upp porten och öppnade den. Synen han fick beskåda var minsann inte vad han hade förväntat sig. Det var som ett enormt hugg till magen som nästan fick luften att åka ur honom, någonting han inte tänkte visa. Ett ögonbryn sköt till höjden när han såg hur Moes ivriga händer fördes över Marions kropp. Han harklade sig och korsade armarna. ”Sex during work hours I see.” Moe såg förvånat upp och han kunde se skulden spegla sig i Moes ögon när han upptäckte vem det var som stod i dörröppningen. Austins blick gled över till Marion för en sekund och återigen dök det hon hade sagt i telefonen upp i hans huvud. ’I miss you’. Han anade att ord inte behövdes i denna stund, hans ögon sa förmodligen alt. ”Austin...” Började Moe, men han höjde en hand. ”Finish up and get dressed. We don’t the customers to see two people having sex all over their cars.” Med dem orden stegade han iväg över vägen till klubbhuset. Så fort han steg in genom dörren hörde han fnitter från kontoret och han himlade med ögonen. Han utmanade ödet genom att gå dit, men fann helt enkelt Max i en konversation med en av de äldre gubbarnas fru. ”You’re not going to have sex too, are you?” Frågade han bittert. Max såg förvirrat upp mot honom och skakade på huvudet, likaså gjorde kvinnan som satt mittemot honom på andra sidan skrivbordet.

Miss Li – I Can't Get You Off My Mind

 

”Well I don’t miss you and he sure doesn’t. Want to know what he did to me just last night?” Så fort Marion horde att det var Meghan som hade svarat blev hon tyst. Hon skulle precis lägga på när hon hörde Austins röst. 

”Marion? Hold on..” hon tog ett djupt andetag medan hon hörde hur Meghan skrek efter Austin.
”What is it?” han röst fick henne att gråta ännu mer.
”I lied to you. Im not okey.” det var lika bra att upprepa de ord hon hade sagt, även ifall det kändes jobbigt. ”I miss you.” hon tystnade för att hämta sig. ”And i miss everything.” tårarna strömmade ner för kinderna likt vattenfall och folk som gick förbi henne gav henne konstiga blickar. ”I do not think it's okay to you and Meghan to have children. I hate to see you together. I know it will never be you and me again. But I just have to say it because i can't get you off my mind.” åter igen tystnade hon.”I have to go now. Bye.” Hon tryckte sedan av telefonen och gömde ansiktet i händerna.

 

”How are you?” hon behövde inte kolla upp för att se vem det var som satte sig bredvid henne på bänken. ”Come here.” Max drog henne till sig och omfamnade henne i en varm kram.
”I just want to go home.” snyftade Marion. Det var sant, hon ville inte vara kvar här, hon ville inte se Austin och Meghan tillsammans längre och hon ville definitivt inte se deras barn växa upp. ”I don’t think it's good if I stay.” Marion lyfte den gråtfyllda blicken och kollade på Max som strök henne över håret.
 I think you should stay. You still have the apartment you and Theo lived in.” Han tystnade medan ett litet varmt leende spred sig på hans läppar. ”You can move back there. I don’t want you to go back to England again. Not now that I've finally found you.” Det var faktiskt en smart ide, hon kunde ju fortfarande träffa Max och Moe, bara hon slapp se Austin så var hon glad.
”I think you're right.” hon torkade bort tårarna medan hon log mot Max.
Sedan började de gå tillbaka till klubbhuset och de sa inte ett ord till varandra förens dem var framme. Den första människan hon fick syn på var Moe.
”I have some things to do first.” Max nickade och försvann sedan iväg mot klubbhuset. Marion själv styrde sina steg mot garaget där Moe höll på att laga en bil. Han sken upp som en sol när han fick syn på henne. Hon behövde känna någons närhet och Moe var den enda som skulle ställa upp.
Hon stannade vid ingången till garaget och svepte med blicken över rummet.
”Are you alone?” Moe nickade medan han log. Marion stängde igen garage porten och kastade sig sedan över Moe. De kyste varandra intensivt medan Moe tryckte upp henne mot väggen. Han fick henne att glömma sina problem, i alla fall ett tag. 

 

Naughty Boy - La la la

 

Austin hade dem senaste dagarna förbannat sig själv för att han faktiskt hade varit dum nog och gått upp till Marions lägenhet. Han kunde inte längre se på Moe på riktigt samma vis som förut, nu när han visste om att han låg med hans före detta flickvän. Var fanns brocoden? Nej, han ville inte beblanda sig i deras förhållande eller vad det nu än var. Ändå fann han sig själv med att tycka att det var ett bra val att gå upp till Marion, då hade dem trots allt fått komma fram till beslutet att dem skulle gå vidare. Utan att se sig som, den punkten var däremot lättare sagt än gjort. Trots att han hade suttit och förbannat sig själv så hade han även tagit itu med sitt Meghan problem. Han hade flyttat tillbaka till sin egna säng och åter igen fått känna Meghans närhet. Även om Marion fortfarande fanns djupt inetsat i hans hjärta så var han tvungen att medge det att Meghan var faktiskt bra, hon med. Hon skulle bli en bra mamma, hon hade trots allt blivit bra mycket trevligare i och med graviditeten fast givetvis hade hon sina stunder när hennes bitchiga-jag kom fram. Som till exempel när Marion var i närheten. Det var klart han märkte hur Meghan alltid tog hans hand, satte den på sin mage och sa ’Oh the baby’s moving again’ var och varannan gång Marion närmade sig. Det kunde även vara så att hon kysste honom eller drog sina fingrar genom hans hår, ja allt för att visa att han nu var Meghans. Han var inte dum heller som inte märkte dem signalerna, han valde helt enkelt att ignorera dem och låta kvinnorna ha sitt tysta krig tillsammans. Den dagen dem valde att komma överens om någonting var nog dagen då helvetet frös till is.

 

 

Ett irriterande ljud var vad som väckte honom denna morgon. Att Meghan rörde på sig bredvid honom hjälpte inte direkt honom att somna om heller. Med ett stön drog han täcket över huvudet och vände sig bort från telefonen. Det hade blivit en sen natt efter dem hade släppt av sin första leverans till The Pagants, någonting som dem hade varit tvungna till att fira. Som vanligt. Hans huvud bultade och hans mage höll på att vända sig upp och ner.
”Stop. Moving.” Morrade han in i kudden när Meghan fortsatte röra på sig. Han kände hur det lättade på den andra sänghalvan och hörde fotsteg som slutligen stannade bredvid honom.
”I’m making the sound go away, sweetie” Svarade hon med en silkeslen röst. ”Dumbass.” Hörde han henne muttra efteråt. Han hörde enlätt hysterisk röst i andra ändan av telefonen, men han kunde inte urskilja några ord eller vem det skulle kunna vara som ringde honom.
”Well I don’t miss you and he sure doesn’t. Want to know what he did to me just last night?” På det viset Meghan spann förstod han genast vem det var som hade ringt. Även om hela hans kropp skrek åt honom att ligga kvar så kastade han av sig täcket och slet åt sig telefonen.
”Grow up, Meg.” Väste han medan han täckte luren med sin hand. ”Marion? Hold on..” Frågade han när han satte telefonen till örat. Istället för att ligga kvar i sängen plågade han sitt huvud ytterligare genom att gå ut på balkongen, samt för att tända på en cigarett.
”I’m not the one crying like a baby on the phone! Get rid of her already!” Skrek hon efter honom, någonting han la dövörat till. På vägen ut kunde han känna de giftiga blickar Meghan skickade efter honom, men det var någonting han skulle få ta itu med senare. Han suckade tungt, inte för att det var Marion som ringde utan för att hans huvud höll på att ta kål på honom. Han drog handen över sitt ansikte när han satte sig ner på stolen som stod ute på balkongen.
”What is it?”

 

 

 

“Sure, it’s your life. You can be with whoever you like to, since it’s not my place to say otherwise.” Hon hade inte velat höra dem orden från honom. Hon ville att han skulle säga att han ville ha henne igen, men dem orden kom aldrig.
”Yeah, I’m starting a family with Meghan...” det högg till inom henne när han sa de orden och hon fick släppa blicken från honom för att inte börja gråta. “Guess I’ll be seeing you around.” hon ville säga till honom att allt hon sagt var lögn att hon inte alls hade gått vidare. Men hon han inte säga något förens han hade lämnat lägenheten. Hon övervägde om hon skulle springa efter honom och när hon bestämde sig för att göra det hade han redan försvunnit nedför trappen.

 

Marion återgick till sin plats under täcket medan tankarna snurrade i hennes huvud. Han hade tagit allt hon sagt bra, bättre än vad hon hade trott, bättre än vad hon hade hoppats på. Det hade varit mycket bättre ifall han hade skrikit på henne, sagt att hon begår ett misstag som ligger med Moe.
Marion suckade och satte sig upp i sängen. Att hennes liv kunde förändras på så kort tid. För ett år sedan vid den här tiden höll och Theo på att planera bröllopet och hon hade varit lycklig då, men hon hade varit ännu mer lycklig när hon och Austin var tillsammans. Även ifall de alltid blev utsatta av en massa händelser.

 

Dagarna gick och Moe var allt mer ofta hos henne. Han hade till och med börjat stanna och äta frukost. Hon gillade hans sällskap, han fick henne att le och känna sig speciell efter allt som hade hänt mellan henne och Austin. Men hon kunde inte få Austin ur sitt huvud och sina tankar. Hon och Austin pratade knappt med varandra och varje gång Marion närmade sig honom och Meghan så gjorde Meghan allt för att visa att han var hennes. Men Marion försökte alltid visa att hon inte brydde sig fast hon egentligen gjorde det, mer än vad dem trodde. Dem enda som besökte henne i lägenheten var Max och Moe och varenda gång någon knackade på hennes dörr var det alltid något inom henne som hoppades på att det skulle vara Austin som ville ha henne tillbaka igen. Men hon blev besviken varenda gång.
Denna natt hade hon knappt sovit någonting, hela tiden tänkte hon tillbaka på den dagen då hon och Austin hade förklarat för varandra att de ville gå vidare och hela tiden hörde hon hennes ord eka i hennes huvud. ”So I'm okay with everything. Your relationship with Meghan, you're having a baby and starting a family. Everything. So can we just move on now and put this behind us?” hon ångrade verkligen dem orden.
Hon vände på sig i sängen och lät blicken vila på Moe som låg och snarkade bredvid henne i sängen. Hon suckade och klev sedan upp då klockan hade hunnit bli elva på förmiddagen och hon hade verkligen ingen lust att vänta på att Moe skulle vakna då han kunde sova mest hela dagen. Så istället bestämde hon sig för att gå ut och få luft och rensa de tankar som virvlade runt i hennes huvud.
Bara några minuter sedan hade hon lämnat lägenheten och klubbhuset bakom sig och istället styrt sina steg mot Stockton’s centrum.
Det hade börjat bli allt varmare ute och träden hade börjat grönska och det kändes bra att våren och sommaren snart var här. Ju längre hon gick desto mer tänkte hon på det som hade hänt och alla tankar fick det att tåra sig i ögonen. Marion satte sig ner på en ledig bänk i parken och kollade ner i gräset med en tom blick.
Det var mycket folk i parken den här dagen, fåglarna kvittrade, barn skratt klingade runt och kring henne och bakom henne porlade vattnet från en stor fontän. Saker som skulle få vem som helst att bli glad, men inte henne. Hon ville få ett slut på det här, hon ville sluta ljuga för sig själv och för Austin.
Innan hon han ändra sig slog hon Austins nummer på mobilen och så fort det svarade i den andra änden av telefonen strömmade tårarna nedför hennes kinder.
”I lied. I’m not okey.” fick hon ur sig. ”I miss you, and I miss everything.” 

 

“You broke my heart with those words. ” Den ensamma tåren som rullade nerför hennes ansikte ville han helst av allt torka bort, därför fick han tygla sina händer och impulser. “I thought you'd never say those words to me. When I first met you I thought, this, this is what a man looks like, this is how a man loves… But I was wrong.” Det sved, verkligen. Han hade själv aldrig trott att han någonsin skulle kunna vara så elak mot någon. Speciellt inte mot Marion. Med sitt yrke var han förstås tvungen att vara kallhjärtad och elak när det väl gällde, men han hade nog aldrig kastat ur sig sådana grymma ord mot någon kvinna förut. Inte man heller för den delen. Han svalde med en tung suck, osäker på vad han egentligen skulle kunna säga åt henne för att släta över sin grymhet. Men när han inte kom på någonting teg han istället. Bättre så.
”But there was so much that happened then. I wrote about all that had happened in the letters that I sent.” Återigen pratade hon om dem där breven. Han hade aldrig sett något brev från henne.
”What are these letters that you’re talking about?” Frågade han förvirrat. Återigen dök den lilla elaka rösten upp i hans huvud och sa att kanske Meghan hade tagit dem från honom innan han hade hunnit se dem.  Det var trots allt oftast hon som tog itu med posten, eftersom han inte direkt hade tid. Okej, han hade tid men han var helt enkelt inte så brydd i det hela med brev och räkningar.

 

 

Han visste inte vilket av det hon sa var värst ”I like him. A lot.” eller ”I hope you don’t mind?”. Nej då, han hade absolut ingenting emot att hans största kärlek fick ihop det med hans bästa vän, samt att hon nu då tydligen tyckte om honom. Mycket. Han visste inte om han skulle skratta eller gråta. Eller ja, han skulle nog inte gråta. Det var inte likt honom att gråta. Han gav till ett kort skratt, någonting han inte lyckades hålla tillbaka, men det kom ut mera som en kort utandning blandat med ett fnys.
”Sure, it’s your life. You can be with whoever you like to, since it’s not my place to say otherwise.” Han försökte sig på ett leende men anade att det misslyckades fatalt. Han kände begäret att få vråla igen, men denna gång var det inte för att skälla ut henne. Okej så det var en lögn. Han ville skrika ut hur dum hon var som låg med Moe, mannen som hade en ny kvinna under sig var och varannan kväll. Mannen som avverkade kvinnor som på löpande band.
”So I'm okay with everything. Your relationship with Meghan, you're having a baby and starting a family. Everything. So can we just move on now and put this behind us?” Smärtan inom honom verkade inte ha något slut. Varje sak hon sa till honom underlättade inte smärtan, om inte annat så blev allt bara värre. Efter en stunds tystnad nickade han.
”Yeah, I’m starting a family with Meghan...” Sade han lågmält innan han lät sin blick fastna i hennes chokladbruna ögon. ”I hope you’ll be happy with Moe and uhm.. I won’t be standing in the way.” Han tvekade för en halv sekund innan han vände sig om och öppnade dörren.
“Guess I’ll be seeing you around.” Med dem orden steg han ut ur lägenheten och gick nerför trapporna.Han stannade vid trappans slut och såg sig omkring i det tomma klubbhuset.  Så... Vad skulle han göra nu?

 

 

 

 

 

Austin började ångra att han hade knackat på och började överväga att gå därifrån innan hon hann öppna dörren. Han velade fram och tillbaka med sina tankar tills det slutligen var försent. Han såg hur hennes leende slocknade så fort hon såg vem det var som stod utanför hennes dörr. Med tanke på leendet som hade prytt hennes läppar så började han tro att hon hade väntat sig någon annan. En annan man, sa en elak liten röst i hans huvud. Han hade ingen rätt att tänka sådana tankar. Han hade för i helvete en familj!
”Come in.” Han tog två steg in i lägenheten och stängde dörren efter sig. ”What do you want?” Han förtjänade kylan hon bar gentemot honom. Trots allt var det han som hade burit samma kyla mot henne dem senaste tre dagarna. Varför var hon tvungen att vara så vacker, även när hon var arg?
”I wanted to talk... And can you please look at me, for once.” Han kunde inte släppa bitterheten i sin röst, den kom helt enkelt automatiskt när han pratade med henne nuförtiden. Den bitterheten skulle inte direkt hjälpa honom i denna situation, defintivt inte, därför var han tvungen att försöka jobba bort den i sitt eget huvud.
”So you're talking to me now?” Han suckade tungt. ”I thought you didn’t want anything to do with me anymore? Don’t you have other girls that you can get in bed and then make them knocked up?” Den sved. Han bet ihop käkarna och knot sina hander till bollar för en sekund innan han försökte sig på att slappna. Samt också hålla sig från att skrika åt henne igen, men hon gjorde det minsann inte lätt för honom.
”I.. You.. Fine. I deserved that one.” Muttrade han. Han skulle kunna kasta de samma orden, som han alltid gjorde, i hennes ansikte. Att det faktiskt var hon som hade lämnat honom och han därmed hade haft vilken rätt som helst att ligga med en annan kvinna. Men det skulle inte leda dem någonvart, förutom bakåt och nu var det framåt han försökte komma.

 

 

Under tiden dem hade varit tillsammans hade han lärt sig tecknen på när hon var på väg att brista ut i gråt, därför förstod han vad som pågick med henne i den stunden och allt han ville vara att gå fram till henne och omfamna henne medan han viskade tröstande ord i hennes öra. Det var dock inte hans uppgift längre, hon skulle förmodligen slå honom om han ens närmade sig henne.
”Can you just say what you want?” Han drog en hand genom sitt hår, för hundrade gången den här dagen, och såg i golvet för en sekund innan han såg upp mot hennes ansikte igen.
”I guess I came here to say that I’m sorry. Not for knocking Meghan up or getting on with my life after you left, but because of what I said...” Han tystnade för en eller två sekunder.”.. Or yelled at you the other day. It wasn’t fair to you, to any of us... And I get that you’re pissed at me, these days I’m pissed at everyone so I really do get it.” Han såg sig omkring i lägenheten, allt var sig likt som när hon hade bott där. Han själv hade inte satt sin fot där på sex månader. Däremot var det någonting som fångade hans blick, ett halsband.  Men inget vanligt kvinno halsband som helst, det såg mycket likt ut som det Moe brukade bära.
”Has Moe been here?” Frågade han förvånat. Plötsligt gick det ett ljus upp för honom. ”You’re the special woman he’s been talking about, aren’t you?” Sa han, eller rättare sagt: viskade han.