214. Molotov cocktail

Im, I'm sorry. I really am. I really messed up everything and I regret everything I've done to you." Tiden stod stilla. Austin var inte ens säker på att han andades. Han hade inte sett till Meghan på väldigt länge och var väldigt glad över det faktumet. Förut hade han kanske inte ansett henne vara ”den rätta”, men hon passade in i miljön han levde i och så hade hon några otroligt speciella talanger. Det var några anledningar till att han hade älskat henne. Han hade delat säng med henne, han har för i helvete delat hemligheter med henne. Personen som nu satt vid ett dammigt bord och blev utskälld av Marion var inte den samma som han en gång hade älskat. Meghan var ingenting för honom längre, men ändå kunde han undgå det lilla stinget från såret hon hade lämnat efter sig inom honom. Så fort Marion hade lugnat ner sig och satt sig ner på sin stol tog han själv de sista stegen fram till samma bord och satte sig ner. Samtidigt som han satte sig ner smekte han lugnande Marions arm.
"I heard Simon talk on the phone yesterday, at the toilet. He sounded very upset, so I stood outside the door to listen. He said something about that they would wait to visit you… The Russians have found a new place now. They are located outside of Stockton, in a disused factory. You know the big abandoned building on the right side when leaving Stockton to go north. I think they're planning something. And you are in danger. Especially you... and Marion.” Inte heller Austin kunde undgå den kärleksfulla blick Meghan lät falla på honom. Hans blick var, till skillnad från Meghans, kall och fundersam. Detta kunde vara bekräftelsen till de misstankar Moe hade satt fram åt honom för bara några minuter sedan. När Meghan ställde sig upp följde han henne med blicken, men sa ingenting före han hörde henne trycka ner dörrhandtaget.
”Make sure that Simon remembers that his debt hasn’t been repaid yet.” Han hörde henne dra efter andan, och det bekräftade att hon minsann visste vad han menade med de orden.

 

 

Austin satt under tystnad och såg på den numera tomma stolen som Meghan hade suttit i. Den övergivna fabriksbyggnaden på väg ut från Stockton. Det var där detta krig kunde få sitt slutgiltiga avslut. Grim Reapers skulle kunna leva i frid, utan ryssarna flåsande i nacken. Nya hot skulle dagas, men det var ett senare problem. Vad han nu behövde fokusera på var vilka sprängmedel de skulle använda sig av för att spränga Dimitris tillhåll. Plötsligt släppte Austin ifrån sig ett hest skratt. ”Molotov cocktail...” Mumlade han tyst för sig själv och fortsatte skrocka. När han flyttade sin blick från den tomma stolen insåg han att Marion fortfarande fanns kvar.
”I didn’t realise you liked her that much.” Ett pillemariskt leende ryckte i hans mungipa när han såg på Marion. Med en suck ställde han sig upp, lade sin hand på hennes axel och kramade om den för en sekund innan han styrde sina steg mot kontoret, var han hoppades att Max skulle sitta och låtsas som att han inte hade hört samtalet som pågått ute i bardelen av byggnaden.

 



213. No one wants you here

Austin slöt sig snart upp vid dem och även han blev arg över Meghans besök. ”What the fuck are you doing here? I seem to recall that a certain blonde are banned from ever setting a foot within these walls.” Marion drog en hand genom håret utan att släppa blicken från Meghan. Hon ville bara ge henne en rak höger och sedan dra henne ut från klubbhuset, dra henne i det blonda, äckliga håret. Hon fick ta ett djupt andetag för att behärska sig.
"Im, I'm sorry. I really am. I really messed up everything and I regret everything I've done to you." Marion fnös, hon visste inte om hon skulle tro hennes ursäkt. Hon visste hur Meghan var och det skulle inte förvåna henne om hon var här för att förstöra för dem igen och försöka få tillbaka Austin.
"Why are you here?" Marion orkade inte höra på hennes ursäkter.
"I have some news about the Russians. " Marion himlade med ögonen. Jo, visst. Nu skulle hon försöka vinna deras förtroende.
"I heard Simon talking to Dimitri on the phone yesterday." Var hon fortfarande tillsammans med Simon? Detta kanske var ett av Dimitris verk? Lura in sig i klubben för att få en massa information.
"Oh please!" sa Marion spydigt och ställde sig upp."
"Can't you get the hell off the club and leave us alone?" Marion började bli riktigt irriterad nu. "Can't you understand." Marion la sina händer mot bordskivan och lutade sig över bordet mot Meghan. "No one wants you here." fräste hon. "So, leave!" hon kokade av ilska.

 

 


"This is important." Meghan darrade på rösten.
"Okey, fine. fine." Marion satte sig ner på stolen igen med armarna i kors över bröstet. "Tell us, the big lie. That you are sorry and that you want our forgivness so that you can come back to the club again and make our lives a hell again." Marion gav Austin en snabb blick innan hon kollade på Meghan med en blick med avsky.
"Okey." Marion såg hur Meghan tog ett djupt andetag och hon kunde inte undgå att se skräcken som vilade i hennes ögon. Kanske var hon verkligen här för att berätta vad Simon och Dimitri hade pratat om. Hon kanske inte alls var här för att förstöra mellan henne och Austin, utan här för att rädda dem?
"I heard Simon talk on the phone yesterday, at the toilet. He sounded very upset, so I stood outside the door to listen. He said something about that they would wait to visit you." hon tog ett djupt andetag. "The Russians have found a new place now. They are located outside of Stockton, in a disused factory. You know the big abandoned building on the right side when leaving Stockton to go north. I think they're planning something. And you are in danger. Especially you.. and Marion." Marion kunde inte undgå att se den kärleksfulla blicken som Meghan gav Austin när han sa att han var i fara och bilden på dem tillsammans dök i hennes minne och fick det att hugga till inom henne. "I .. i must go now before Simon realize that im here." hon ställde sig upp och styrde sedan sina steg mot dörren.

 



212. Let's bait them

Bara tanken på att ryssarna skulle kunna vara i närheten var oroväckande, speciellt med tanke på historian som Marion delade tillsammans med dem. Grim Reapers hade lyckats hålla dem något sånär på avstånd med de lurendrejerierna som de hade kommit undan med. Tydligen skulle det krävas mera än små fulingar för att hålla dem undan. Austin drog sin tumme längs med underläppen medan en bekymrad rynka bildades i hans panna. Vad skulle de göra nu? Sista utvägen var att storma varuhallen med gevären i högsta hugg, eftersom det skulle resultera i mera blod än vad han var villig att spilla. Han ville definitivt inte ge över de affärer Grim Reapers hade, även om han sakta men säkert försökte få bort de mest olagliga affärerna för gott. En del av männen skulle inte gilla det, med tanke på hur stor dragningskraft pengar kunde ha. Ljudet av Marions röst väckte Austin från sina grubblande tankar. Han tog emot den rykande kaffekoppen som Marion räckte över åt honom och gav henne ett litet leende.
"Good morning handsome." Han tog emot kyssen och besvarade hennes morgonhälsning före han smakade av kaffet. Eftersom han inte ville oroa henne på något vis försökte han hålla god min, vilket visade sig inte behövde vara länge i och med att Moe schasade iväg henne innan han själv hann göra det.
”We need to handle this before they do something.
Before they do something to her.” Austin talade lågmält och nickade in mot Marion. “She can’t find out how close they really are.” Han stängde tyst dörren till balkongen och vände sig återigen mot Moe. Det var då det slog honom.
”Let’s bait them. Lure them out from the warehouse, or not, and then blow it up.” Bara tanken på en suverän explosion gjorde honom exalterad. “Charlie is good with the explosives, lucky for us he’s back.”
En slags barnslig längtan och glädje lyste I bade Austin och Moes ögon.

 

 

 

 

 

Efter att ha gått igenom hur de skulle kunna spränga hallen utan att spränga heller området steg de in i den tomma lägenheten. Där inne var det knäpptyst och ingen Marion sågs till. Därför antog han att hon var nere vid klubbhuset.
”Go down to the shop and tell Charlie to come by the clubhouse once his shift is over.”
Han gav Moe en klapp på axeln och skickade ner honom för trapporna. Själv hämtade han en svart t-skjorta att sätta på sig, och på vägen ut snappade han till sig sin läderjacka. Ute på parkeringen var det inte mycket liv, men inuti garaget hörde man rockig musik som ekade mellan väggarna, ljudet av metalldelar som slogs mot varandra samt män som vrålade åt varandra för att höras över allt oljud. Själv styrde han sina steg mot klubbhuset för att söka rätt på Max, samt Marion.  Han tyckte inte om tanken på att Marion gick ensam nu när ryssarna var så pass nära. När han steg in i klbbhuset möttes han av en syn han allra minst skulle ha anat. Dmitri skulle han inte ha varit helt förvånad över att se. Där vid ett bord, mittemot Marion, satt Meghan. Kvinnan som hade lurat honom, varit otrogen mot honom och nästan krossat hans hjärta. Ett ögonbryn höjdes i förvåning.
”What the fuck are you doing here?
I seem to recall that a certain blonde are banned from ever setting a foot within these walls.” Han rörde inte en min, han tog inte ens ett steg framåt. Han bara stod där och såg kallt på Meghan. Detta var en distraktion han definitivt inte behövde just nu.

 

 

 

 




211. I think he is doing dirty stuff with your mother

Marion lindande en handduk runt den blöta kroppen. Hon kunde höra hur Austin och Moe pratade med varandra ute på balkongen men hon kunde inte utskilja några ord. Hon lämnade badrummet och stängde sedan in sig i sovrummet där hon letade reda på någora kläder. Hon gav sängen en blick och ett leende spred sig på hennes läppar. Kvällen innan dök upp i hennes minne, kvällen då Austin bad henne flytta in, kvällen då de äntligen blev sambos. Lyckan bubblande inom henne. Hon hade längtat efter detta så länge nu. De hade haft sina upp och ner gångar men hon kände på sig att ingenting kunde förstöra för dem nu. Det var dem nu, förevigt.
Hon drog på sig ett par jeans shorts och ett linne. Kammade igenom det blöta håret och lämnade sedan sovrummet. Austin och Moe stod fortfarande ute på balkongen och samtalade med varandra. Vad de sa kunde hon inte höra. Hon satte på kaffe i kaffepannan och dukade sedan fram frukost. Hon ställde även fram frukost till Moe ifall han ville ha.
Med tre koppar blanserade i hennes två händer lämnade hon köket och styrde sina steg ut mot balkongen.
"I hope I'm not disturbing." sa hon och kollade på de båda männen. Men hon visste att hon störde då de var uppe i en het diskussion när hon klev ut på balkongen.
"Here you go." Hon gav de båda männen varsin kopp kaffe och ställde sig sedan bredvid Austin. "Good morning handsome." sa hon glatt och gav Austin en mjuk kyss på kinden. Marion satte sig ner vid det lilla bordet som stod ute på balkongen. "What a lovely day." hon förde kaffekoppen mot munnen och drack en klunk av den heta drycken.


Marion kunde inte undgå att se de blickar som Moe gav henne, blickar som ville att hon skulle lämna dem i fred.
"Hm, Marion." Moe släppte inte blicken från henne. "Could Austin and I talk alone for a couple of minutes?" Hon kunde höra på hans röst att han var irriterad över att hon hade avbrutet dem. Hon drack några klunkar av det varma kaffet och ställde sig sedan upp.
"Sure, im sorry." hon gav dem båda en blick innan hon klev in i lägenheten. Hon satte sig ner vid köksbordet och började äta av den framdukade frukosten. När hon hade ätit klart var de båda männen fortfarande ute på balkongen. Utan att säga till dem vart hon gick lämnade hon lägenheten. Hon var lite irriterad över att Moe bara hade klampat in. Hon hade hoppats på att hon och Austin skulle få ha en dag tillsammans, bara dem. Men det var alltid någon som ville störa dem.
Det var full aktivitet nere i verkstaden, männen var i full gång med att laga bilar och andra fordon.
"Hello hottie." Marion stelnade till när hon hörde vem det var. Hon vände sig sakta om och fick syn på Charlie. Han lämnade verkstaden och gick mot henne samtidigt som han torkade av sina oljiga händer på en tygtrasa. "What are you doing?" han drog en hand genom det långa håret och gav henne en flörtig blick.
"Ehm." hon visste inte vad hon skulle svara. "Im gonna meet my father." utan att vänta på Charlies svar skyndade hon iväg till klubbhuset.
"He is not home. I think he is doing dirty stuff with your mother." ropade Charlie efter henne.
Marion orkade inte bry sig om det Charlie hade ropat efter henne. Hon visste att Charlie inte var farlig, men hon litade helt enkelt inte på sig själv. Hon kunde lika gärna falla för hans charm. Men hon skakade snabbt bort tanken.
Marion klev in i den dunkla lokalen och det tog ett tag innan hennes blick vande sig. Hon tvärstannade vid dörren. Inne i lokalen satt en blondin, en blondin som hon helst av allt inte ville se igen.
"What.." Marion kollade irrterat på Meghan. "What are you doing here?" Marion la armarna i kors över bröstet och gav henne en arg blick. 
"I.. I just want to talk." Meghan lät ledsen. 
"To talk?" Marion gav ifrån sig ett frustande skratt. "I don't want to talk to you." Marion vände sig om och var precis på väg att öppna dörren till lokalen när Meghan stoppade henne. 
"No, don't go."

 
 



210. Who the fuck let you in?

När man för första gången lät sin blick falla på Austin Haynes, så var nog inte första tanken att man ville ha en mysig filmkväll med honom. Det hade aldrig varit hans grej. Att sitta hemma och mysa och se på en klyschig romantisk komedi. Inte ens med Meghan hade han fått för sig att göra någonting sådant... pojkväns-aktigt. Då hade Meghan förstås varit den där bruden som gjorde allt för att imponera på männen i klubben. Hon svor, drack, ställde upp i armbrytning och tatuerade sig på alla möjliga ställen på kroppen. Meghan hade alltså inte varit den där mysiga typen, hon ville bara bevisa sin värdighet som klubbledarens flickvän. Annat var det nu med Marion, hon hade en tendens att locka fram den där pojkväns-aktiga sidan ur Austin. Hon fick honom att sätta sig ner och ta det lugn och bara andas, om så bara för en stund. Fast då fanns det givetvis de gånger då han definitivt inte fick ta lugnt och hon bokstavligen tog andan ur honom.

 

 
 

För första gången på väldigt länge vaknade inte Austin av vartenda litet ljud, han fick äntligen sova djupt. Det var någonting han inte hade gjort på... Ja, han kunde inte ens minnas när han senast skulle ha sovit så djupt att han inte ens vaknade till ljudet av någon verkade vilja bryta sig in i hans lägenhet. Det var inte förrän någon ruskade om honom med sådan kraft att han höll på att flyga ur sängen som han vaknade upp.
"Hey, Sleeping Beauty. Wake up. I have news." Det var det första han hörde, och rösten som sa det var ingen vacker len kvinnoröst. Nej, det var en tobakshes manlig röst. Så när han slog upp ögonen och möttes av Moes flin morrade Austin irriterat till och knuffade bort Moe från sig.
”What the fuck?”  Han var snabbt upp på fötterna och drog en hand över ansiktet. ”Who the fuck let you in?” När han sedan lät blicken falla på sängen och såg att den var tom påmindes han om att Marion bodde ju hos honom nu. Det var en tanke som han skulle få vänja sig vid. Han suckade irriterat och drog på sig ett par jeans som hängde över stolsryggen.
”News... What kind of news are important enough to wake me up like this?” Han gäspade stort och gnuggade sig i ögonen. Moe såg sig vaksamt över sin axel innan han lutade sig in en aning.
“We think that we’ve seen Russian activity downtown.” Det fick honom minsann att vakna till. Ett ögonbryn höjdes i intresse till vad Moe hade mera att berätta. Austin nickade ut mot balkongen innan han såg ut genom sovrumsdörren, för att försäkra sig om att Marion inte stod utanför och tjuvlyssnade. Han nappade till sig ett paket cigaretter och gick ut på balkongen. Han behövde inte säga någonting, utan en blick räckte gott och väl för att få Moe att börja berätta med lågmäld röst, så länge han själv tände på sin cigarett.
”TJ and me went out for a run last night, and when we came back we saw some unknown bikes outside a warehouse downtown. It might be the Russians but it could also be just some random dudes...” Precis som Austin slog även Moe ut en cigarett och tände på den. Austin gned sin hand över sin skäggstubb med en fundersam blick.
”Might be worth checking out... If it’s the Russians we need to get rid of them. Before Marion finds out, and she will not find out about this. If she does, she’ll freak out and that’s not something I need right now.” Han drog ett bloss och såg ner mot klubben. “Call the guys. When the sun goes down, we go check it out.”

 



Hey, Sleeping Beauty. Wake up. I have news

Marion hade utan att tveka, sagt ja till Austins erbjudande om att flytta in. De hade redan samma dag tömt Charlies lägenhet och flyttat in Marions saker in till Austins lilla lägenhet. Det hade varit på gränsen att hennes saker inte skulle få plats. Men efter mycket fix hit och dit så hade de lyckats vi in alla saker.
Medan hon stod där, i hans lägenhet, kunde hon inte undgå att känna ett sting av oro. Skulle de verkligen klara av livet som sambos? Eller skulle de gå varandra på nerverna de första de gjorde? De hade varit en viss trygghet att ha varsin lägenhet, hade de känt att de ville vara ifrån varandra en natt så hade de kunnat gå till varsin lägenhet. Men inte nu.
Resten av eftermiddagen spenderade de tillsammans i Austins lägenhet. De lagade middag tillsammans för första gången. De myste framför en bra film och sedan gick de och la sig, eller ja, de sov inte direkt. Istället fortsatte de där de hade avslutat för bara några timmar sedan. Deras kroppar tätt ihop, deras händer trevande längst varandras kroppar, passionerade kyssar.


Dagens första solstrålar sken in genom sovrumsfönstret, men väckte varken Marion eller Austin. Istället vaknade de av att någon bankade som en galning på ytterdörren. Eller Marion vaknade iallafall. Med täcket lindat runt den nakna kroppen, gick hon med sömniga steg mot ytterdörren. Med ett gäspande öppnade hon dörren och möttes av Moe's ivriga ansikte. När han fick syn på Marion, inlindad i täcket, höjde han på ena ögonbrynet medan han klädde av henne med blicken.
"Oh, I see you're already ready." hans tonfall var flörtigt och fick Marion att svepa armarna hårdare om täcket ifall han skulle få för sig att försöka rycka av henne det. Fast han hade ju sett henne naken förut så det skulle inte vara någon nyhet.
"Don't look so scared." han fyrade av ett charmigt leende. "I'm just kidding of course. Is Austin awake? I need to talk to him right now."

 

 


"He is sle.." mer hann hon inte säga fören Moe stegade in i lägenheten med snabba steg.
Han försvann in i sovrummet och Marion kunde se hur han ruskade hårt i Austin medan han pratade med hög röst. "Hey, Sleeping Beauty. Wake up. I have news."
Marion låste in sig på toaletten för att inte verka allt för nyfiken, även ifall hon helst av allt ville höra varenda ord som Moe hade att berätta. Men hon visste att hon på något sätt skulle få veta en del av det vid dagens slut.




208. Then let's savor every second of it

”Well, thats because this is the only place where we can be alone.” Tragiskt nog var det Marion sa sant. Det var ingen skillnad om de var I hans lägenhet eller I klubbhusets lagerförråd, så var det alltid någon som skulle störa dem. På ett eller annat vis.
”I love you.” Tre ord, det var allt. Tre ord som gjorde någonting med honom. Det var någonting som vaknade upp inom honom varje gång han hörde de tre små orden falla över Marions ljuva läppar.
”I love you too...” Mumlade han mellan de kyssar han besvarade hennes med. Det var någonting mellan Austin och Marion som han aldrig hade upplevt förut. De hade en passion som brann hetare än någonting annat. Det var ingen skillnad om de hade varit ifrån varandra en dag eller ett år, elden inom dem slocknade aldrig. De hade haft sina stridigheter och olyckor, något som fortfarande skulle komma att ske, men ändå hittade dem alltid tillbaka till varandra. På ett eller annat vis.
Austins händer gled över Marions lena kropp och följde strömmen från det heta vattnet som rann över dem. Lustarna och passionen rev och slet inom honom. I ett lustfyllt ögonblick lyfte han upp Marion och pressade upp henne mot den kalla kakelväggen.
"I want this moment to be forever." Och det var precis vad han tänkte göra. “Then let’s savor ever second of it.” Mumlade han. För alltid var en lång tid, men han skulle njuta av varje stund han hade tillsammans med Marion. Den här gången skulle han inte ta någonting för givet.

Med en handduk virad kring sina höft och en annan handduk i sin hand, med vilken han torkade sitt hår med, stegade han fram till Marion och log sitt skeva busiga leende.
”I’ve just showered, but I still feel very dirty.” Han placerade en kyss på hennes läppar och kastade sin handduk över axeln. När han sträckte sig efter byxorna, som han hade kastat över en stol, fick han se Charlies ryggsäck. Vilket påminde honom om att Charlie var tillbaka och att detta tekniskt sett var hans lägenhet och inte Marions.
”You know.” Började han, lät handduken falla från höften och drog på sig sina byxor. ”Since Charlie’s back you can always stay with me, if you’d like.” På det sättet skulle Austin alltid kunna hålla ett öga på Marion och beskydda henne, samtidigt som han fick ta vara på varje stund. Vilket var vad han hade lovat sig själv. Han sträckte sig efter sin tröja och vände sedan blicken mot Marion för att invänta hennes svar.

 
 
 



207. I want this moment to be forever

Ett leende spred sig på Marions läppar när hon hörde ytterdörren till lägenheten öppnas och sedan stängas. Austin hade nappat på hennes erbjudande och äntligen skulle hon få vara ensam med honom igen. Men ändå kunde hon inte undgå att känna ett sting av oro. Tänk om det var Charlie? Hon vågade inte vända sig om och se vem det kunde vara. När hon sedan hörde den bekanta mansrösten slappnade hon av.
”How come we always meet in the shower...?” hon vände sig om för att det vackra ansiktet som fick hennes hjärta att bulta. Marion fortsatte le.
”Well, thats because this is the only place where we can be alone.” det var sant. Vart dem än befanns sig så dök det alltid upp någon och störde dem, var det inte Max så var det någon annan i klubben. Här kunde de i alla fall vara för sig själva.
Marion lät händerna vila på Austins bringa medan hon kollade in i de blåa ögonen.
”I love you.” sa hon sedan och kysste de underbara läpparna, som gjorde hela hennes kropp alldeles varm. Marion hade en känsla av att det alltid skulle vara dem nu. Ingenting skulle kunna sära på dem igen. De hade varit med om så många motgånger men hade hela tiden hittat tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Även ifall vägen hit hade varit ett rent helvete. Hon tänkte ofta tillbaka till den tiden då hon hade fått reda på att hon var gravid. Hur hade deras liv sett ut om hon hade berättat för honom direkt? Hade de levt lyckliga tillsammans med deras barn? Eller hade det gjort så att de hade splittrats igen? Inte dag gick utan att hon saknade det lilla livet som hade börjat växa inom henne, även ifall det var så tidigt så hade hon redan börjat älska barnet. Men hur skulle livet på en motorcykelklubb för ett barn se ut? Hon trängde bort tankarna och återvände till nuet. Det var alldeles för tidigt för att börja tänka på barn.


Hennes kropp hungrade efter hans beröringar. Och hon fattar inte hur hon kunde överleva utan hans beröringar under den tiden de inte var tillsammans. Han hade blivit som en drog för henne och det hade börjat igår. När dem hade återförenats med varandra.
"I want this moment to be forever." viskade hon fram mellan de passionerade kyssarna. När hon var i Austins famn kändes det som om det inte fanns några problem utanför huset väggar. Men problemen var nu värre än någonsin, både för klubben och dem själva. De visste aldrig när Dimitri skulle slå till och varenda dag gick hon runt och oroade sig över att få ett samtal av Dimitri som ville ha mer information om klubben.
Marion sköt åter igen bort tankarna om världen utanför och tryckte sedan sin hungriga kropp mot Austins samtidigt som hon drog fingrarna genom Austins hår.

 
 



206. That I do

Austin nickade, en aning överraskad men han var glatt överraskad. Klubben skulle må bra av att ha Charlie tillbaka vid bordet.
”I’ll bring it up at the table today.” Charlie nickade tacksamt och klappade Austin på axeln. Han mötte Max’s godkännande blick. Man kunde i princip säga att Max var ängeln som satt på hans högra axel, han var ängeln som viskade de dömande orden eller gav de goda råden. Det var därför inte konstigt att han var Austins VP, vice president. De tyckte båda väldigt mycket om Charlie och hade båda två varit väldigt besvikna när Charlie hade valt att leva livet på vägen istället för i klubben. Nu när han var tillbaka skulle de förmodligen kunna få en bättre överhand på Dimitri. Charlie var inte bara en hård man med ett vackert yttre, han var listig och en jäkligt bra man att ha vid sin sida när det hettade till. De hade växt upp tillsammans, lärt sig att hantera en motorcykel tillsammans och träffat sina första tonårskärlekar på samma plats. Hade det inte varit för att Charlie hade valt vägen före klubben hade han troligen blivit hans VP när han hade fått stiga till tronen som ledare över Grim Reapers.

 

Allas blickar vändes mot dörren när den slog upp och en Marion med rufsigt hår steg in i klubbhuset. Bakom sig hörde han Moes lågmälda och undertrycka skratt och ett leende spred sig på hans läppar. Det var hans old lady det. Ett ögonbryn sköts upp en aning när han såg de allvarliga blickarna hon riktade mot Charlie. Inget flirtande där minsann. Det var nästan så att Charlie lyfte händerna som för att ge upp och backa undan, bara nästan.
”Austin, you know where to find me.” Ett lystet leende ryckte i hans mungipor när han såg efter henne när hon gick upp för trapporna.
”That is one fiesty lady you have there.” Hörde han Charlie mumla.
”That I do... And her parents are sitting at the bar.” Han skrattade till, ställde sig upp och klappade Charlie på axeln med en blick som sa ‘lycka till’. Han kunde se att varken Moe eller Carol tyckte om det Charlie sa och det roade honom något oerhört. Innan han gick knde han se hur Charlie försökte sig på ett oskyldigt uttryck. Så utan att säga någonting mera följde han Marions fotsteg uppför trapporna och in i hennes lägenhet. Från badrummet hörde han vattnet som rann och det lystna leende lekte återigen över hans läppar när han tog av sig sina kläder och gick till badrummet med tysta steg. Från dörren kunde han se hennes bara ryggtavla och vattnet som rann ner över henne. Försiktigt slöt han upp bakom henne och kysste hennes axel.
”How come we always meet in the shower...?” Mumlade han. Inte för att han klagade. Definitivt inte.

 
 



205. You know where to find me..

Marion kollade på de två männen. 
”If I were a girl, I sure as hell wouldn’t give up the opportunity to sleep with that piece of manmeat. Hell I could probably do it even if I weren’t a girl.”
 Moes ord fick dem båda att brista ut i ett hysteriskt skratt. Marion rörde inte en min, själv tyckte hon inte alls att det var kul. De betedde sig som två småbarn. En djup suck slank ur henne och snart hade de två männen lugnat ner sig. 
”That’s Charlie alright... I’ll talk to Charlie and make sure he doesn’t try to sleep with you again. Unless you want to.”
 Marion gav honom en sur blick.
”Are you crazy?” Hon tystnade när Austin gav henne en kyss på kinden. Hon kunde inte vara arg på honom, han var ju inte boven i det hela. Men hon gillade inte att han och Moe skrattade åt henne. ”I’ll get dressed and head down to the clubhouse and talk to Charlie. Go back and get dressed.” fortsatte Austin och när han sedan böjde sig fram för att viska att hon inte skulle byta om kunde hon inte undgå att le. 
Hon stannade kvar i köket efter de hade lämnat lägenheten. Hon hällde upp lite kaffe i en kopp och drack några klunkar av den varma drycken. Marion kollade ner på sina kläder, hon var fortfarande klädd i den ljusgula pyjamasen och håret stod åt alla håll. Hon var verkligen inte sugen på att gå klädd så här resten av dagen. Hon lät den tomma kaffekoppen stå kvar och lämnade sedan lägenheten.

 

 

Alla satt inne i klubbhuset och hennes mamma och Max gav henne frågande blickar när hon steg in. Austin och Charlie satt vid ett av bordet. Charlie log roat mot henne när hon gick fram till dem. 
”Im gonna get a shower now, so i hope that i can be alone.” hon kollade hela tiden på Charlie när hon talade. Hon strök sedan en hand över Austin’s hjässa innan hon styrde stege mot lägenheten. Innan hon försvann uppför trappan vände hon sig om och kollade på Austin.
”Austin, you know where to find me.” sa hon med ett lite flörtigt uttal, utan att bry som om att Max och Carol hörde. När hon öppnade dörren till lägenheten var hon rädd för att Charlie hade rört om lägenheten och ställt in sina saker. Men allt var i sin ordning. Han hade till och med slängt de handdukar han använt i tvättkorgen.  Det enda som inte var som förut för hans stora bag som stod innanför ytterdörren. 
Hon låste inte dörren till badrummet ifall du Austin skulle nappa på hennes erbjudande och hon hade en känsla av att Charlie inte skulle våga sig upp hit när han visste att hon var här. Hon var ju som sagt Austin old lady nu och då vågade ingen säga emot. Det var ett under att Moe hade vågat bli tillsammans med henne när han visste att hon och Austin fortfarande hade känslor för varandra. 
Vattnet var varmt och skönt. Hon stod där med slutna ögon och tänkte på kvällen innan. Ett leende spred sig på hennes läppar. Lyckan var enorm, lyckan över att hon och Austin äntligen hade hittat tillbaka till varandra. De hade varit med om så mycket tillsammans. Både bra och dåliga saker, men det var mer av det sistnämnda och hon kände på sig att problemet inte var över. Men de hade nu löst ett problem, nu kunde de äntligen vara tillsammans igen. Fast det skulle inte förvåna henne ifall Meghan dök upp igen i ett försök att göra Marions liv till ett helvete och även ta Austin ifrån henne. 

 



204. Welcome back brother

Både Austin och Moe tystnade när de hörde ljudet av snabba fotsteg i trapphuset. Man kunde se hur road Moe var i den stunden då Marions suck hördes, och Austin anade att samma roade uttryck lyste i hans egna ögon. Att Marion såg så pass skärrad ut gjorde inte saken bättre. Inte heller det hon berättade efter att hon satt sig ner vid köksön.
"I have just been through something terrible. I went into my apartment and there was a naked man with ... with a big .." Trots hans tappra försök att hålla minen kunde inte Austin hålla sig från att frusta till en gång, likaså Moe. Austin försökte sig på att nicka förstående men leendet ryckte i hans mungipor. Nog hade Charlie allt en stor... mandom. Utan tvekan. Han var en väldigt stor man, så det var egentligen inte så förvånande.
"And he also ask me to stay and.. i think he wanted to have sex with me." Det var han inte heller förvånad över. Marion var vacker, väldigt vacker, och det var därför ingen överraskning att Charlie ville ligga med henne. Han låg förstås med allt som hade en puls, men i det här fallet hade det nog ingenting att göra med att Marion hade en puls.
”If I were a girl, I sure as hell wouldn’t give up the opportunity to sleep with that piece of manmeat. Hell I could probably do it even if I weren’t a girl.” Utbrast Moe och smakade av kaffet som han höll I sin hand. Moes minspel fick Austin att släppa loss sitt nedtryckta skratt. Efter att han hade fått lugna ner sig och ta några djupa andetag vände han blicken mot Marion.
”That’s Charlie alright... I’ll talk to Charlie and make sure he doesn’t try to sleep with you again. Unless you want to.” Han såg på henne med ett höjt ögonbryn och en frågande blick. ”If he moves back in depends on whether he is here to stay or just here for a couple of days.” Han svepte det sista ur sin kaffekopp, gick fram till Marion och kysste henne på kinden innan han satte undan den tomma koppen.
”I’ll get dressed and head down to the clubhouse and talk to Charlie. Go back and get dressed.” Han tog några steg mot henne för att luta sig in och viska. ”Or don’t... I like you this way.” Med ett charmigt och busigt leende lekande på läpparna gick han iväg för att klä på sig.

 

Väl nere vid klubbhuset såg han att de enda som satt där var Max och Carol, medan en av gröngölingarna bar in lådor med sprit till förrådet. Han nickade i en hälsning åt dem innan han riktade sin blick mot trapporna när tunga steg hördes.
”He’s alive!” Hojtade Austin med ett glatt leende och omfamnade Charlie i en kram. ”Welcome back brother.” I tur och ordning omfamnades Charlie av de som kände honom från förut, före de satte sig ner vid ett av borden.
”So, what brings you back to Stockton. Except for scaring the shit out of my sweet Marion with that anaconda of yours.” Bakom sig hörde han Carol hosta till och han kunde känna hennes blickar bränna honom i nacken. Charlie brast ut i skratt.
”I just came out of the shower, and I didn’t know she was spoken for. I got kind of bored by the nomad life, wanted a change of scenery. So you could say I came back to stay… If you'll have me.”

 
 
 
 



203. ...there was a naked man with ... with a big ..

"Well, i think i should go now." hon backade bakåt tills hennes rygg slog i ytterdörren.
"You can stay if you want." hon hörde på tonen på hans röst att han var ute efter något. Mannen tog några steg mot henne med ett flörtigt leende på läpparna. "I wont tell anyone."
"Eh.." fick hon ur sig. Hon greppade tag om handtaget och skyndade sig sedan ut. Hon sprang nedför trappen, rädd för att Charlie skulle följa efter henne. Nere i klubbhuset satt Carol och Max och de kollade frågande upp på henne när hon småsprang genom baren och ut ur klubbhuset. Hon saktade inte av farten fören hon var framme vid Austins dörr.
Snabbt öppnade hon dörren och stängde den sedan efter sig med en smäll. Hon lutade sig mot ytterdörren och andades ut, helt ovetandes om att Austin och Moe satt i köket. När hon sedan fick syn på dem hoppade hon till av rädsla.
"Oh shit." gav hon sedan ifrån sig.

 


Marion suckade och satte sig vid köksön.
"I have just been through something terrible." hon drog handen genom håret och kollade på de båda männen. "I went into my apartment and there was a naked man with ... with a big .." hon viftade med armarna. "Yeah, you know. I saw him naked, all of him." Hon hade i princip sett allt på den mannen, fram, bak. Egentligen var det hon inte såg fult, utan kanske en fröjd för ögat. Hon skakade undan tanken.
"Charlie is back." Åter igen drog hon handen genom det tjorviga håret. Hon var fortfarande klädd i hennes pyjamas och hennes hår stod åt alla håll.
"And he also ask me to stay and.. i think he wanted to have sex with me." hon vandrade med blicken mellan Moe och Austin för att se deras reaktion till det hon berättade. Men hon hade en känsla av att dem bara skulle tycka hon va fjantig och skratta åt det hon sa.
"So he moves back to the apartment now?" Tanken på att flytta ut från den lilla lägenheten var inte så lockande. Hon trivdes i den lägenheten och hade varit hennes trygga hem till och från. Vart skulle hon annars ta vägen? Lägenheten inne i staden ville hon inte tillbaka till, där kände hon sig inte alls säker. Hon kunde alltid flytta in hos Austin? 

 



202. So, ladycompany huh?

Natten som Austin och Marion hade spenderat tillsammans hade, med brist på ord, varit speciell. Så därför var det inget under att han hade somnat så pass fort och djupt som han hade gjort, efter det att maten hade blivit uppäten. För första gången på väldigt länge sov Austin som en bebis. Inga drömmar som störde hans nattsömn, inte heller någon paranoid känsla av att någon skulle stå vid hans säng med en pistol riktad mot hans huvud. Att vara en så gott som efterlyst man gjorde att man inte sov så sött. Kanske hade det någonting med känslan av Marions varma kropp mot sin egen som gjorde att han kände sig... trygg nog att få sova ut. Vad det än var så klagade han absolut inte.

 

Morgonen efter vaknade han av att det bankade på hans ytterdörr. Ett irriterat stön slank ur honom när han satte sig spikrakt upp i sängen. I ögonvrån lade han märke till en pappersbit som låg bredvid honom på den plats Marion borde ha legat på. För en sekund sjönk hans hopp och tanken på att Marion hade lämnat honom igen dök upp i hans huvud. Yrvaket och en aning nervöst ögnade han igenom lappen, kände en våg av lättnad skölja över honom innan han kravlade sig upp ur sängen och drog på sig ett par jeans för att sedan gå och öppna dörren.
”Don’t break my door, you idiots!” Hojtade han irriterat, sådär passligt irriterad som man blev när någon väckte en. Han öppnade dörren för se den största idioten av dem alla stå där med det mest idiotiska flinet någon kunde åstadkomma. Moe.
”So, ladycompany huh?” Moe skrattade retsamt och klappade honom på axeln, likt en stolt far. Moe sniffade i luften och hans min blev en aning besviket. ”No coffee?” Austin gav ifrån sig ett ljud som var en blandning av ett skratt och ett fnys.
”I didn’t really have time to put it on since you almost tried to kick down my door, just to acknowledge that Marion spent the night here.” Han nickade åt Moe som för att visa honom in i lägenheten innan han själv styrde sina steg mot köket för att lägga på kaffet. Han drog en hand genom sitt rufsiga hår och satte sig ner vid köksön för att tända en cigarett. Det var någonting speciellt med dagens första cigarett, solens strålar som sken in genom fönstret och doften av nybryggt kaffe. Det var få saker som slog det. Det fanns en definitiv sak som trumfade den känslan utan tvekan, och det var givetvis känslan av frihet när man sätter sig på motorcykeln och kör iväg. Moe hällde upp två koppar kaffe åt dem båda och gav den ena åt honom och satte sig ner vid köksbordet.
”Did you know that Charlie’s back in town?” Mumlade Moe med en cigarett i mungipan medan han försökte tända på den. Austin nickade, drog in ett bloss och andades sakta ut.
”Yeah... Wonder if he’s staying or not this time.” Mumlade han eftertänksamt innan det slog honom. ”Oh shit! Marion is over there right now.” Han tittade på Moe med stora ögon innan de båda två brast ut i skratt. Bara tanken på vad Charlie tänkte när han steg in i hans förändrade lägenhet fick dem att kikna av skratt. Austin visste inte hur det såg ut nu, men förra gången han hade sett lägenheten hade den varit väldigt... rosa.

 
 



201. So you must be the woman..

Marion log mot Austin medan hon åt. Hennes mage kurrade nöjt när hon fick i smörgåsen.
"Hold on." Marion följde Austin med blicken när han klev upp från sängen och gick fram till sovrumsfönstret. Hon kollade frågande på honom. "Charlie’s back in town.” Marion nickade. Charlie? Varför kändes det namnet så bekant. ”He can wait ’til tomorrow. Right now I only have time for you and this delicious food.” hon fortsatte le. Han var så vacker, även ifall han inte alls åt på ett vackert sätt, men det gjorde honom bara charmigare. När hon hade fått i sig maten och magen blivit nöjd la hon sig under täcket och granskade Austin. Det kändes som att turer äntligen var på deras sida, men ändå kunde hon inte undgå att känna rädslan komma krypandes. Samtalen från den mystiske mannen hade kommit tillbaka, men det var inget som hon hade planerat att berätta för Austin, i alla fall inte ikväll. Hur länge skulle de få vara lyckliga tillsammans innan helvetet bryter lös igen?

 

Marion somnade ganska snabbt efter de hade ätit och vaknade inte fören nästa morgon av att solen sken in genom fönstret, rätt på hennes ögon. Med en suck la hon kudden över huvudet i ett försök att somna om, men Austins höga snarkningar var för tillfället värre en solens starka strålar. Hon satte sig upp i sängen och gnuggade sig lätt i ögonen för att få blicken att klarna. Med trött steg klev hon upp från sängen och gick fram till Austins sida, hon gav honom en lätt kyss på pannan innan hon vandra ut från sovrummet och in till badrummet. Hennes kläder låg fortfarande slängt på golvet vid badkaret. Snabbt drog hon på sig dem och fortsatte sedan ut till köket, där hon skrev en lapp till Austin, en lapp där det stod att hon gått över till sig för att duscha och att hon sedan skulle komma tillbaka med frukost. Lappen la hon på hennes sida av sängen innan hon lämnade lägenheten.
Ute sken solen och det var relativt lugnt. Några av männen jobbade i verkstaden. Utanför klubbhuset satt Moe tillsammans med TJ. Marion såg de blickar som de gav henne när hon gick förbi dem, klädd i endast pyjamas. De sa ingenting men hon förstod direkt att de visste vart hon hade spenderat natten.
När hon klev in i klubbhuset kände hon doften av kaffe och hon hoppades innerligt att inte hennes mamma och Max var där just nu. Ingen syntes till och en lättad suck slank ur henne när hon gick upp för trappan till lägenheten. Hon förde nyckeln till dörren men såg till sin förvåning att dörren redan var öppen. Hon måste ha glömt att låsa den kvällen innan.

 

När hon stiger in i lägenheten hör hon vattnet porla i duschen. Hade hon glömt att stänga av vatten kranen igår? Vattnet slutar rinna, någon är där inne och det är då som hon kommer ihåg varför namnet Charlie lät så bekant. Det var han som bodde i denna lägenhet innan henne, han som bara hade stuckit. Men nu var han tillbaka. Hon backade mot ytterdörren och skulle precis vända som om för att gå ut när en lång kraftig man kliver ut från badrummet, klädd i, ja ingenting. Ett leende sprider sig på hans läppar när han får syn på henne. Marion står som förstenad och vet inte vart hon ska kolla eller vad hon ska säga.
"So you must be the woman who has made this place more ... feminine." Marion bara nickar till svars. och vet inte hur hon ska bete sig. Framför henne stor en naken man med tatueringar från topp till tå, ja en snygg sådan, hon kan inte ljuga, inget på mannen är fult. Inte ens.. Hon sänker blicken men kollar snabbt upp när hon känner hur hon rodnar.
"Ehm, I..I." hon får inte fram ett ljud. Mannen drar en hand genom sitt långa hår och försvinner sedan in i badrummet, några sekunder senare kommer han ut igen, men nu med en av hennes rosa handdukar virade runt midjan.

 
 



200. Charlie's back in town

"And I love you." För en stund stod tiden stilla. Det var bara Austin och Marion som existerade inuti en bubbla av återfunnen kärlek. Leendet som hade satt sig på hans läppar verkade vara som fast svetsat, inte ens under deras passionerade kyss lyckades han få bort leendet helt och hållet. Precis som Marions fingrar flätade in sig i hans mörka rufsiga hår, flätade han in sina fingrar i hennes hårsvall. Ett uppgivet stön slank över hans läppar när Marion plötsligt försvann ur hans grepp och han såg hur hon dolde sina ljuva kurvor under en av hans t-skjortor och svassade ut ur sovrummet. Givetvis var han tvungen att följa henne med blicken när hon gick ut genom dörröppningen. Med en suck och ett leende på läpparna föll han tillbaka med huvudet på kudden och drog en hand genom sitt redan rufsiga hår. Han rullade till sina sida om sängen och sträckte sig efter telefonen för att se om någonting hade hänt under de... fyra timmarna som hade gått? Sedan när hade klockan blivit så mycket? Han skakade roat på huvudet och satte undan telefonen efter att ha insett att ingenting hade skett. Vilket var skönt för omväxlingens skull.

 

 

Från köket kunde han höra fräsandet av någonting som stektes, hur Marion slamrade med tallrikar och glas. Inte alltför länge efteråt kunde han höra hennes lätta fotsteg närma sig sovrummet och så uppenbarade hon sig i dörröppningen igen. Lika vacker som när hon hade gått därifrån, om inte vackrare nu när hon hade med sig mat. När doften av stekt ägg och bacon nådde honom vaknade även hans mataptit till liv och magen började morra dovt.
"I hope you're hungry." Han tog en baconstrimla från en av tallrikarna och han knappt tugga innan han svalde. ”Well I’m hungry something...” Han log finurligt och kysste Marions ljusrosa läppar. Han sträckte sig efter det andra juiceglaset och smakade av den svala apelsinjuicen när ljudet av motorcykel skar genom nattens tystnad. Det var ingenting ovanligt att någonting tog sig en nattlig ridtur genom staden. Det gjorde hansjälv nu som då, när han behövde rensa tankarna. Det som däremot inte var lika vanligt var att en motorcykel stannade utanför klubben den här tiden på dygnet.
”Hold on.” Han placerade en lätt kyss på Marions kind innan han kravlade sig upp ur sängen och gick fram till sovrumsfönstret, vilket vätte mot klubben. Han fick inte någon tydligt glimt av vem föraren var men hojen var väldigt bekant. ”Charlie’s back in town.” mumlade han följt av ett tyst skratt innan han kröp ner i sängen igen.
”He can wait ’til tomorrow. Right now I only have time for you and this delicious food.” Utan att säga mera började han äta av äggen, på ett inte så smickrande vis. Sedan när hade en man som Austin Haynes någonsin ätit fint och propert?

 



199. And i love you

”I want you... No I need you, by my side and not as any actress." orden gjorde henne alldeles varm. "I want you to be my old lady... again.” hon skrattade till och nickade sedan. Hon ville inget annat. Hon granskade Austins ansikte, alla hans vackra drag, ögonen som såg på henne på det sättet som han hade gjort när de hade det som bäst. Han var äntligen tillbaka hos henne igen.
”I love you, Marion Wendell, and I’ve been an idiot to even try to deny it.” hon tappade nästan andan och hon kände lyckan bubbla inom henne. Han älskade henne, han hade alltid gjort det. Ett kärleksfullt leende spred sig över hennes läppar.
"And I love you." hon hade längtat efter att få säga dem orden till Austin igen och nu hade hon äntligen fått göra det.
Marion besvarade kyssen. Hennes händer gömde sig i hans svarta hår medan de kysstes passionerat.
Magens kurrade störde henne i den underbara stunden. Med ett leende på läpparna kollade hon upp på Austin.
"Im hungry." hon klev upp från sängen och drog på sig en av Austins t-shirtar och lämnade sedan sovrummet. Hon sneglade på klockan som hängde på väggen i köket, visarna visade 03.47. Hur länge hade dem egenligen hållt på? Klockan hade inte ens varit 11 på kvällen när hon hade bestämt sig för att sova över hos Austin. Ett litet skratt slank ur sig innan hon började rota i kylskåpet efter något ätbart.

 


Snart hade hon stekt ihop lite ägg och bacon och sedan brett några smörgåsar. Hon balanserade två tallrikar och två glas med apelsin juice på en liten bricka.
"I hope you're hungry." hon satte ner brickan mellan henne och Austin i sängen och log sedan mot honom. För bara några timmar var hon hjärtekrossad och rädd att hon aldrig mer skulle få kyssa hans läppar. Men nu satt hon här, i hans sovrum och hade fått göra mycket mer än bara kyssa hans läppar. Hon log vid tanken och drack några klunkar av apelsinjuicen.

 



198. I need you

Austin kunde inte minnas när han senast hade känt sig så... upplyft. Marions läppar som mötte hans i en perfekt harmoni var precis vad hans själ behövde. Han behövde Marion, inte bara hennes läppar och ljuva kropp. Han behövde henne vid sin sida och hennes villkorslösa kärlek, han behövde det för att ta sig igenom vad som komma skall. Det var någonting han insåg, när han nu låg och såg djupt in i Marions bottenlösa ögon och njöt av hennes fjäderlätta beröring mot sin kind. Precis som Marion sade så var han lycklig, han var bara så lycklig i den stunden. Nu när de låg där och såg ömt på varandra kunde han inte förstå varför han någonsin hade sagt nej åt henne. Kanske hade det varit rädsla för att bli sårad och ännu en gång bli lämnad. Okej, om sanningen skulle fram så var det i grund och botten precis det som var orsaken. Han var fortfarande innerst inne rädd för att bli sårad och lämnad, men han kunde inte längre förneka sanningen att han inte ville någonting annat än att spendera sitt liv med denna kvinna.
"So this, what happens now?" Det var bara ett problem till hans inre upplysning... Han var tvungen att säga det högt. "I mean, this is more than just a one night stand?" Han studerade hennes ögon under tystnad för en stund och lyfte sin hand för att smeka bort en hårslinga från hennes ansikte.
”I...” Austin Haynes var minsann ingen kärleksfull talare. ”I want you... No I need you, by my side and not as any actress. I want you to be my old lady... again.” Ja, old lady var vad de kallade de kvinnor som var männens riktiga kärlek och inte de flickorna som flirtade hej vilt I baren. Han tog ett djupt andetag, svalde och slöt ögonen för en sekund innan han återigen mötte hennes blick.
”I love you, Marion Wendell, and I’ve been an idiot to even try to deny it.” Det kändes som att en enorm vikt hade lyfts bort från hans lungor och han kunde äntligen andas. Nu var allt ute i det öppna, bortsett från det faktum att han var livrädd. Ryska vapengalningar med siktet riktat mot honom var mera som ett irritationsmoment jämfört med den rädsla han kände inför den skada Marion kunde orsaka honom. Innan några mera ord blev yttrade lutade han sig in, tog hennes haka mellan sin tumme och pekfinger och placerade en kärleksfylld kyss på hennes mjuka läppar.

 
 



197. I'm so happy right now.

Marion kollade nervöst på Austin medan han började massera hennes fot.
”I’m glad you came back.” hon lite och även hon var glad över att hon hade kommit tillbaka. Men hon hade aldrig varit så här nervös. Inte ens när de skulle göra det första gången. ”There’s no need to be nervous...” han hade rätt, varför skulle hon vara nervös? Hon kände ju denna mannen som satt framför henne.
En stöt for igenom hennes kropp när hans hand letade sig uppför hennes vad. Hennes kropp skrek av längtat efter att få känna hans kropp. Hon slöt ögonen och svalde. Marion hade verkligen saknat hans beröringar.
Snart kunde hon inte hålla sig längre. Hon tog sig ur hans grepp och vände på sig så att hon satt på knä framför honom. Hon smekte hans bringa och böjde sig sedan fram för att möta hans läppar. När deras läppar möttes kändes det som om hela världen stannade, äntligen fick hon kyssa de läppar som hon hade saknat så mycket. Äntligen var det dom igen.
Efter kyssen gick allting fort och snart hade de förflyttat sig till sovrummet. Allt det som hade hänt med Dimitri var nu bortblåst. Nu var det bara hon och Austin som existerade.

 

 

 

Marion låg invirad i täcket och log mot Austin. Att de äntligen hade hänt, det som hon hade längtat efter så länge nu. Hon strök en hand längst hans kind utan att släppa blicken från hans blåa ögon.
"I'm so happy right now." hon lät nästan som ett litet barn, men det struntade hon i. Fast nu var ju frågan, var stod de nu? Var detta bara en engångsförteelse eller var det början på något nytt? Något underbart?
"So this, what happens now?" egentligen ville hon inte veta svaret och hon ville inte förstöra den fina stund som de hade tillsammans, men det var lika bra att få reda på det så fort som möjligt. Hon ville inte hoppas för mycket. "I mean, this is more than just a one night stand?" hon hörde hur nervös hon lät när hon uttalade orden "One night stand". Det var nästan inte så att hon vågade kolla på Austin, rädd för att han skulle nåbba henne och svara ja på den sista frågan.

 



196. I can see it in your eyes

Austin var inte förvånad över hur chockerad Marion såg ut att vara över hans erbjudande. Han hade inte visat några tecken på att han skulle vilja ha någonting mera med henne på väldigt länge. Det hade endast skett när risken att Dimitri fanns i närheten, och då hade han låtsats samtidigt som han inte hade låtsats över huvud taget. Så, tekniskt sett hade han aldrig låtsats men Marion hade trott att allt bara varit skådespeleri. Vilket det också var. Inte undra över att han var stressad. Austin såg hur den chockerade blicken i hennes ögon försvann och ersattes av en blick som sa allt, innan hon ens hade yttrat de fyra orden som fick hans hjärta att sjunka.
"I can't do this." Och så var hon borta. Det enda som hördes var hennes fotsteg när hon rusade nerför trapporna. Han suckade tungt och sjönk djupare ner i badkaret. Det var ett vågat drag, och han hade misslyckats. Han slö ögonen och förbannade sig själv över sin egen idioti. Han kunde följa efter henne, men det skulle bara förvärra saken nu när hon hade varit den som nekat honom en stund tillsammans i badkaret.

 

 

Austin hade varit så djupt försjunken i sina tankar att han inte hörde de annalkande stegen. Det var först när en nervös röst hördes som han öppnade ögonen och tittade lite förvirrat på Marion samtidigt som hennes pyjamasbyxor föll till golvet. Hon kom tillbaka. Bara det fick honom att le. Han följde hungrigt hennes varje rörelse med blicken, när hon klädde av sig framför honom. Det var ingenting han inte hade sett förut, men ändå var det nästan som första gången han såg henne naken. Lika berusande. Han flyttade sig högre upp i en rakare sittande ställning, för att ge henne mera utrymme.
"Okey.. this is weird." Han skrockade mjukt och smekte ömt hennes lena vad. Mjukt tog han tag i hennes fot och började varsamt massera den, efter det att han hade placerat en fjäderlätt kyss på sidan av foten.
”I’m glad you came back.” Han mötte stadigt hennes blick och log sitt sneda leende. ”There’s no need to be nervous...” Hans händer sökte sig vidare upp över hennes vad. ”I can see it in your eyes.” 

 



195.This Is Weird

”I didn’t think you'd take me up on my offer...” hon kunde inte släppa blicken från honom. Där han satt han, bara någon meter ifrån henne, naken i ett badkar. Hennes kropp hungrade efter hans beröringar och hjärtat dunkande snabbt. ”Care to join me?” orden fick henne att tappa andan. Drev han med henne eller menade han det?
Hon fortsatte kolla på honom helt mållös efter det han just hade frågat henne. Hon greps nästan av panik. Här satt han, mannen som hon älskade, mannen som hon hade trånat efter så länge nu, men ändå kunde hon inte gå med på hans erbjudande. Hon var rädd, rädd för att ännu än gång bli sårad. Rädd för att detta bara var en engångsak och att nästa skulle vara som dem innan. Att de undvek varandra och var endast vid varandra när de trodde att Dimitris män kunde se.
"I can't do this." hon gav honom en sista blick innan hon rusade ut ur lägenheten. Väl ute stannade hon upp. Vad höll hon på med egentligen? Nu hade hon ju världens chans att återförenas med mannen i hennes liv, men istället springer hon därifrån.
Hon vandrar av och an på parkeringen, hon sneglar då och då upp på Austins lägenhet.
"What the fuck." svär hon för sig själv innan hon åter igen går in i byggnaden där Austin har sin lägenhet.


Med en tveksam hand öppnar hon dörren till badrummet och ser att han fortfarande ligger kvar i badet, vilket var precis vad hon ville. Hon stänger igen badrumsdörren och går fram till Austin.
"Okey." säger hon med en nervös röst innan hon låter pyjamas byxorna falla till golvet, lika så hennes tröja.
Det var säkert så här Ally kände sig, i filme The Notebook, när hon och Noah befann sig i det gamla huset. Utblottad. Även ifall Austin hade sett henne naken förut så var hon riktigt nervös. Med skakiga händer tog hon av sig underkläderna.
Nervöst klev hon ner i badkaren och sjönk sedan ner mittemot Austin och gav honom en nervös blick.
"Okey.. this is weird." ett leende spred sig på hennes läppar innan hon sjunker längre ner i vattnet så hennes nakna kropp försvinner under vattenytan.

 

 
 



194. Care to join me?

Så länge badkaret fylldes upp med rykande hett vatten styrde Austin sina steg mot köket. Där han tog fram ett glas, vilket han även fyllde med vatten och snabbt svepte med några klunkar. Efter en kort stund kom han på sig själv med att stirra på köksbordet framför honom. Inga tankar passerade hans huvud, utan han bara stirrade utan att fokusera på någonting. Med tanke på allt som hade hänt den senaste tiden så var det förvånansvärt skönt att inte behöva tänka på någonting över huvud taget, även om det bara hade varat för några sekunder. Det var mer än ingenting. Ljudet av det rinnande vattnet från badrummet indikerade att det började närma sig slutet. Därför styrde han sina steg mot sovrummet för att klä av sig och kastade kläderna i en hög i ett av sovrummets hörn, som inte var fylld med hans kläder. Austin stannade upp för en sekund. Dörren till lägenheten var öppen, Marion kunde stiga in vilket sekund som helst och han stod där naken. Skulle han verkligen gå tvärs genom lägenheten helt näck? Han ryckte på axlarna och strosade lugnt genom lägenheten och mot badrummet. Det var inte direkt någonting hon inte hade sett förut, och han hade ingenting att skämmas över.

 

Det var när han sjönk ner i det varma vattnet som tankarna återigen svärmade inuti hans huvud. Hur skulle han lösa den här krisen med ryssarna och mexikanarna, utan att spilla för mycket onödigt blod? Vad skulle han göra av de irriterande kärleksfulla tankarna som kretsade kring Marion? Varför hade han bjudit in henne till hans lägenhet? För att sova? Pfft. Han brydde sig väldigt mycket om Marion, ja, men någonstans djupt inom honom visste han varför han hade bjudit in henne. En tanke han sköt bort lika snabbt som den hade dykt upp. Med en suck lät han sig sjunka ännu djupare ner i badkaret för att låta det varma vattnet omfamna honom. Han slöt ögonen och försökte lugna ner de svärmande tankarna som bombarderade hans huvud. Vilket var till absolut ingen nytta. Vad Dimitri, Max och Marion hade sagt de senaste dagarna ekade och skapade en illaluktande potpurri i hans hjärna. Han hade nästan somnat när fotsteg hördes från trapphuset och gnisslet från ytterdörren skar genom tystnaden. Han vände sin blick mot badrumsdörren precis i tid för att se Marions profil, när hon först gick förbi badrummet men sedan backade tillbaka.
"Eh, Hay. I hope it's okay that I sleep here tonight.” Han såg nästan förvirrat på henne och nickade. Tja, han hade ju bara bjudit ut sin lägenhet åt henne för några minuter sedan. "I'll just... i'll just wait outside." Han kunde tydligt se hennes tvekan, vare sig hon skulle göra precis vad hon nyligen hade sagt eller göra honom sällskap. De små stegen hon tog mot honom fick honom att le nöjt.
”I didn’t think you'd take me up on my offer...” Någonting vaknade upp in honom. En känsla han så länge hade förtryckt. Hans isblå ögon mötte hennes mörkt chokladbruna och en hunger vaknade. En hunger efter att få känna Marions hud under hans beröring.
”Care to join me?” Det charmanta sneda leende spelade över hans läppar när han såg på henne med en ytterst inbjudande blick.

 
 
 

 




193. I'll just wait outside.

”How many times do I have to tell you? It’s not your fault that Dimitri is a psycho. Meeting’s over… Go home. Stay here. I don’t give a damn.” männen lämnade snabbt lokalen efter Austins ord. Max hade gett henne en kyss på hjässan och sedan hade även han snabbt lämnat lokalen och hon visste att han skulle hem till hennes mamma. Hon var glad för deras skull, båda såg kära och lyckliga ut, men den senaste tiden hade de börjat spendera mer och mer tid för sig själva och lämnat Marion utanför. Vilket kändes riktigt jobbigt.
Hon och Austin var nu ensamma i lokalen. Hon fingrade på en hårslinga medan hon lät blicken vila på bardisken.
”Look. Dimitri might still be around... If you want to, you can sleep at my place tonight.” Austins ord fick hennes hjärta att slå ett dubbelslag. Hon höjde blicken och lät den följa hans ryggtavla när lämnade lokalen. Han hade inte väntat på hennes svar utan bara gått. Hon kunde höra hur Moe och TJ skrattade innefrån rummet bredvid, där biljardbordet fanns. Hon tänkte på Austins ord när hon några minuter senare gick upp till sin lägenhet igen. Erbjudantet kändes väldigt lockande, men hon visste att det var smartare att stanna kvar i hennes lägenhet.

 

 


Minuterna tickade förbi och hela tiden tänkte hon på erbjudandet. Kanske skulle hon sova hos honom ändå? Hon hade haft svårt att sova varenda natt sedan hon hade kommit tillbaka. Minsta lilla ljud som hördes fick henne att vakna till, rädd för att Dimitri skulle göra hennes ett besök om natten.
Tillslut bestämde hon sig för att sova hos Austin, hon var trött och visste att hon skulle sova bättre där, hans säng var bättre en den hon hade här. Fast hon kanske skulle få sova på hans soffa den här gången? Hon borstade tänderna och tog sedan på sig sin pyjamas, som bestod av ett par pyjamas shorts och ett linne.
Med snabba steg tog hon sig igenom klubbhuset och hon kunde höra Moe ropa efter henne när hon passerade. Snabbt gick hon över parkeringen och när hon skymtade Austins lägenhets dörr sköljde nervositeten över henne som en våg. När hon såg att dörren stod på glänt, spred sig ett leende på hennes läppar. Han väntade på henne.
Marion lät dörren glida igen bakom henne och hon svepte sedan med blicken över lägenheten, men Austins syntes inte till.
"Hello?" hon fick inget svar. Hon styrde sina steg mot hans sovrum, kanske hade han lagt sig. Men när hon sedan passerade badrummet fick hon en skymt av honom, sittandes i badkaret. Hon kollade in i badrummet genom den halv öppnade dörren.
"Eh, Hay." sa hon nervöst. "I hope it's okay that I sleep here tonight." ibland ville hon bara slå till sig själv. Klart att det var okej för henne att sova där, han hade ju själv bjudit in henne. "I'll just .. i'll just wait outside." Men en röst skrek inom henne att hon skulle gå in i badrummet och innan hon visste ordet av hade hon tagit några steg mot Austin.

 



192. Go home. Stay here. I don't give a damn.

Austin drog handen över ansiktet samtidigt som en tyst suck slank ur honom.
”We’re going to burn the bridge to the Mexicans if we do this.” Återigen spred sig Maxs skotska stämma genom rummet. Austin nickade. Han visste mycket väl om vad detta skulle orsaka klubben. Som hans mamma så klyschigt hade sagt åt honom när han var yngre, efter regn kommer solsken. Det må vara sant men först var man tvungen att ta sig igenom stormen som närmade sig.
”I just want to say... Finally some hands on action!” Det var Moe som öppnade sin käft och lät det pillemariska leendet sprida sig över hans läppar. En del av männen hojtade instämmande och höjde sina flaskor. Austin kvävde ett skratt och höjde bara ett varnande ögonbryn, fast skrattet speglades i hans isblå ögon. Om så bara för några sekunder.
”Hey.” Rösten hörde inte hemma hos de dova basrösterna som befann sig i det rummet. Han vände sig om och såg Marion sitta vid bardisken.
"Sorry for that I have put all of you in danger. I know that this is all my fault." Austin såg Max sträcka ut sin hande för att röra vid Marions arm och Austin själv drog återigen en hand över sitt ansikte.
”How many times do I have to tell you? It’s not your fault that Dimitri is a psycho.” Muttrade han.
“Meeting’s over… Go home. Stay here. I don’t give a damn.” Han drämde sin tomma ölflaska i bordet. Eftersom han i detta möte hade haft någon klubba så fick en flaska duga. Männen lommade i sakta mak iväg, förutom Moe och TJ som såklart stannade för att spela biljard.
”Good night, love.” Max kysste Marions hjässa innan även han lommade iväg. Så var dem ensamma. Igen. Han var själv på väg mot dörren, men stannade snart upp.
”Look. Dimitri might still be around... If you want to, you can sleep at my place tonight.” Kanske var det alkoholen som talade, vad det än berodde på så hade han nu sagt det. Om hon ville komma så fick hon, han tänkte då inte vänta för att se vad hon beslöt sig för att göra.

 

Austin kom på sig själv att hålla utkik över parkeringen när han korsade den med långa steg. Mötet med Dimitri hade skett under vapenvila, men det betydde inte att vapenvilan skulle fortsätta efteråt. Först när han var inne i lägenheten slutade han se sig över axeln. Bortsett från den snabba titten ut genom fönstret förstås. Dörren till lägenheten hade han lämnat på glänt, ifall att Marion bestämde sig för att stanna hos honom över natten. Han sparkade av sig sina kängor och hängde upp läderjackan innan han steg in i badrummet, och öppnade vattenkranen för att låta vattnet rinna i handfatet. Nya tider, nya utmaningar. Ja, det var väl så det var. Alla vill ha mera, och alla skulle ta det till vilket pris som helst. Han kupade sina händer under vattenstrålen och kastade vattnet i sitt ansikte. Därefter placerade han sina händer på var sida om det vita porslinshandfatet och stirrade på vattenkranen. Om allt gick så som ryssarna förväntade sig, så skulle de vinna och mexikanarna skulle ta livet av Grim Reapers. Om allt gick som de själva ville så skulle ryssarna förintas, mexikanarna skulle försöka ta livet av Grim Reapers och misslyckas. Hans blick gled över till badkaret i andra änden av badrummet. Vanligtvis badade han inte, det passade inte honom helt enkelt, men i den stunden var det nästan så att badkaret skrek åt honom att stiga i. Så han gick fram till badkaret och vred på kranen för att fylla upp det med skållande hett vatten.

 
 



191. This is all my fault.

Austin hade inte kommit efter henne, som hon hade hoppats på. Men hon hoppades att han en dag insåg att dem var gjorde för varandra. Om den nu dagen skulle komma, ju längre tid det gick desto mer var hon osäker på om han fortfarande hade känslor för henne, men hon hade sårat honom så mycket sen hon klev in genom dörren till klubbhuset så hon klandrade inte honom för att hans känslor hade svalnat.
Dagarna flöt på utan att någonting hände, hon höll sig mest uppe i lägenheten ovanför klubbhuset, hennes mamma och Max syntes nästan aldrig till förutom vid middagstid. Vad de gjorde på dagarna ville hon inte veta.
Men då så kom den där dagen då Dimitri skulle göra dem besök. Marion hade vaknat tidigt den morgonen efter en orolig sömn.
Tanken på att få träffa Dimitri igen var skrämmande och hon ville helst av allt ligga kvar i sängen resten av dagen.
Dimitri hade kommit under förmiddagen tillsammans med några av hans män. Marion, Austin, Max och Dimitri hade suttit inne i klubbhuset och pratat. Även en av Dimitris män hade suttit med dem ifall de skulle ryka ihop. Varför hon var närvarande hade hon ingen aning om, för de talade aldrig om dem., men hon kunde inte undgå de hungriga blickarna som Dimitri hade gett henne under samtalet. Själv hade hon suttit som på nålar, rädd för att någonting skulle hända. Hon och Austin hade även försökt visa för Dimitri att de fortfarande hade ett förhållande, vilket inte hade varit lätt. Innan Dimitri och hans män hade gått hade Dimitri slutit upp vid hennes sida och viskat i hennes höra, hans andedräkt stank av cigarett och alkohol och med en äcklig röst hade han viskat: "Please let me know as soon as you know something more about the club and call if you feel like having a little fun." Marion rös till när han viskade till henne.
När sedan ryssarna hade försvunnit iväg lämnade hon allt och försvann upp till lägenheten igen, där hennes mamma befann sig. Eftersom hon och Dimitri kände varandra i ungdomen så var det kanske inte så smart för henne att visa sig. Fast Marion hade ändå en känsla av att han visste att hon befann sig på övervåningen av klubbhuset. Hon hade sett hur han lite nu och då sneglade mot trappan som ledde till hennes lägenhet.


Mörkret hade nu lagt sig över Stockton. Marion hade inte gått ur från sin lägenhet på hela dagen, hennes mamma hade inte frågat något om mötet, utan lät istället Marion säga något ifall det behövdes. The Grim Reapers hade sedan åkt iväg, på ett möte.
Marion klev upp från sin plats i soffan, enda sedan mötet med Dimitri tidigare denna dag, så hade hon känt ett visst obehag och rädd för att han när som helst skulle ringa.
Hon lämnade lägenheten och gick ner till klubbhuset. Halvvägs ner kunde hon höra röster innefrån baren.
”Yes... But we’ll take that back after we’re done dealing with the Russians. You know what this war is going to lead to, don’t you?” det var Max skotska dialekt som fyllde rummet.
”With any luck? Danger.” andra mannen som talade var Austin. Hon hade då verkligen ställt till med problem för hela klubben sen hon kom hit.
Hon gick med tysta steg in i rummet där dem satt.
"Hey." sa hon och satte sig ner vid bardisken. Vad hon gjorde här visste hon inte. Hennes mamma syntes inte till och hon anade nog att hon var hemma hos Max, själv.
"Hey love." Max gav henne ett varmt leende och tömde en öl flaska.
"Sorry for that I have put all of you in danger. I know that this is all my fault." hon släppte blicken från männen, rädd för att se deras blickar som var riktade mot henne.

 
 
 



190. With any luck? Danger...

"Don't you understand. I do not want to leave, I want to stay here with you." För första gången på vad som kändes som en evighet spred sig ett äkta leende över Austins läppar. De senaste dagarna, eller rättare sagt det senaste veckorna hade varit en ren pina. Fast när det inte fanns någonting annat som kunde göras var det bara att se framåt och göra det som kunde göras.
Austin mötte Marions mörka ögon och njöt av den ömma beröring hon gav honom. Det han fick höra var långt ifrån vad han hade föreställt sig skulle komma över Marions läppar.
"I love you Austin, I love you Austin, always have and always will. Nothing can change that." Han stelnade till. Sådana kärleksförklaringar var allt annat än vad han var van vid. Han öppnade munnen som för att säga någonting men förblev tyst, det fanns ingenting han kunde säga som skulle vara passande i den situationen. Bortsett från det självklara, att han älskade henne. Det var däremot en sak han inte ville erkänna, inte ens för sig själv. Austin såg efter henne när hon gick iväg och suckade samtidigt som hans huvud slog emot husväggen bakom honom. Han var ledaren för Grim Reapers, och där satt han som en kärlekskrank pojke och såg efter sin livskärlek när hon gick iväg från honom.

 

Austin svepte det sista öl som fanns i hans flaska innan han drämde den i bordet framför honom. Mötet som hade hållits mellan honom, Max, Marion och Dimitri hade orsakat mera bekymmer inom honom än vad det hade skänkt honom någon slags ro eller lugn. Det hade inte blivit sagt rakt ut men om man läste mellan raderna kom det fram vad Dimitris planer var. Han skulle köra ut Grim Reapers ur Stockton och själv ta över deras territorium, till vilket pris som helst. Grim Reapers var en av de största vapenhandlarna på västkusten och det var vad Dimitris gäng ville ta över. Om de inte gjorde sig av med ryssarna så fort som möjligt skulle det orsaka enorma problem. Problem som ingen ville ta sig an. Mexikanarna, som var deras främsta köpare, hyste ett enormt agg gentemot ryssarna, men trots det skulle de handla med de som gav dem det bästa erbjudandet. Vare sig det var ryssarna eller Grim Reapers som erbjöd dem det. Därför hade Austin genast ordnat ett möte med mexikanarna, för att få dem på deras sida. Ingen på västkusten ville ha någonting att göra med ryssarna och precis som ryssarna så skulle de göra vad som helst för att göra sig av med dem. Mötet som hade hållits mellan Grim Reapers och mexikanarna hade slutat i ett gemensamt beslut. Dimitri måste tas ut ur spelet. Knarket skulle flöda om de kom in i spelet, och det hade ingen råd att handskas med.
”We got a good deal with Juan, we just need to handle it in some way.” Juan, som var mexikanska gängets ledare, skulle givetvis få ut någonting ur det avtal de hade skakat hand på. Mera vapen för ett billigare pris, samt deras territorium i Moodbridge för att sälja de vapen de köpte upp av Grim Reapers. Inte ett avtal han var fullt nöjd med, och någonting han skulle ta itu med så fort Dimitri var hanterad. Austin fnyste.
”Good deal? They’re going to take Moodbridge. That shuts down our path to Valejo!” Röt han förbannat. Det kunde hända att hans ilskna känslor hade förstärkts av de öl han hade hinkat i sig den senaste timmen.
”Yes... But we’ll take that back after we’re done dealing with the Russians. You know what this war is going to lead to, don’t you?” Max öppnade återigen munnen och fångade Austins iskalla blick. Austin ställde sig upp och drog en hand genom sitt hår.
”With any luck? Danger.”

 
         
 
 



Follow on Bloglovin
Blogglista.se
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!